fredag 27 februari 2015

Ett säkert 'vår-tecken' är tranorna, nu kan vi hälsa dem välkomna i 'vår hage' . . . .

både i Åtterås by och även på våra ängar i Kvarnaryd.
De syntes till redan i måndags men jag och Rolf har sett dem idag.
Det är mycket trevligt tycker vi,  MEN  alldeles för tidigt,
ja en hel månad för tidigt i våra trakter.
Stackars tranor, för vi vet att det oftast blir 'bakslag' här,
de kommer att frysa om sina 'tassar'.
Alla ni som är duktiga handarbetare, skicka hit långa strumpor till dem,
det spelar ingen roll vilken färg, de blir nog glada för allt,  *fniss*
Nu kommer jag vara bekymrad för deras skull om kylan 'slår till'
med snö och iskalla vindar.
Jag får bjuda in dem i ladugården på nätterna, hi hi hi . . . . .

En liten notis i Expressen stod det så här.

Förra helgen (lördag) fick vi snö och vinter som varade över en natt,
då fick man skynda sig att ta bilder. Nu hoppas jag på en snö fri helg.

För att få in den riktiga vårkänslan har jag planterat några vårlökar
i en kruka,
som egentligen är ett fågelbad, men lånar den tillsvidare.



Är det någon mer som har sett tranorna ? ! ?
Trevlig helg/ Eva







måndag 23 februari 2015

Jag har blivit ovän med . . . . .

 'Kung Bore', och då gör han så här för att reta mig.
Inget kan jag göra, bara att vänta ut hans dåliga humör,
för egentligen vet han att tiden är snart slut för hans del.




När det vräkt ner snö och gjort naturen vit och vacker,
då tackar jag 'Kungen Bore' för det tjusiga han åstadkommit.


Vad händer då !?!?   Jo minsann då vänder han på vädret
och nästa dag är snön borta, bara snöslask finns kvar.
Usch och fy och tvy . . . . . .  +  *många fula ord*  . . . . .



Men nästa dag händer det igen, snön faller och det blir repris . . . .
Funderar om inte denna snö -omgång var den mesta i mängden i år, hmmm . . . . .
Snön gör ju konstverk också, det har jag sett på många bloggar
med fantastiska bilder.
Så jag har ju inget speciellt att visa, bara dokumentera händelsen i februari.



Men under snön finns något lovande, där finns grönskan,
precis som på denna bild.
Detta är en vintergrön klängväxt, en kaprifol Lonicera.
Den är mycket vacker när den blommar, mellan maj och september.



Hoppas att inte ni blogg läsare också blivit ovän med Kung Bore.
Ha de fint/ Eva


















lördag 21 februari 2015

Barnvakt åt Leonard . . . .

som är vårat kära barnbarnsbarn, och det är vi så gärna,
han är så mysig och rolig den lille krabaten.
Den 21 april blir han 2 år, stora killen alltså . . . . .



Givetvis har han egna leksaker med sig, stora legobitar till lagom
stora killar.
Men vad kan vara roligare än att få leka med gammelmormors
egna leksaker, *fniss*



Dessa 'möss' (ja det ska det liksom vara) fick jag av Jennie i julklapp,
Leonards mamma.
Jag tror bestämt att han kände igen dem, tror att de stod framme
ett tag hos dem innan de blev nerpackade . . . . .




 Inget annat var intressant bara dessa finklädda möss, hi hi hi . . . .


Det gick ett litet tag sen blev Leonard spårlöst försvunnen,
jag ropade och letade men han svarade inte  . . . . . .
Sen hörde jag ett litet prasslande,   där . . . !
han sitter under ett litet runt bord i hall-rummet,
duken hänger nästan till golvet, så inte konstigt att jag ej såg honom.
Men varför svarar du inte Leonard, han ler i mjugg, i handen har han
ett kexpaket . . . . .  *fniss*

Trevlig helg/ Eva
















torsdag 19 februari 2015

'Rotvälta' och 'dö-skant' är ingen trevlig syn . . . .


så detta ska sågas ner på direkten, så är mina 'order',  *fniss*
'Skant' är kanske ett Småländskt ord - det är ett dött träd
med andra ord.
En björk är knäckt av stormen (inte i år)  sen står där en död ek.


Nej två stycken döda ekar, de är mycket hårda att såga i.
Rolf gillar inte att såga i ek, det sliter på 'såg-kedjan' säger han.
Ek är annars bra träslag, just till möbler m.m.
Vi har ett kök med ek inredning, nytt år 1983 - modet ändrar sig
med åren, men jag tycker att vårt ek.kök passar hos oss på landet.


Stormen 'Egon' i januari har vält detta träd, en sälg.
På denna plats har det stått en ladugård, nu är det bara grunden kvar.



För många år sen bestämde sig ett sälg frö att den skulle växa här,
men det blev med tiden ingen bra idé.
Se här !



Förvånande är att den kunde växa på en cementplatta,
ja som liten var det inga problem, men åren 'tog ut sin rätt'.
Desto större den blev bredde sälgen ut sina rötter,
den kunde inte 'gå ner' på djupet.
Inte så konstigt att den slutade så här.





Det här är någonting för mig, hmm . . .  nää kanske inte nu,
men  'förr i tiden', (det säger jag visst hela tiden nu).
Jag gillade att åka 'kana' på minsta lilla  'isfläck -plätt',
även att gå på den,
och knacka ner med foten (stampa) på frusna vattenpölar,
då 'krachar' det skönt under skorna . . . .


Vädret idag (liknar november) det är blåsigt, disigt, dimmigt och kanske,
inte så trevligt,
men det är i varje fall betydligt mycket ljusare än november.
Våren smyger sig fram . . . .
Må väl/ Eva












tisdag 17 februari 2015

Den bästa tiden att jobba i skogen är just nu . . . . .

när marken är frusen, så det gäller att skynda sig långsamt, *fniss*
så säger min gubbe Rolf och  jag håller faktiskt med honom.
Han behöver inte åka långt med traktorn till skogen för den är nära.
Härifrån är det bara över kullen man ser och därifrån ca 300 m.
till gården.



Det är ett 'slit och släp' att få hem ved att värma upp huset med.
Men han åker till skogen med ett leende, jag begriper inte varför,
är det för att slippa mitt tjat eller vad, hi hi hi . . . .



Här får man jobba med hela kroppen, ungefär som man gör
på ett 'gym', ett rejält träningspass blir det.
Så inte behöver han gå till några lokaler och stretcha, det gör han
i skogen, helt gratis.




Så kommer jag med  'matpaket' till honom, inte för mycket mat
bara så man får energi.
Han är uppe med tuppen ca kl. 7, sen iväg till skogen,
då sover jag som bäst.
Han jobbar ca 3 tim. på förmiddagen och lika många på eftermiddagen.




När nu dagarna blir ljusare kan det bli längre tid, men i egen lugn takt.
Han har några hjälpmedel typ en 'winsch'kran som han drar till sig träden,
men det är inte några moderniteter, man får hoppa över stock och sten



Så är man inte tillräckligt vig då  'står man på näsan',
det händer faktiskt mig då och då.
Inte så konstigt det är ju mycket grenar, stenar och ris m.m.
som sätter  'krokben' på en.
Rolf håller på och gör en ny traktor-skogsväg och sen gallrar han mycket också.



En jätte stor myrstack finns här också, vi har räknat att den är
ca 30 år eller mer.
Vi har sett den i många år och den blir då högre och högre.



Denna gran som växer mitt i myrstacken den står riktigt stadigt där.
Jag knackade på hos myrorna men de sov ännu, ingen visade intresse att kika ut,
*he he he*



Jag sa till Rolf att jag ville ha hem denna stora sten,
han bara tittade på mig och skakade på huvudet,  'ha ha ha ha' . . . ..



Sen går jag på upptäcktsfärd i skogen, det är kul.
Förr brukade man krypa runt och göra fina kojor av stora gran grenar
man hade så roligt . . . .




Nu tittar jag bara på fina mysiga platser och tänker mig vad jag kunde göra
om inte de dumma knäna hade bråkat med mig.
Men jag är glad att jag kan gå själv utan hjälp, *fniss*




Svampar eller 'tickor' växer på stubbar, dessa liknar 'lock från semlor'
enligt min fantasi.
Den översättningen blir liksom lite tokig om man inte vet vad man menar.
Tror inte Tyskarna, Polackerna m.m. har den traditionen med att
äta semlor som vi i Sverige, just idag är det också 'fettisdagen'.
Det läste jag på en blogg - jag hade missat detta.



En del tickor var mycket vackra.




Här blev det till att lyfta på benen ordentligt, över stengärdsgården
och närmaste 'vägen' hem.
Men alla genvägar äro senvägar heter det, hi hi hi . . . .




Det var mycket jag fick se som tog lite tid att fundera över . . . .
En tall som blixten hade slagit ner i för över 30 år sen,
den hade 'repat' sig riktigt ordentligt.
Och det gamla uggleboet som redan på 80-talet var slitet, den fanns kvar.


Det blir en omgång till med några olika träd nästa inlägg,
tills dess, må så gott, kram/ Eva


















måndag 16 februari 2015

Måndags--lunch blir det oftast 'restmat' . . . .

man tager vad som finns i kylskåpet och gör en
fantasilös eller fantastisk blandning av resterna.
Denna dag blev det tomatsoppa som jag gjort en annan dag i veckan
och frös ner, ris blev kvar sen lördagen och fläskkorven var nykokt.
Den blev en extra komplettering.
Gott till detta är alltid knäckebröd.
Denna lunch blev faktiskt mättande, soppan är riktig 'tjock'
inte tunn- rinnande som typ 'varmakoppen', det gillar vi inte.

Tomatsoppan innehåller alla slags grönsaker som t.ex.
morötter, selleri, palsternacka, purjolök, gul lök, stjälkselleri,
färsk paprika, salt o peppar, och givetvis tomater.
Det ska helst vara hela tomater på burk
(vintertid, men gärna färska på säsongen),de hela på burk har faktiskt
mera smak, gärna några torkade också.
Allt detta kokas mjukt med någon buljong tärning,
när grönsakerna är mjuka tar jag mixen och kör dem till en 'massa'.
Häller tillbaka i grytan och smaksätter med kryddor t.ex. oregano
blandar några klickar ketchup med 1 dl. grädde, absolut dill.
Vi gillar ris till soppan, men det går bra med någon slags pasta också.
Man kryddar ju efter behag, men det ska kännas som tomatsoppa.

Denna soppan är en typisk Polsk soppa som man ofta åt som barn,
alla gör sin egna smaksättning, svagare eller starkare,
det beror på vem man ska bjuda.
Jag gör alltid denna soppan mixande, då kan inga 'pilla' bort något
'oätligt',  *fniss*
Alla våra barn, barnbarn och även deras familjer tillagar denna soppa
på sitt vis och alla älskar den.
Min kusins barnbarn Emelie 6 år älskar soppan, när barnen på 'dagis'
får en 'önskedags måltid' då vill Emelie ha tomatsoppa.

Kokar ni också tomatsoppa och hur gör ni då ! ?




Smaklig måltid önskar/ Eva

Ps. tusen tack alla som 'tittat in'  läst och kommenterat
våran Teneriffa resa.



















fredag 13 februari 2015

Sista dagen på Teneriffa . . . . .

blev det att 'snitta' några 'skott' här och var,
men säkert till ingen nytta för deras växt zon är ej nordisk.
Pang sa det från ovan och jag fick en valnöt i skallen,
det betydde helt enkelt att en 'nöt' ska väl ha en nöt
på rätta stället, *fniss*


Vägarna här i byn Los Gigantes var mycket backiga,
och många var enkelriktade.




Framåt kvällen fyller det på med folk till dans-restaurangen.
Denna kväll blev det tema på Elvis låtar som vi givetvis gillar.


Sakta vi gick hem genom folktomma gator,
men desto mer livat var det inne på pubarna.
Otroliga sköna kvällar och nätter med mellan +18  till  + 21 gr.


























Dessa växter 'snittade' jag utanför hotellet, bara att packa ner i väskan
och hoppas på de klarar sig.
(Ja de växer fint hemma nu.)



Micaela och Nicolina var två duktiga Fritidresors-reseguider.
Varje morgon sa Rolf att: nu ska jag gå och prata med flickorna,
jag förstår varför . . . . .

Utcheckning tack och adjö . . .



Jag begriper inte varför 'de' ska krångla till det med den byggnadsstilen
på Teneriffa men det ska väl vara modernt.



Nu går flyget i den andra riktningen  --  hemåt.
Ärligt - vi hade kunnat stanna kvar på Teneriffa januari ut.


Väl hemma blev det samma gamla vanliga . . . . .
Sixten och Rolf läser 'gamla nyheter' som de missat under de två veckors bortavaro.
Ja Sixten hade lite annat att göra när husse var borta.


Februari  --  ljuset har  kommit tillbaka till oss  --  äntligen !

Hjärtliga kramar/ Eva
















tisdag 10 februari 2015

En skön dag bland bergen . . . . .

blev det till öns vackra och mest unika delar.
'Teneriffas hemligheter' kallas denna utflykt som tar oss till den
västra delen av ön, till platser som många gånger glöms bort.
Tenodalen, Garachico och Masca är några platser vi besöker.

Bild tagen genom fönster.


Roliga vägar att åka på och vilka vyer.



Vid nordkusten ligger charmiga byn Garachico
med vackra byggnader runt sitt lilla torg och flertalet gamla
stängda kloster.



På 1600-talet var Garachico en betydande hamnstad,
men efter ett vulkanutbrott 1706 begravdes staden delvis av lavamassor.
Staden byggdes senare upp på lavamassorna och det var inte
sista gången som befolkningen fick göra det.
De hade på flera år haft motgångar med naturkatastrofer,
men Garachico-borna gav aldrig upp . . . .
Läs på google om dess historia den är intressant.



Här sitter vi på en Restaurang och blickar ner över den lugna
turist gatan och havet.
Många turister kör 'på egen hand' och besöker platsen av
Teneriffas sevärdheter.
Egentligen borde vi kört själva, men det är trevligt med att
ha en reseguide berättar om resmålen.



Här har man gjort små trevliga 'stigar och gångar' allt för turismen.


Castillo de San Miguel.




Det var mycket kul att gå här och invänta någon stor havsvåg
som gjorde 'konstverk' av vågskvalpet.



Men den dagen var havet relativt lugnt och vi hade fint soligt väder hela utflyktsdagen.



Garachicos naturliga havspooler är speciella och häftiga.



Sen åkte vi upp till staden Icod de los Vinos,
som låg ovanför Garachicos.

Att kika över en mur är alltid spännande . . . . .
Det som var mest intressant här var givetvis den enorma
'Flamrankan' (den har väl många namn) är underbar
och stå på min 'vill ha lista', i hemma.
Det enda som kan bli är väl i en liten kruka . . . . .  *suck*





Staden är omgiven av vinodlingar, vilket avspeglas i staden namn.
Givetvis köpte jag ett lokalt vin i en butik, jag fick provsmaka där,
men jag har inte öppnat flaskan ännu, (tillfälle kommer)
Det gamla drakblodsträdet El Drago Milenario är stadens största sevärdhet.
Det sägs vara 1000 år och kan väl vara möjligt . . . .




Sen stod jag under ett annat stort träd och när jag blickar uppåt
ser jag dessa blommor hänga ner.
De liknade hortensian och jag undrar om en hortensia kan bli som ett träd.




Färden fortsätter genom vinodlingar och sedan genom bananplantage.



Vyerna var så vackra så jag hade kunnat stanna kvar här en tid också.



Vi körde även på vägen där ner i dalen, man kunde då se dessa
'trappavsatser' riktig bra.




Vi var nu på väg till Masca.
På vägen dit blev det flera stopp med att beundra vyerna
och en del skulle plocka den röda kaktus lusen.
Jodå de satt där så fint och njöt de också, tyckte jag hörde några fnissa,
> 'ja kom ni bara och plocka oss om ni kan och vågar',
Några vågade sig fram en bit, men inte ska man väl utsätta sig för fara
på sin semester. Där kaktusen växer var det stup rätt ner
med både lavastenar och 'rullegrus', lätt att halka ner . . . .



Vackra stenmurar gillar jag.



Ett bord gjort på en trädstam, fiffigt och kreativt.





Masca kallades ofta för 'den bortglömda byn',
eftersom det tidigare inte fanns några bilvägar dit.
Men det har ändrat sig med åren, vägarna är mycket bra.
För den som vill vandra är detta verkligen en skön upplevelse.
Det här skulle jag gjort för minst 10 år sen innan knä-atrosen,
'slog till'.



Men man kan njuta av vyerna utan att vandra, ja så det blev att sitta
ner på en servering med något svalkande så klart.





En stark kaktus drink och ett glas kaktus saft,
tillsammans smakade det 'mums mums'.
Nej jag petar inte in sugröret i näsan . . . . *fniss*



Ett annat vackert träd som lyser upp så fint på kvällen med många lampor.


Två sköna vårdagar har vi plötsligt fått, man tackar och niger,
tar emot det som bjuds på.
Himlen är röd just nu, det blir en klar natt med månsken, även sol på onsdag.

En tidig vår.kram till er alla/ Eva