torsdag 24 september 2015

Min egna skördefest var i Polen

den hade jag velat ha här hemma i Sverige.
Inte ett enda äpple fick vi i år på våra äppelträd.
Vad hände i våras kan man undra,
minns inte att det kom några frostnätter, men så måste det ändå varit.
Eller var pollineringen dålig, för lite bin ? !
Så alla dessa fina äppelsorter Slawek hade i trädgården
hade jag velat ha här hemma.
Ja inte alla träden men några hade jag inte tackat nej till.


Så där stod jag och var avundsjuk på honom och hans träd.
Vad ska du göra Slawek med alla dessa äpplen,
Det kunde jag frågat dig när jag var hos dig, men inte tänkte jag på det då.


Sen skulle jag fråga dig vad äppelsorterna heter, (om du vet).
Är äpplena obesprutade ?


Denna sort av äpplen var mycket god.
Är det vinteräpplen ?


Färgen är så vacker.
Synd att jag inte polerade dem planka.


Jag tror det fanns ca 8 päronträd här med olika sorter i trädgården.
Även Gråpäron.

 Gråpäron är Rolfs favorit.
Det fanns ett sådant gråpäron träd i vår trädgård förr,
 det blåste ner för ca 25 år sen.
Rolfs morfar Johan satte ner en kärna när han var 7 år.
Päronträdet blev präktigt och stort med åren och det gav mycket frukt.
En storm tog det till sist, gråpäron trädet blev ca 90 år.
Det var med stor sorg (om man kan säga så) som Rolf fick
 frakta bort stam och grenar.
Någon ny har inte planterats ännu.
Kanske dax nu.

Jag älskar päron, de ska vara hårda med ändå saftiga,
det värsta är att min mage tål inte päron.
Jag kan äta ett päron, men fler
blir det toa besök
på direkten.

  
I Polen heter denna frukt Mirabellki.
Denna frukt är en blandning av plommon - krikon - sviskon - mirabeller.
De är mycket goda och givetvis kan man göra
både sylt och marmelad på dem.
Plockade några som jag tog med hem för provsmakning.
Ett sådant träd vill jag gärna ha.


Hoppas att ni alla som ska på årets skördefest lite varstans i landet,
får det riktigt trevligt.
Skördetiden med alla dessa roliga jippon
är mycket uppskattade och intressanta.
Må väl kram/ Eva
















söndag 20 september 2015

Sommar jobb för pensionärer . .

det är bra de jobben finns, vad skulle vi annars göra, *fniss*
Rolf byter ut gamla plattor mot nygamla plattor, hi hi hi . . . .
En bekant köpte nya och slängde sina gamla i vår skog, det är bra
att ha i traktorspåren.
Men det visades att hans gamla var mycket finare än våra på en liten
plats i trädgården, så det blev till att köra till skogen några vändor.
Bytt är bytt . . . . .
En dag blev det perfekt väder för detta ändamål.


Att tvätta plattor är något som jag gillar
det jobbet får ingen ta ifrån mig,
*fniss*


En annan dag blev det till att gräva, det ville han göra själv.
Den vilande jorden skulle vändas på
och dags för nya jordgubbsplantor att flytta in.
Till hjälp hade han tupp och hönor,
det var riktigt roligt att beskåda och lyssna på,
jag skrattade så jag grät,
*ha ha ha*


Är ni blinda ???
Dumbommar ser ni inte maskarna,
då får ni gå till
SPECSAVERS.


 Inte 'sjutton' ska jag behöva stoppa in maskarna i näbben på er
nu har jag grävt så det räcker för idag.
VA ! Vad säger du tupp är jag lat
och bara hänger på spaden.
Nä vet du vad ! ! !


 Han kan ha sina torra stela maskar för sig själv
sådant krafs duger inte åt oss
nej tack, nu går vi !


Men hallå där mina vänner av fjäderfä får jag lov och fråga
 vad ni sysslar med ! ? !
Inte har jag väl lovat er krafsa i mina land !
Se inte så förvånade ut,
för ni kan inte beskylla katten, för han gör inte så här !
Ni behöver inte hämnas på mig, 
för att ni är arga på husse.
Jädrans fjäderfä !!!


Javisst är dessa fjäderfä bortskämda, får de inte som de vill
blir de tjuriga, skäller jag på dem blir de förnärmade.


Reperation av åkgräsklippare, ett nygammalt aggregat
pillas dit.
Sen går den som en klocka igen . . . . 



En lång lång paus för sommarjobbaren.
'Stör honom inte, för hela friden,
det blir ingen fika ännu.'


Kom hit så ska ni få ett mellanmål.
Ja detta är en banan varsågoda och smaka.
Garanterat ni kommer att gilla detta.
Ja det är ätbart !


 Ja sannerligen det smakar riktigt gott säger Herman.


 Skynda dig hit och smaka min gulle-pulla.
Titta bara hur jag gör
tugg tugg . . . 


Nå vad tyckte du pullan ? !
Javisst, urläckert !
Vad håller de andra hönshjärnorna hus, jag har ropat och ropat
har de öronen fulla av vax eller ! ?
Vi har fått hela bananen så bäst att smaska i sig fort
innan de ångrar sig.


Ja här ligger jag och luras, hade tänkt att skrämma dem ordentligt,
ni bara fjäskar för dem hela tiden.
Nu får de bananer och jag inget, orättvist.


Men Sixten du gillar ju inte bananer !

Ja men det kvittar, det är orättvist ändå . . . .
De får allt de pekar på.
Nä jag tror jag rymmer . . . . . . 


 Här finns många myrägg som du och hönorna kan äta,
om det duger åt herrskapet . . .
Jag har inte tid att leka med er, för nya plattor ska läggas även här.


 VEM  HAR  PROMENERAT  HÄR !
frågar plattläggaren barskt !
Är det du Herman ? !
Bra att du erkänner snabbt, för annars så . . . . .


' Nä jag har ingenting till dig, kan jag inte få sitta här själv en stund'.
Så fort man sätter sig tror Herman att det är mat.


Så bra det blev med dessa nygamla plattor
och jordgubbslandets nya plats.
Ja du sköter dig 'gubben'
*fniss*


Du har ett bistert uttryck min herre,
varför ?
Har hönorna varit här och 'sabbat' igen ? !
Jasså du gillar inte 'paparazzi',
*ha ha ha*

Ja jag får väl försvinna då !
Jodå jag har annat att göra!
hi hi hi . . .


Jag ska baka någon banankaka av gamla bananer, hi hi hi . . . .

Så jag skryter till mig själv för det var länge sedan man bakade
söt saker här.
Det blev två formar banankaka, en långpanna morot-apelsinkaka,
chokladmuffins, äppelkaka, 60 bullar.
Det blir till att bjuda bort mycket av detta till de jobbande barnen
BB Jennie som är småbarnsförälder m.m.
Man blir glad med att glädja andra.

Kram/ Eva















torsdag 17 september 2015

Det blev en ny resa till Polen . . .

men denna gång i sorgens tecken, men även i kära glada möten.
Tyvärr är det alltid så att släkten träffas som mest vid begravningar.
Men ordspråket säger : Glädje och sorg går hand i hand =  Sant.


Kvällen innan min flygresa den 5 september
blev det riktigt vackert.
Denna vy mot norr, över ängarna och skogsbrynet ser vi hos oss,
 somrarna med vacker solnedgång
andra tidpunkter kan vara lika magiska,
ingen himmel är den andre lik
någonsin.


Denna himmel är väl inget märkvärdigt 
men ändå speciell.
Jag ser höstliga toner på himlavalvet och inser
att hösten gör sitt intrång.


Mot väster är det denna vy,
denna kväll en lätt dimma som börjar höja sig.



Det kändes precis som om naturen höll andan
och då gjorde jag det också.
Tyst stilla lugnt, och så fridfullt vackert
vem vill bo i en storstad.


Polen har 38 miljoner invånare, 4 gånger mer än i Sverige så det blir mer liv
och rörelse vart man än går. Givetvis fler bilar - olyckor.

Jag gick en promenad
och såg denna klängros som jag även kikat på innan
när jag var här sist i juni.
En remonterad ros med svag doft,
den är ljuvlig.



Kan man se med blotta ögat vad detta är för någon slags ros
eftersom det finns tusentals ros sorter på vår jord.
Det irriterar mig när namnet saknas,
själv är jag dålig på ros namn eftersom de har svår uttalade namn särskilt de franska.
Jag är glad att jag kan namnen på mina 
egna få rosor.
Den här skulle jag vilja äga.




Begravningsbyrån i samhället har en stor fin byggnad
där de även äger en blomsterbutik.
Gabin har 5 blomsterbutiker nu, när jag var i Polen som barn 
i slutet av 50-talet fanns det ingen.
Jag minns att många kom till min moster Maria som hade vackra rosor 
och köpte direkt från hennes trädgård.
De kunde få plocka rosorna eller andra blommor själva
av vad de önskade.
Många började så småningom plantera själva i sina trädgårdar
men det var inte det viktigaste i ett hushåll då.
Efter kriget fattades  ALLT. 


Begravnings huset har även en liten 'kyrklig lokal'
 man kan även kalla det kapell eller samlingslokal för eventuella
 'sista hälsnings' böner och sånger m.m.
En kvinna sjöng och spelade på gitarr flera mycket vackra sånger
som jag aldrig hört innan.
Det tyckte jag var mycket vackert gripande och enkelt.
Sedan tog vi alla farväl av kära Teresa.
Men själva begravningsakten hölls dagen därpå på kyrkogårdens kapell.
Kapellet var som en mindre kyrka, lagom stort med lagom
dekorationer vid altare och fönster.
Men blommorna var många.
Man kände sig mer närmare och närvarande både den döda
och gemensamt med sina släktingar.


Nedanför byggnadens trappa fanns en vacker plantering som jag
blev förtjust i.
Väldigt smakfullt gjort.

I mitten stor 'tant Eva' med sina kära släktingar
som hon inte träffat på många år.


Tomek min förste släkting som jag träffade året 1956 i Sverige.
Vi är kusiner, våra mammor var syskon.
Givetvis har vi träffats många gånger under åren,
mest var nog åren på 70-talet.
När vi nu äntligen träffades ville jag bara pussa och krama honom hela tiden.



Min käre lille Tomek nu har även du blivit en äldre herre,
men en stilig och rakryggad man.
Tomek och frun Hannia är advokater, de driver en egen 'byrå' med flera
 anställda, där även deras ende son Arek och hans fru jobbar.
Vilken intressant familj,
Tomek och Hannia har 4 barnbarn,
så nog händer det saker hos dem har jag hört berättats.



Kusin Zidde och Hannia.
Även de hade mycket att prata om efter begravningen.




Kyrkogårdarna i Polen är enorma med sina stora vackra gravstenar,
men de blir bara större och större.
De som sysslar med allt inom begravningar
de blir rikare och rikare.
Ja det är deras tradition att så ska det vara, men i mitt tycke
 absolut inget jag önskar mig.
Jag vill ha det enkelt, helst strö askan för vinden i skogen om man får.
Har  människorna levt ett enkelt stilla liv varför måste de ligga
i ett mausoleum då.
För mig känns det som om de tävlar vem som har det största och vackraste . . . . .
Kyrkan håller befolkningen i ett hårt grepp också.

Men vad har jag för rätt att kritisera,
ursäkta, jag bara luftar min tankar.


Men visst är blomdekorationerna vackra
och enormt stora.


Jag beställde en mindre bukett.
En duktig florist tog sig tid för mina förklaringar hur jag ville 
ha mina blommor m.m.
På mindre än 3 timmar innan begravningen fixade hon detta
fast hon hade andra kunder också.
Det kallar jag service.


Jag och min lille pojke Slawek.
Hans mor Teresa var min kusin som lämnade jordelivet.
Jag gillar honom verkligen, han är snäll, rolig och en duktig kock.
Jag måste gå en kurs hos honom.
Det han kan, kan inte jag.


Jag som verkligen gillar att skriva har helt plötsligt tappat 'sugen'.
Jag har så mycket att göra både ute och inne
som jag alltid tagit med en 'klackspark', allt har varit roligt och jag har
 inte känt en inre tvång till något.
Bara tagit dagen som kommit med ett leende,
men helt plötsligt så bara försvann
lusten till allt.
Vad jag gör ute nu är bara att sitta och prata med Herman och hönorna.
De försöker muntra upp mig, men icke det går,
men aldrig trodde jag att man kunde ha så kul tillsammans med
 sina höns,
'ha ha ha'  ja de är verkligen roliga.
Vår katt ser man inte röken av på dagarna.
Så jag gosar med dem i stället.

Kram/ Eva














torsdag 3 september 2015

Jag älskar Alexander Rosen . . .

ja blomman, inte männen som heter Alexander Rose.
Jag skulle ha mera fakta om denna underbara ros
som jag köpte förra året.
Men det blev bara flera män och utemöbler med det namnet.
Ja männen var det inget fel på, dem fick jag
liksom på 'köpet' av google.
Men mina intressen var inte (män)skliga
utan bara älskliga till rosen.


 Ibland händer det att man blir
 blixtkär.
Då tvekar jag inte en endaste sekund,
jag bara tar det jag vill ha,
fast jag inte vet något om vad det är för en filur.
Om den passar i min omgivning 
eller ej.
Jag går på känslan, doften
och ögonkontakten.
Oftast blir det rätt, jag får kärlek tillbaka,
så blev det denna gång.


Alexander gav mig långa kärleksblickar så fort jag bara 
tittade åt hans håll.
Hans färger skiftade under hela dagen i takt med solens strålar.
Även om det regnade var Alexander tålig,
det gjorde honom inget med lite regn på knoppen.
Faktum var att regndropparna gjorde honom ännu mera oemotståndlig.
Hur långt bort jag än var i trädgården
drogs mina blickar till honom.
Jag var tvungen att 
titta till Alexander flera gånger om dagen


En förtjusande ros i mitt tycke,
jag kunde inte se mig mätt på Alexander.


Morgon eller kväll var den tid man bäst blev förförd av
 Alexanders doft han utsände.
Solens kvällsstrålar gav honom extra lysande kärleksförklaring.
När jag sen trodde att blombladen var färdiga att falla
då höll han fast dem ytterligare i flera dagar
han gav allt in i det sista.
Sen föll kronbladen nästan samtidigt, som många tårar  . . .


Nu har Alexander blommat färdigt för i år,
även om jag ser flera nya skott
som försöker komma fram.
Men tyvärr kära vän, du hinner inte blomma mer i denna zon.
Tack för i år, jag vet att vi ses nästa år igen.
Kram/ Eva