mellan väst och öst,
är en liten promenad på ca 1 kilometer.
Går jag från öst till väst är det mycket uppåt och backigt,
denna knäckta ek står på den högsta punkten
mellan 2 byar.
Eken har stått så här länge på detta vis på grund av att kattugglor
har ockuperat stammen.
Men efter varje vinterstorm blir stammen mindre,
nu tycker jag den ser livsfarlig ut och borde rensas lite på höjden.
En av våra grannar har vackra vita kossor,
de är så nyfikna som alla kor är och hade de kunnat tala
så tror jag samtalsämnet hade varit
typ så här enkelt,
*fniss*
. . . . . . .
Vart är du på väg min lilla flicka frågar kossan mig
med djup röst ? . . .
Jag ska gå hem och äta lilla kossan.
Kan jag få följa med dig ? . . .
Nej tyvärr lilla kossa det går inte . . . . .
Men en annan gång då !?
Ja det får du gärna.
Ett gammalt mjölkbord är höst pyntat
hos grannen i väst.
Just nu är alla löven borta.
<<<<
En poesidagbok har jag i min hand,
där finner jag många underbara dikter som jag bjuder på idag.
De blåa stenarna i fuktgrön mossa
och flak av frost, där skuggan ruvar kall
och på en kulle björkarna,
som blossa mot rymdens glans av någon hård metall
-- jag tycker om att gå i dessa kända
och kära marker denna tysta timma
och hälsa i en backes solskens-imma,
den långa sommarens allra sista slända.
Gunnar Silfverstolpe
Lär mig, du skog, att vissna glad
en gång som höstens gula blad:
en bättre vår snart blommar,
då härligt grönt mitt träd ska stå
och sina djupa rötter slå
i evighetens sommar.
<<<<
Lär mig, du fåglars glada tåg,
att draga hän med fröjdfull håg
mot obekanta stränder.
När allt är vinter här och is,
jag till ett evigt paradis
från köld och töcken länder.
Adam O
Kulna höst med regn och töcken,
bara backar, torra trän,
ängar magra som ett öcken,
tomma fält och fågelskrän,
isbelupna kärr och hagar,
mörka gång och hala stig,
långa nätter, korta dagar --
så det blir.
Olof von Dalin
Ensam jag skrider fram på min bana.
Längre och längre sträcker sig vägen.
Ack, uti i fjärran döljes mitt mål !
Dagen sig sänker, nattlig blir rymden.
Snart blott de eviga stjärnor jag ser.
Men jag ej klaga flyende dagen.
Ej mig förfärar stundande natten.
Ty av den kärlek, som går genom världen,
föll och en strimma in i min själ.
Erik Gustav Geijer
Evigt, gyllne sol, densamma,
låter du, omätlig spridd,
dina röda strålar flamma
deras guld kring fältens vidd.
Carl Gustav af Leopold
Vad gör det, att skymningen breder sitt flor ?
Hon är tankarnas vän.
Vad gör det, att solen går neder ?
Hon kommer i morgon igen.
K.A. Nicander
Du tysta natt, du ljuva dvala
då knappt ett enda liv sig rör,
då kan jag med mig själv få tala,
och ingen därav missbruk gör.
Olof von Dalin
Nu har jag 'bombaderat' mitt inlägg med 7 vackra dikter,
som jag tyckte passade in bland bilderna.
Jag skulle bara skriva en enda, men jag hade svårt att välja,
för jag älskar poesi och dikter.
Ni som gör detsamma, varsågoda och njut.
Kram/ Eva