av min kära syster Irma, binder jag en krans av höstens blommor.
Du älskade hösten, du föddes på hösten och dog på hösten.
För mig blir aldrig oktober en munter månad. Den 8 okt 2004 lämnade du oss alla, den 31 okt skulle
du fylla 53 år. Farmor hade du blivit till lille Nils för ca en månad sedan, så glad du var för en sonson
Nu har åtta år gått, men det känns fortfarande som nyss. Vi som skulle göra så mycke tillsammans
på äldre dagar, men gamla skulle vi aldrig bli, det fick andra bli men aldrig vi, vi var unga i tanken.
Det brukade vi skratta mycket åt.
For ever young, det blev du kära syster Irma.
Och det går aldrig riktig över, det försvinner inte, dom lever kvar med oss dom som fick lämna för tidigt.....vilken härlig syster du verkar ha haft!
SvaraRaderaAgneta kram
Så sorgligt det är när någon går bort "för tidigt"! Men som skrivs ovan, dom försvinner ju aldrig ur ens minne utan man behåller minnet av dom i ett skrymsle i hjärtat som är deras, bara deras!!
SvaraRaderaJag saknar henne oxå!! /Knatten
SvaraRaderaKram till er!!<3
SvaraRaderaSå fint du skriver Eva!
SvaraRaderaOch vilka vackra blommor.
Vi saknar henne så himla mycket!!
Nej, nu sitter jag på jobbet och lipar)
Kram ♥