måndag 31 augusti 2015

Vårat barnbarnsbarn Ofelia . . . . .

 född den 24 aug. vikt 3150 gr. 50 cm. lång.
6 dagar på bilden.
Välkommen till världen söta lilla barn.
Jag kunde inte låta bli att ta på henne de nya sandaletterna,
köpta mer för skoj skull.



 Storebror Leonard 2 år 4 månader var mycket stolt.
Här får lillasyster provligga på storebrors ben
jag fick gärna låna henne sa han
men Ofelia bor hemma, sa han.
 *fniss*
Så här gäller det att passa på och gosa med bebisen,
nästa gång får vi kanske inte hålla henne.


Ofelias små sommarskor är en aning stora, hi hi hi . . . .



Leonard visade oss gamlingar vad duktig han är på sin Ipad,
han kan räkna på engelska och många bokstäver.
Så det är inte bara skit
med datorer.

Ofelia har mer hår i nacken än framtill,
men ändå skulle hon ha en rosett,
för hon är ju en tös.

Dessa underbara ungar, tiden går så fort
snart är du på springande ben
du också.

Ofelia kom till världen och Teresa lämnade den.
Ja så är själva livet.












lördag 29 augusti 2015

Jag har sorg i mitt hjärta . . . . .

 så jag binder en krans
 utav de vackraste blommor jag har i min trädgård.
Tänker på dig kära lilla kusin Teresa
fast du lång ifrån mig är
i ett annat land
är du mig ändå nära, du har lämnat oss kvar
fast djupt i vårt hjärta du är.

Man behöver inte stå vid en gravsten med namn och födelsedata
vad är en plats och sten mot ett liv som flytt,
kärleken finns  hos dem som minns
vad livet gett,
för både glädje och sorg
går hand i hand.

Med glädje tänker vi på dig kära Teresa.
Kusin Eva med familj
 din broder Zidde
med familj.



Länge har jag tittat på denna rönnbärs-minträd
och tänkt att visst liknar det en krans.
Lysande vackra rönnbär
bevisar att hösten
är nära.

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<


Rosen Aprikola doftar gott och är underbar att se på.
Den är som vackrast nu.


  
Rosen Gråsten är vackrare är namnet
(hur kunde den få 'färg'grå när den är vit som snö.)
Den har varit seg hela året, men inga löss eller andra bladsjukdomar
nu är den som bäst.


Röd Leonardo da Vinci ros.
Röd och vit är Polens flagga, de färgerna älskar jag,
vi gör en vacker bukett av dem.

Teresa som barn och i 8 års åldern,















Teresa tillsammans med min mor Sofia.      Teresa i 25 års åldern.


















Så här minns jag dig som mest Teresa.

Vi, jag och kusin Zidde hann hälsa på dig i juni
innan du blev sämre och lämnade oss.
Vi tänker på dig Slawek och Anna i eran sorg.
Kramar från oss/
Eva












onsdag 26 augusti 2015

Vi skulle bara 'ut och lufta' våran lilla kärra . . . . .

en söndag för två veckor sedan och hamnade mitt i ett krig.
Det låter riktigt förvirrande men det var 'bara' ett gammalt krig.

Tro inte heller på att  'lilla kärran' eller 'vrålåket' är inte min (våran)
även om jag inte hade haft något emot att äga den.
På våran biltur såg vi denna rosa 'limo' på en tomt.


Fast om jag tänker efter ordentligt vad skulle jag ha den till,
köra studenter och bröllopspar. ja det enda i så fall.
Inga längre sträckor passar den till, ej heller på små by-vägar som vi
 åkte på denna söndag.
Men den är riktigt fräck tycker jag.





Söndagsturen gick till Nedre Ätradalen.
Ån - Naturen - Människan - Kulturen. 
www.ekomuseum.com



Här har varit kvarnrörelse fram till 1966, kvar finns 2 kvarnstenar
med inventarier borta är.
Sågverket upphörde 1965 medan hyvleriet fick vara kvar till 1981.
Här fanns också ett kraftverk med 8 meters fallhöjd som stängdes 2011.


Det finns ett museum på nedre plan med 750 olika föremål.

Jag drar mig alltid till vatten, tycker om ljudet och bruset av vattenfallet.

Sen fortsatte vi mot okänt mål - dit näsan pekar säger vi ofta.
Då hamnade vi mitt i det nordiska 7 års kriget,
1563 - 1570.

Nu kände vi oss tvungna att stanna och läsa på anslagstavlorna
hur det nu var, för visst glömmer man en del av historielektionerna.
För det var ju bara krig i Sverige med alla dessa kungar som ville ha mera makt.


Inte var det roligt att läsa om krig som barn, även om jag gillade både historia och geografi.
Men nu har man chans att läsa upp sig igen




En minnessten och en informationstavla är det enda 
som idag påminner om det slag
som en gång stod på denna
numera fridfulla plats.

Man kan tycka nu att vad hade Danskarna med Halland att göra,
men det var då som nu, makthavarna var girigbukar. 
Och där sitter vi och fikar och mår gott och begrundar
vilket elände alla krigen förde med sig.
Så är det även nu, fast krigen pågår i andra länder lider befolkningen.
Makthavarna är fortfarande män.


Vi körde några 100 m.längre bort och gick upp för en liten kulle (berget)
ock trots den lilla uppförsbacken fick man en stor överblick
över Ätradalen.
När man idag blickar över fälten är det svårt att föreställa sig de fasor
som utspelade sig här drygt fyra sekler tillbaka.

Här uppe fanns t.o.m. en bra sittplats 
hade vi bara vetat om detta så . . . 


Helt plötsligt förstår man varför slaget blev just här,
vilken utsikt de hade över heden och 
över sina fiender.
Men vad hjälpte det när 'alla' dog och ingen segrade.
Men både den Svenska och Danska kungen 
var lika tjurigt envisa att fortsätta strida.





En liten bit därifrån fanns denna Skvaltkvarn.
Förr hade varje by en egen 'skvalt'
som kunde utnyttja vattenkraften även i bäckar genom 
de liggande vattenhjul och var byggda över
bäckarna.
Den stig eller mindre åkerväg som vi körde på
var rester av den smalspåriga järnvägen
mellan Falkenberg och Limmared.
Den kallades för Pyttebanan.

Ett nytt halmtak fick skvaltkvarnen 2001.
I övrigt är allt original.





Fridfullt, stilla, vackert och vattenbrus.


Är det någon som känner sig sugen på att köpa en kiosk
som ser ut som en hamburgare.
Den ser visserligen lite sliten ut men det går att piffa upp den,
*fniss*


Vi körde nedre Ätradalen hemåt, 
Köinge - Ullared - Älvsered - Överlida - Östra Frölunda -
Håcksvik - Burseryd - Smål-stenar.
Vi stannade på alla platserna.


Här stannade vi till för kvällsmaten, klockan var 1800.
och vi var i Håcksvik, drygt 30 minuter hem.
Denna bygdegård brukar vi vistas i när det är revy.
Håcksvik har ett mycket bra team i teater-gruppen, gillar dem alla,
och det är roligt att lyssna 
till Västgötadialekten.


Så vi besökte då Halland och Västergötland, vi gränsar dem nära.
Man behöver inte åka långt för att få se något intressant,
nytt eller gammalt.

Må väl kram/ Eva

















lördag 22 augusti 2015

De kom till slut utan inbjudan, så glad jag blev . . . .

fast jag hade gjort en massa extra lockande finesser till dem,
för att de skulle känna sig välkomna.
Jag tycker om att pynta och 'trädgårdera' (nytt ord jag läst om)
och eftersom jag vistas ute hela sommarhalvåret vill man även ha
olika stilar i varje rum ute.
Jag älskar fjärilar och därför har jag döpt om detta 'rum' till fjärilsbersån.

Så välkomna alla mina fjärilar, hoppas ni kommer att trivas här.



Tre stora fjärilar gjorda av träpinnar
köpta på loppis för 20 kr.
En burk vit sprayfärg
och vips blev det
kålfjärilar.


Med värmen kom då de efterlängtade fjärilarna,
de liksom jag älskar solen och värmen.
Men blir det för hett,
då drar jag mig till skuggan, det är tillåtet.
Men inte fjärilarna, de njuter för fullt.



Solhatt får påhälsning av silverstreckad pärlemorfjäril.
Jag tycker den lyser mer i guld än silver.


Grekisk vädd och stäppsalvia gör sig tillsammans.


Vet vad den vita busken heter, det börjar på D. sen är det stopp.
Har letat som en galning på google, men fick inget svar.

Men insekt är en nässelfjäril,
de är mycket vackra.
Det vimlar av olika fjärilar i trädgården och jag är glad,
en rogivande syssla att bara sitta
och titta på dem.


Verbena är en riktig sommarblomma som finns i flera färger.
Den har jag lite överallt i trädgården
just för fjärilarnas skull.
Det finns en buddleja som är på väg att slå ut,
trodde den var död men den
är på gång.



Den blåa blomman doftar vanilj och drar till sig fjärilar.
Morgon och kväll är bästa doft perioden.
Jag vet vad den heter 
men inte precis nu.


Hösthortensian börjar visa upp sig nu
och en vacker orange-röd solhatt som jag fick av Susie på Stjärnarve förra året.
 Gillar den till tusen, fler knoppar är på väg.



Solbrud ett nyförvärv för i år. Jag ville ha en snabb växande blomma
och det blev det.
Tack Maria för att du tvingande den på mig, *fniss*
Den passar bra bland mina solhattar.


Rudbeckia (kanske en laciniata)
för flera år sedan hade jag några rudbeckior på denna plats.
Lugnt några år, helt plötsligt växer dessa upp ur intet.
Det blev en trevlig överraskning,
 och jag blev tvungen att kolla upp vilken sort det var.
De har legat och lurpassat länge i jorden,
vilka rackare, *fniss*



Stäppsalvian finns i flera olika färger och 'modeller'.
Ja jag tror den tillhör det släktet
är inte kunnig i allt.



Lavendel i ljus rosa -lila.
Bakom växer en Ölandstok som jag tog rötter på i Turkiet för många år sen.
Den trivs här och är kraftigare och gulare i färgen
än den 'vanliga Ölandstoken.



Hostans vackra blommor liknar en lilja.
De är extra vackra i år,
Kanske för allt regn som kom i juni,
man måste gissa.


Veckan som går är bara måndag och sen fredag, så känns det,
vart de andra dagarna tar vägen
är den stora frågan.
Är det bara jag om tycker så, eller ? !
Men nu är det faktiskt lördag natt och dax gå till sängs, lustigt.
Trevlig helg/ Eva