Jag älskar Alexander Rosen . . .

ja blomman, inte männen som heter Alexander Rose.

Jag skulle ha mera fakta om denna underbara ros

som jag köpte förra året.

Men det blev bara flera män och utemöbler med det namnet.

Ja männen var det inget fel på, dem fick jag

liksom på 'köpet' av google.

Men mina intressen var inte (män)skliga

utan bara älskliga till rosen.

 Ibland händer det att man blir

 blixtkär.

Då tvekar jag inte en endaste sekund,

jag bara tar det jag vill ha,

fast jag inte vet något om vad det är för en filur.

Om den passar i min omgivning 

eller ej.

Jag går på känslan, doften

och ögonkontakten.

Oftast blir det rätt, jag får kärlek tillbaka,

så blev det denna gång.

Alexander gav mig långa kärleksblickar så fort jag bara 

tittade åt hans håll.

Hans färger skiftade under hela dagen i takt med solens strålar.

Även om det regnade var Alexander tålig,

det gjorde honom inget med lite regn på knoppen.

Faktum var att regndropparna gjorde honom ännu mera oemotståndlig.

Hur långt bort jag än var i trädgården

drogs mina blickar till honom.

Jag var tvungen att 

titta till Alexander flera gånger om dagen

En förtjusande ros i mitt tycke,

jag kunde inte se mig mätt på Alexander.

Morgon eller kväll var den tid man bäst blev förförd av

 Alexanders doft han utsände.

Solens kvällsstrålar gav honom extra lysande kärleksförklaring.

När jag sen trodde att blombladen var färdiga att falla

då höll han fast dem ytterligare i flera dagar

han gav allt in i det sista.

Sen föll kronbladen nästan samtidigt, som många tårar  . . .

Nu har Alexander blommat färdigt för i år,

även om jag ser flera nya skott

som försöker komma fram.

Men tyvärr kära vän, du hinner inte blomma mer i denna zon.

Tack för i år, jag vet att vi ses nästa år igen.

Kram/ Eva