torsdag 25 juni 2015

Polen -- förr och nu . . . . .

tiden går och allt förändras - människor - naturen - platser,
men inte minnena.
Just här på denna platsen - gården och husen där frodas minnena
för mig.
Fastän moster Maria varit död i 13 år känns det ändå som om hon var
närvarande bland oss. Det är inte så konstigt för hon var alltid en person
som var nyfiken på livet och intresserad av allt som hände runt ikring henne.
Det är inte så att jag lever i det förgångna, nej, men det är mycket
trevliga, roliga, kära minnen.
Eftersom jag inte hade någon släkt i Sverige som barn, blev givetvis somrarna i Polen de bästa då jag (vi) fick träffa alla våra kära släktingar.




Min mor Sofia och hennes syster Maria som är i ungdomsåren.
Det var fyra flickor som tidigt fick lära sig att ta hand om varann,
deras mor (mormor) dog endast 33 år gammal och lämnade då
barnen Irena 1 år, Karin 8 år, Sofia 10 år och Maria 12 år.
Det hade funnits tre barn till, två flickor tvillingar och en pojke,
barndödligheten var stor då.





På denna bilden sitter morfar Teofil Kawecki (änkling)
Maria och Irena på vänster sida, - Sofia och Karin på höger sida.
Det äldsta barnet fick alltid ta det största ansvaret i en familj,
jag förstår precis varför hon alltid var så bestämmande.





Maria var 21 år när hon gifte sig med Stanislaw.
Det var hans släkt - gård de bodde på och tog över.( Stanislaws far)

Moster Maria och Stanislaw tillsammans med sina barn
Alina, Mirek, Thersa och Zidde i sin fars knä.
Min mor Sofia och moster Irena var ofta med där på gården,
det var deras 'andningshål', efter arbetsveckans slut.
Mor jobbade och bodde i Warszawa, och Irena var i Lodz.




Nu satt jag där på terrassen och tänkte på vilket hemskt slitsamt liv
mina släktingar har varit med om.
Två världskrig med allt vad det innebar . . . . att de bara orkade . . . .
Men så är livet,  det måste vidare . . . .


Året är 1958 juli.
Systrarna Irena Sofia och Maria är återförenade efter en lång väntan efter kriget.
För oss barn var allting nytt och mycket spännande, att få träffa sina mostrar
som man bara hade hört talas om var nu verklighet.
Den glädjen som de kände smittade givetvis över till oss.




Året är 1959 juli månad.
På bilden moster Maria, min syster Irma, kusinen Zidde och jag.
Han är då 20 år och måste ställa upp med att skjutsa runt oss på sin
nya motorcykel.
Vi tyckte givetvis det var så roligt att få susa fram i väldig fart,
ja för oss på den tiden var det väldigt snabbt.
Somrarna var enormt varma så det kändes behagligt med vindens fläkt i håret.




Jag skulle behöva en gungstol där jag satt och filosoferade . . . .
att gunga gillar ju gamla tanter . . . . .
Bilden är så rogivande för mig, jag ser min moster som går där och klipper sina rosor . . . .
Solen på väg att gå ner, värmen börjar sjunka och bli behagligare  . . . .



Så vackra blommor de har, pelargonerna och petuniorna trivs bra i värmen.
Allt detta sköter min Slawek, han är så duktig på allt.


Året 1989 hade de ännu inte skaffat sig balkong lådor,
det kanske helt enkel inte fanns att köpa.
Jag vet att moster Maria talade om att hon ville ha sådana lådor som vi hade i Sverige.
Hon hade ju varit många gånger i Sverige och sett vad som fanns där och inte i Polen.



I Polen var det torka och riktigt varmt ca 30 gr. ja vad ska man säga . . . .
Jag hade gärna tagit lite värme och sol med mig till Sverige.
Att vattna tar tid, säkert någon timme varje dag eller mer.
Kusin Theresas hund Kaja (blandras) var nog lite blyg för mig,



På samma plats där han står och vattnar stod vi  år 1976,
jag, Slawek och Ursula (kusin Mireks dotter).
Han gillade att busa med oss och vi med honom . . . .



Det är perfekt att stå på trappan och plocka körsbär, men den andra sidan blir svårare, hi hi . . . .


För 26 år sedan fanns inget körsbärsträd, då stod Theresa o Tina
på trappan och sjasade iväg duvor,  som flög runt här och bajsade . . . . .



Det finns faktiskt en stor vacker rosenbuske i trädgården,
vilken tur, för det gillar både moster Maria och jag, hi hi hi . . .



Vi fick även en massa lekkamrater när vi var i polen på sommarloven.
Jag minns alla namnen fortfarande på flickorna.
Renata, Anulka, Theresa, Jolanta och Marjola,  hi hi . . .
Vi lärde dem svenska visor och räkna.




Det har blivit så fint och annorlunda i trädgården än vad jag minns det.
Jag gillar de olika sorterna av barrväxter, de är mycket vackra.



Vackra planteringar som liknar små öar, det har Slawek skapat
och planterat på den enormt stora trädgården.



Nästan i en cirkel växer dessa barrväxter, längst bort sitter Theresa i skuggan
och väntar på mig.


En liten skogsdunge ger skön svalka heta kvava sommardagar.
Slawek håller på och gallra träden när han får lite tid.


Han klipper ner gamla fruktträd och planterar även nya då och då.


Fläderträd finns det flera, likaså päronträd m.m.



Huset jämte deras, bor broden Mirek.
Varje år planterar Slawek några nya Thujor.




Marknad eller 'Torgdag' är det varje torsdag och lördag.
Den större på torsdagar.
Att handla närodlat är ett måste för folket, -  en kommers som heter 'duga'.
Det ser folk tomt ut javisst, men klockan är ca halv 11 och folket är alltid uppe i ottan.
Kommersen lider mot sitt slut och jag gör en snabb runda med Zidde,
jag till och med prutar vid ett stånd, för det ska man göra.
Jag köpte några 'toppar' billigt, jag äger inga pengar min bank går där: sa jag
hi hi hi . . .
Jag ropade på 'banken' och gjorde en snabb affär . . . .



Folk säljer det som de är experter på eller vad de odlar i sina 'täppor' hemma.
En del är bönder och en del har mindre trädgårdar men som ändå utnyttjas till 100%.
Jag kollade dessa växter både perenna och sommarblommor och jag lovar att
det var kraftiga rejäla plantor. Hade gärna köpt, men vi flög ju ner till Polen.



Märk väl på bilden att marknadsplatsen har fått gångplattor,
och marknads-bodarna har tagits bort, det är verkligen trist
och folket har egna små lastbilar -  'pickup'.
Men det är tidens utveckling . . . .


Bilden nedanför år 1989, Rolf och Tina står i mitten.
Marknads-bodarna fanns kvar då och marken var grusig,dammig och trist,
man lade bara någon filt på marken med sina saker till försäljning,
det var också okej.




1989 fanns det fortfarande många som hade häst och vagn
och det var verkligen fina hästar folk hade, en trevlig syn i vardagen.
Nu har folket 'jobbat upp sig' och vill också ha nya fina bilar,
bilar som har många hästkrafter . . . .




Där Rolf och Tina står, är på samma ställe där vi går,
det är bara några hus mellan marknadsplatsen till släktens hus.



Allt är sig likt sen jag var här sist - ca 15 år sedan,
bara det att träd, buskar, rosor m.m. har växt sig höga.
Men ändå känns det som om tiden stått stilla . . . .


Det är viktigt med att stänga porten, för det är livlig trafik av folk på den gatan.
Egentligen är platsen utanför huset det gamla torget från mycket länge sedan.
Torget är förminskad av ett park och vägarna är enkelriktade.
Alla husägare har för det mesta portar till sina hem, även hundar äger de.
Det är ett hemskt skällande varje gång man går förbi en port till ett hus,
särskilt på kvällarna då de går lösa, ja innanför porten självklart.
Jag brukar ryta till på hunden och säga: tig med dig ! Gå in och lägg dig !!!
Det brukar lyckas ibland, hi hi hi . . . .



På bilden nedan ser man att det är år 1989 - kolla bilarna.
Många parkerar utanför huset de dagar det är 'torgdag',
men jag undrar om man får parkera så nu.
Se på trädet, nog var det lika stort då som nu ? !




Jag gillar shersmine-buske, doften är underbar, men allting som doftar gott
är bara en kort tid.
Det är tur det, annars hade man tröttnat, det ska vara lagom doser av allt.
Innanför det staketet fanns det rosor förr.
Moster Maria älskade rosor, hon hade många olika sorter på 50-talet,
men rosor kräver en massa jobb, som absolut inte Slawek har.
Det är han som får sköta allt runt ikring huset och hemmet nu.
Hans mor Theresa är sjuk och orkar inget sådant som trädgårdsarbete,
eller överhuvud taget något ansträngande.
Slawek sköter allt med bravur ! För han bor inte där, han bor i Lodz,
men kommer hem på helgerna och har då fullt upp med vad ett hushåll innebär.



Här står vi på samma plats jag och moster Maria och njuter av blomdoften,
Året är 1976 och Maria är lika gammal som jag är nu,
obegripligt hur fort tiden rusar iväg . . . . .



Shoppingcentret i staden Plock firar 14 års invigning och då händer lite överraskningar hela dagen.
Som här t.ex. dansar några ungdomar med den polska nationaldräkten.
(tror jag det är, eller landskapsdräkter.)


Det blev en mycket trevligt uppvisning, jag hade kunnat stå kvar där
hela deras framträdande, men den där tiden fanns inte.
Mycket skulle göras den lördagen.


Traditionella charkuterier finns det hur mycket som helst i Polen nu.
Inget konstigt alls, de äldre har vant sig och de yngre vet inget om förr.
MEN för ca 26 år sedan började förändringarnas tid.
De Polska fria valen år 1989 blev en jordskreds seger för 'solidaritet'.




Folket som levt under kommunisternas tid blev 'fria', men allt kan ju inte bli bättre på en gång.
Jag glömmer aldrig de långa långa köerna till allt man behövde, stackars folket.
Ville man ha något fick man stiga upp i ottan och köa, annars fanns inget kvar.
Det var helt tomt i chark-diskarna eller hos bagaren redan på förmiddagen.
Men till restauranger fanns det alltid, det prioriterades dit, för turister har det funnits i alla år.
Vi gick oftast till restauranger och åt rejäl god husmanskost - billigt bara för oss utlänningar.

Undra på att jag bara stod där och gapade av förvåning när jag såg allt som fanns där i diskarna.
Detta är fisk avdelningen - rökt fisk är ju en delikatess.



Starka drycker har man alltid kunnat köpa i vanliga affärer i polen,
inget konstigt med det. Men nu är utbudet mycket större . . . .
Ändå sa Slawek att det där är bara dåliga sorter . . . .



Så han åkte in till Plock centrum där det finns ett speciellt  'systembolag'
för finsmakare.
Han bad butiksägaren välja ut det bästa goda rödvinet för en 50 års Jubilar,
ja ännu ett för 'finsmakaren Eva' och champagne förstås.
Ja sen skulle vi hem och kalasa . . . .   ha ha ha . . . .






Slawomir =  Slawek, min 'gudson' = 'dopson' =  Du var så söt som en karamell som barn.
Du är snäll duktig karl som kan allt, jag är imponerad.
Polska män brukar inte stå vis spisen vad jag vet, men du är modern karl.
Jag önskar dig 50 härliga år till.  Grattis !









'Hepp'  lätt som en 'plätt', ja det var då, på den gamla goda tiden,
hi hi . . . .
Ja bylam lekka jak piórko . . . ale teraz jestem latwa jak slon´,
ha ha ha . . . .
Året är 1989 - då kunde 'min pojke' lyfta sin gudmor.
Men året 1965 var det jag som fick bära honom, (till dopet).




För 26 år sedan var det kalas varje dag hos moster Maria.
Sådana goda bakverk som de gör i Polen finns inte i Sverige,
men man kan pröva att baka dem efter recept.

Här sitter Zidde med fru Maggie,  Rolf och Tina, och moster Maria
som fick leva i 93 år.
Hon hade ett mycket bra minne, som tur frågade jag ut henne
om krigets fasor m.m. när hon levde.
En del vill inte berätta de vill helst glömma,  men jag ville veta och hon berättade.



Ja jag vet det blev alldeles för många bilder i detta inlägg,
men jag ville inte dela på det, så skulle det vara.
Må väl/ Eva

















torsdag 18 juni 2015

Midsommar helg ! ! ! kan det vara möjligt ? ! . . . . .

Japp, enligt almanackan ska det visst vara så . . . . .
Det är nog inte bara jag som tycker att tiden går alldeles för fort . . . .

Bilden visar en azalea (inget namn) som jag fick av dottern Maria
den har stått hos henne bakom en stor gran och inte fått något ljus alls.
Om jag klipper ner den till hösten ska den väl kunna 'skjuta' nya skott
och bli mera knubbigare än så där spretig.


Azalean har en mycket vacker ceris rosa färg, den liknar pelargoner
lång ifrån.
Både denna azalean och rosa rhododendron har fått en utmärkt plats
där i halvskuggigt läge.



För en vecka sedan var rhododendron (nedanför på bild)
knappt utslagen,
och ännu blommar den vackert, tack vare skuggan och vädret som
inte är sommarvärme.


I bakgrunden ser man häst räfsan som användes förr i tiden efter en häst.
Skaklarna är borttagna, den gjordes om för att användas efter traktor,
dåtidens modernitet för jordbruket på 40-talet.
Ännu är den användbar, som min 'månskensbonde använder då och då.
En sådan stol-sits såg jag i ett skyltfönster för ett tag sedan,
den kostade 1700 kronor, fast den var omgjord till en barstol.
eller något liknande.
Vilka idéer folk har, hi hi . . . .



Denna brandgula starkt lysande perenna blomma gillar jag.
Den kallar jag för 'Alva-blomman' eller 'svärmorsblomma',
hon hade flera av den sorten och jag har delat 'moder plantan' många gånger.
Men tyvärr har jag glömt namnet (ja så illa är det), fast jag vet att jag fått namnet innan.
Tillsammans med det vita löjtnantshjärtat blir det så vackert.





Det finns sex stycken fågelbad utplacerade i trädgården,
och det är likasom vattenskål till våran katt också.
Jag byter vatten varje dag till dem, för inte ska Sixten behöva
dricka vattnet som fåglarna har badat i.
Tyvärr hjälper det inte att säga till honom hur det ligger till med det.
Klok är  han, men inte riktigt så klok, *fniss*  . . . .



Till och med tuppen Herrman och hans hönor dricker vatten ur skålarna
när de går i trädgården och pickar . . . . .
En och annan varm dag som dyker upp kräver djuren mer dricka.





















Jag är nyligen hemkommen från Polen, där hade jag 30 gr. värme,
med sköna sena kvällar, vem vill sova när natten är bäst.
Bilder kommer snart från min trevliga tripp dit.

Önskar alla en trevlig  GLAD MIDSOMMAR.
Kram/ Eva