onsdag 30 november 2016

Glasblåsarna i Kosta håller glöden vid liv . . . .

och de blåser för överlevnad.
De måste bevara det Svenska glas-kultur-arvet, - för det är en levande historia.
<<<
Kosta glasbruk grundades år 1742,
Traditionen är fortfarande att tillverka munblåst glas,
den sträcker sig till flera hundra år tillbaka i tiden.
I slutet på 1800-talet var det glasbrukens tid, det fanns 77 glasbruk etablerade i Sverige
och fler än hälften låg i Småland.
Nu i dessa tider finns bara 12 kvar.
<<<
Förutsättningarna var de bästa : de stora småländska skogarna bidrog med ved till glasugnarna,
bottensanden från sjöarna förvandlades till glas.
Vattenkraften från bäckar och åar behövdes för att driva sliperierna. 
Dessutom fanns det gott om arbetskraft.
<<<
När nu jag och några till stod där och tittade på glasblåsarna så fascinerades vi av skådespelet.
Att då se mästarna forma den sirapsliknade glasmassan 
till imponerande glaspjäser var spännande.
Och det gick undan vill jag lova, de samarbetade så smidigt tillsammans,
man fattade att det har de gjort väldigt många gånger.
<<<
Åren går . . . och i takt med industrialiseringen ökade välståndet för flera människor
och efterfrågan blev allt större.
Men på 1930-talet blev Kosta Glasbruk tvungna att avskeda anställda,
då startade många slipare egna rörelser i sina uthus.
I områdena bodde en mängd olika hantverkare, som skräddare, smeder m.m.
Så fortsatte åren med både bättre och sämre dagar
<<<
Jag tänker att vilken enkel blandning av: sand - soda - kalk,
kan göras till gnistrande glas i ugnarnas hetta.
Men givetvis kan inte vem som helst göra detta, det krävs konstnärlig kompetens.
<<<
Det var den industriella massproduktionen som tog död på de konstnärliga glasblåsarna.
Är det så konstigt då ? !
Nej, alla vill och ska tjäna pengar på sina 'rörelse',
billig arbetskraft finns i andra länder och vi konsumenter vill köpa billiga glas m.m.
Det säger sig själv, vi tar död på oss själva, vem ska man skylla på ?
<<<
Som tur kommer ny ung generation, begåvade och viljestarka med egna idéer
alla måste vi tänja på gränserna för utvecklingen går framåt.
Tyvärr händer alltid kriser i alla slags viktiga industrier, bara vi inte säljer ut oss
till andra länder så att 'vårat' Svenska varumärke inte längre blir vårat.
Hur många industrier i olika 'grenar' har flyttat och sålts till utlandet . . . . .
skrämmande tanke att pengar alltid är viktigast.
Jag tänker på yrkesstoltheten, vilken den än må vara, ta hand om den och var stolt.
<<<
Sverige bör vara glad för alla duktiga konstnärer i alla kategorier,
Kosta har Bertil Valliens och Ulrica Hydman Valliens,
de har gjort många fantastiska konstverk.
<<< 
Inte ett enda glaskonstverk ska ni få se,
visst fanns det en monter med Kosa Bodas mest kända alster
Men jag glömde ta bilder !
Hur kan man glömma ta bilder när man håller kameran i handen ????
Jag var väl mitt uppe i en beundran av allt så jag fick antagligen kortslutning i 'järnkontoret', hi hi . . .
Den enda bild jag har är det 'vajande gräset', 'fniss'
<<<
Det gäller att vara kreativ och ha nya idéer varje år som kan säljas,
om man ska överleva.
Jag tycker de har lyckats väldigt bra när man såg hela denna anläggning
och vet vilka kriser de genomgått både 70 - 80 - 90-talet.
Den största kanske på 2000 - talet.
Jag önskar dem bara lycka till och håll modet uppe !
<<<

En gammal släde med julklappar på,
säkert till snälla Eva
Denna gran lyste så intensivt starkt, nyfiken gick jag närmare
och närmare . . . .
Är det konstsnö på granen, eller vad är det för slags belysning ?
<<<
Fast jag satte näsan i granen blev jag inte klokare för det,
granen var hård och kändes lite taggig -
ett konstigt material. 
Ändå tycktes den likna en gran i 'botten' och stammen som en äkta gran.
Nej jag blev säkert lurad, den är konstgjord !
Men välgjord och vacker tycker jag och många med mig.
<<<

Utanför entrén i Kosta Outlet och glashyttan står den här jätte stora julbocken.
Formen är lite lustig, ett litet huvud till stor kropp . . .


Proportionerna är väl tilltagna och det är väl okej,
men den kan väl omöjligt vara färdig gjord? 
<<<

Rolf som då har gjort många julbockar de sista åren och en hel del i år
var lite bekymrad . . . 
<<<
Jag måste absolut hjälpa bocken lite, benen är för klumpiga han måste kunna gå lite . . . .
Rolf tar fram sin stora 'knipsare' som han har i fickan
och börjar fin klippa lite, hi hi hi . . . 
<<<
Men gubbe lille låt bocken vara, vad gör det hur den ser ut,
alla bockar har olika utseenden.
<<<
Jag är besviken på mig själv, varför gick jag inte fram till skorstenen och kollade hur den såg ut på närmare håll. 
Nu lämnar vi detta och reser hem.
Hej då ! /  Eva













måndag 28 november 2016

Tänt var det här . . . . . .

även hos oss,
ja det första ljuset i advent.
Men det var närapå att jag glömde av det, va ! ?  är det nu, idag, redan . . . . !
Fast alla ljusstakar var framtagna och bara stod och väntade på att ställas i fönstren,
för jag vill inte börja tända innan 1:a advent.
<<< 
 Vi har farit runt i bygden med diverse 'aktiviteter' förra veckan,
så tankarna har samtidigt varit någon annanstans,
och helt plötsligt var det dags.
Så söndag morgon dånar min gubbe in i sovrummet med en kaffe-bricka 
och ett ljust tänt. Kaffe doften är bättre än själva kaffet
tycker jag.
'Upp och hoppa idag har vi också många sysslor som ska skötas', säger gubben.
Åhh fy farao var det redan NU, eller hurra äntligen här, 'fniss'
Utanför är det ingen 'julstämning', ännu.
<<<

Men här var det julstämning vill jag lova,
granarna stod vita och fina och lyste upp den mörka 'skogen'.
<<<
Då undrar ni väl  VAR VI VAR  ?
Jo vi var till KOSTA julmarknad förra veckan,
två bussar fulla av gubbar och tanter
som skulle jul-mysa.
<<<
Sist jag var på Kosta glasbruk var någon gång på 1970-talet, ja det var länge sedan.
Sen har vi kanske bara passerat Kosta.
Jag trodde inte mina ögon när vi kom fram till själva 'Kosta glasrike',
inte trodde jag på något så här stort och påkostat.
Men ska det kunna drivas med förtjänst måste man locka dit folk på något vis.
Nya idéer och andra påhitt är ett måste för utvecklingen.
<<<
Egentligen är jag ingen av tradition jul-marknads shoppare m.m.
men givetvis händer det att jag gör ett 'ryck' och hänger med på utflykter.
<<<
Den lilla skogsdungen och stigen fram mot tomtens verkstad var pyntad med 'konstsnö'
och gjorde verkligen allt till ett vackert vinterlandskap.
I bakgrunden spelades julsånger 'hej mitt vinterland nu är jag här' m.m.
<<<
Inne hos tomten fanns en typisk 'öppen spis' och runt ikring den en massa julklappar
och tomtenissar.
<<<
Äntligen fick jag träffa tomten och tala om vad jag önskade mig i julklapp.
Det är något han inte kan ge mig, (fred på jord och lugn och ro i juletid)
så jag talade om
för tomten vad Leonard och Ofelia ville ha.
Tomten undrade om de varit snälla, självklart sa jag, de är jätte snälla,
lydiga och bråkar aldrig. Eller hur Leonard ?
<<<

Sen gick vi igenom is-grottan, brrrrrrrr . . . . . 
<<<

Sen kom vi ut på Julmarknadsgatan en härlig positiv atmosfär,
knallarna var på plats i sina bodar med allt vad man kunde tänka sig av delikatesser.
<<<
Här mötte oss underbara dofter som hör julen till,
vi provsmakade så mycket goda saker så man ville ha allt förstås.
Jag köpte en sorts glögg och pepparkakor som tilltalade både mig och Rolf i smaken.
Lite smått och gott måste man ju ha . . . .
Listan var lång av allt man kunde köpa - mina ögon rullade runt . . . .
<<<

Snön gjorde så att julpyntet blev extra mysigt och jag bara myste själv.

Den tomteluvan var rejäl och en aning för tung att bära, hi hi . . . 
<<<
Sen blev vi trötta i benen, gick in på ett fik och satte oss.
Här fanns också en massa att titta på av Kosta glasbrukskonst m.m.
Caféet är riktigt gemytligt.
<<< 
Den här amaryllis vasen blev jag förtjust i, vill ha . . .
Ja sa min gubbe, du har redan en sådan 'blomsterlöks vas' hemma.
Har jag ! ?  Så bra, men var ?
<<<

Lite varmt i magen var gott för kropp och själ, 'fniss'
Varm choklad för mig och kaffe med wienerbröd för mannen.
Lunch hade vi redan ätit i Hovmantorp vid ca 12 tiden, en mycket god potatisgratäng
 och skivat fläskkött i god sås med svamp vid sidan, kokta grönsaker och sallad + dryck.
Men nu var klockan 3 och fikadags, tyckte Rolf  (han håller tiden för sitt kaffe)
hi hi hi . . . 

I detta café fanns även en öppen spis där det eldades med björkved, riktigt mysigt 
det satt folk där så någon bild tog jag inte.

När vi kom ut hade mörkret börja sänka sig och hela världen blev plötsligt upplyst av 
tusentals ljus.

Helt plötsligt blev julmiljön på en högre nivå
och man njöt av alla sinnen.
<<<
Precis som i min barndom så tindrade mina ögon,
en härlig känsla kom över mig.
<<<

Glasblåsarnas skorsten var smyckad av tusentals blåa lampor,
det fick vi se när mörkret kom.
Kosta glasbruk hade verkligen mycket att visa upp,
mycket mer än jag orkade med.
Är man här vid rätt tidpunkt (mörker) då blir helheten av julstämningen rätt.
<<<
Av denna glittrande julmarknad har jag ett inlägg till av,
lite mer glasblåseri.

Tills dess må så gott alla
och tusen tack för alla kommentarer av mina Polen inlägg.
Hälsar/ Eva














fredag 25 november 2016

Stämningsfull promenad i medeltidens stad Plock . . . .

och november kvällen gav den rätta stämningen av väderleken.
 Disigt, råkallt, snålblåst, mörkt och spöklikt,
jag bara väntade på att en skepnad skulle framträda från skuggorna och fullfölja min fantasi.
Men jag hade sällskap av två starka män,
en yngre och en äldre så jag behövde inte vara rädd.
<<<

Nej, rädd var jag icke och jag är ingen 'räddhare', i varje fall inte för spöken och kastar,
i så fall för 'sjuka människor'.
Går man här en sådan gråkall kväll då kan tankarna få sig ett spratt,
huu . . . vem går där i parken . . . .
jaså är det bara du min vän, hi hi hi . . .
<<<

I min fantasi ser jag en präst som går där i sin kaftan,
ingen ovanlig syn i så fall eftersom vi promenerar mellan domkyrkan och historiska platser.
<<<

Jag kände på mig att några höll ögonen på oss och jag fick rätt . . . .
Vilka är det som sitter där på den gamla muren ?
<<<

Javisst är det duvor, men jag tror de har knipit ihop ögonen för natten.
<<< 

Det finns en vacker upplyst slott - trädgårdspromenad stråk,
med en underbar vy över floden Wisla m.m.
<<<

Det är ett monument över Boleslaw 111 Krzywousty, född 1085 - död 1138
som var Prins och chef över hela Polen.
Avtäckningen av monumentet ägde rum sep. 2012. Är 5 meter högt. 
och ligger på torget Princely nära Plock kyrka St. Bartholomov.
Skuggan på stenen är din Slawek.
<<<

När man är ute i sådant ruggigt höstväder vad passar bättre än att få gå in och värma sig
 i en mysig restaurang där vi varit förr, de har god mat med tillbehör.
<<<

Det var Slawek som bjöd ut mig och en god vän till honom 
( hans hustomte och allt i allo )  Leonard.
Han är en trädgårdsmästare och där har jag varit många gånger.
En dag kommer rapport från hans trädgård.
<<<

Det blev tre-rätters förstås,
minns inte idag vad jag åt, men att det var mycket gott.
Däremot vet jag att herrarna åt något med räkor, (det ville inte jag äta) 
<<<
Tack igen Slawek för den trevliga och stämningsfulla kvällspromenaden.
<<<

Den upplysta byggnaden har ett litet torn och är historisk, det har något att göra med 'hornsignal-spel'.
Om jag inte har fel så blåste man i hornet vid 'vissa' klockslag manuellt förr i tiden.
nu är allt mekaniskt - datoriserat.
Jag vet att i Krakow så görs det fortfarande 'personligt' - manuellt.
Det är en speciell tradition.
Jag måste googla på detta ämne en dag, nu är det natt igen.
<<<

Nu tror jag att mina ögonlock börjar 'sloka', hi hi . . .
God natt och ny dag kommer, hälsningar
Eva


O.b.s.
Samma bild fast på dagen, där ser man det lilla tornet där det spelas på ett 'horn en melodi'
klockslagen är 1200 - 1800 - 2400.







söndag 20 november 2016

Staden Plock är vackert belägen på en höjd ...

och nedanför flyter floden Wisla fram.
<<<
Wisla är Polens viktigaste och längsta flod,
den är 1047 km lång och flyter från Karpaterna i söder förbi Krakow - genom Warszawa,
Plock, Torun (fler städer) och till sist rinner floden
 ut i Gdansk-bukten i Östersjön.
Genom ett 2000 km2 stort delta.
Här står jag en dag i november 2015
och njuter av ögonblicket.
<<<

Staden Plock ligger i mellersta Polen och är en av Polens äldsta städer.


På den höga domkyrkokullen finns Maria - himmelsfärdskatedralen från 1100-talet.
Här finns flera kungagravar från äldre medeltiden
och flera andra medeltidsbyggnader bevarade.
<<<
Konserthallen är relativt nybyggd, den enda bild jag tog på byggnaden (orange vägg).
Min koncentration denna dag gällde mer 'promenadbryggan' vid floden,
som jag inte har sett eftersom den också är relativt ny.
<<< 
Längre fram på bilden ser man den 'gamla' bron över Wisla.
Bron (Most) Leginow Pilsudskiego - byggd år 1937 - 1938.
Bron sprängd år 1939 och år 1943.
Återuppbyggd från år 1945 - 1950.
Renoverad 1979 och år 1994.
En ny bro 'Solidarnosci' byggd från år 2002 - 2007.
Den behövdes verkligen eftersom biltrafiken ökat enorm i Polen på 2000-talet.
<<< 
Det här moderna mysiga caféet mitt i floden eller vid kanten av den är verkligen trevlig.
Vid säsong är café Molo säkert välbesökt av både invånarna och turister.
Det känns som om man är på en mindre båt.
<<<
Jag googlade och försökte få lite fakta om denna 'strand- promenadbrygga',
men det gav mig inget. Nu får jag ringa Slawek.
<<<
Vi var nästan själva här på lilla bron, synd att inte caféet var öppet för det hade faktiskt smakat gott med en kopp kaffe och en god polsk kaka.
Vädret var också skönt och bra för att sitta ute på, men är det säsong slut -
så är det.
Tyvärr hann jag och Rolf inte åka hit i september heller,
för det fanns så mycket annat vi skulle göra.
<<< 

Men 'banne mej', vi måste ta oss tid nästa år,
jag har så många fina platser jag vill visa Rolf från min barndomstid i polen.
Alltså sommarloven som barn, jag är född i Sverige.
Det gäller att ta bilen ner då upplever man landet bättre, men tyvärr måste man resa över med färja,
det är det enda negativa för mig.
<<<
Dagen avslutades med middag på en restaurang inne i gamla stan i Plock.
Tack Slawek för den trevliga dagen, fast det var förra året.
<<<

Jag blev instängd i slottet Oporow ( i mitt förra inlägg ) 'fniss'
Jag irrade omkring i de stora salarna och hamnade i källaren bland vinflaskor.,
det var svårt att hitta ut sen, hi hi . . ..
Jag passade på att leka slottsfru och då bjöd jag hela min familj på fest,
medan jag hade gott om plats och många gästrum.
Ni skulle bara se min balklänning ! ! !
Ja ja, vad vore livet utan en bal på slottet . . .
Må väl/ Eva