Ta mig till havet och gör mig till kung . . . .

den sången glömmer man inte och den passar att sjunga nu på sommaren.
Den melodin fick jag i mitt huvud tidigt på morgonen när jag vattnade blommorna.
Ja jag ville till havet och få känna havets bris, slippa de där jävla insekterna som biter
och suger upp allt mitt blod, hi hi . . . det är inte bara en broms, eller blinning (hästfluga)
utan många som vill suga mitt blod. Men bor man på landet så får man dem på köpet.

Även Rolf tyckte att vi kunde lämna hemmets lugna vrå och alla bromsar.
Han gjorde i ordning mat-korgen med alla strand tillbehör medan jag vattnade klart.
Vi gjorde bara ett litet stopp i några minuter vid ett loppis och kuriosa i Johannesfors.
Varje gång vi kört förbi där har jag nämnt att jag vill gå in och titta, men vi har inte hunnit
bara susat förbi. Men denna dag svängde Rolf in där utan vidare, det skulle han aldrig gjort.
Nu blir jag tvungen att återvända dit. Javisst jag hann köpa en sak på två minuter.

Sen körde vi till Halmstad men ville inte till Östra stranden där alla samhällsbor är.
Utan vi körde vidare mot Tylösand, det var dumt gjort, alla skulle dit.
Vi fortsatte då till nästa och nästa strand till sist blev det Vildshärad strand -- Viken.

En liten strand med många barn familjer, men mitt i smeten ville vi ju inte heller vara.
Nu när vi inte har några småbarn att ta hand om väljer vi plats till vår egna belåtenhet.
Vi tog en bra plats längre bort där det fanns gräs-plättar och stenar, även en fiskebod.
Inne i viken var det som en kokande gryta och knappt en enda vindpust.
Vad var nu detta, från hemmets hetta till strandens hetta, förr tålde jag värmen
mycket bra men inte nu längre.
Så jag började fundera på att lämna detta och åka därifrån.
Ni ser att det inte finns en krusning på vattnet på denna bilden,  men . . . .

som i ett trollslag vände vinden. Solen försvann i ett mörkt moln och efter en stund började det blåsa kraftigt. Det var riktigt skönt,  ja jätte härligt med denna fläktande vind i denna hettan.

Helt plötsligt var det många vindsurfare ute på vattnet.

Det bästa blev senare när två fina hundar (Irländsksetter) skulle bada och leka.
Deras husse kastade pinnar till dem ut i vattnet, men det var bara den yngste på ett år
som ville ut och hämta den. Den äldre på elva år hade blivit feg med åren.

Men jag fick gärna kasta pinnar åt dem, men när jag senare avböjde,
ja då tackade vovvarna mig med att ruska sina blöta pälsar på mig, hi hi . . .
ja där fick jag mig en svalkande dusch, *fniss*

Nästa gång vi åker till havet ja då vet vi om detta 'nya ställe', den platsen gillade vi.

Sen körde vi hem på småvägar som vi aldrig kört på innan.
Genom hästgårdar och naturreservat, genade genom 'Biskopslunden' vackra bokskogar.
Så nära hemifrån och aldrig har vi kört dessa vägar innan, ja man bör verkligen lämna
de större bilvägarna oftare.
Fortfarande skiner solen då klockan är 20.00.

Sen när vi kommer hem hänger jag upp 'mobilen' av plåt som jag köpte på loppiset.
Den gör sig fin där under lönnen, solnedgångens strålar reflekterar så vackert i den.

Jag öppnar upp porten till 'innergården' och ger växterna lite mera kvällsljus.

Hösthortensian blommar redan.

Solen är väl rund, det är något fel på min kamera sedan jag glömt den ute en natt.
Det här måste jag kolla upp i morgon, eller idag, klockan är ju över midnatt.

God natt/  Eva