lördag 18 november 2017

För inte så länge sedan . . . .

gick man in i en prunkande trädgård och bara njöt,
det var förvisso redan höst september - oktober
men ännu blommade mycket.

För inte så länge sen kunde jag och min gubbe sitta ute och fika,
han med sitt kaffe och jag med mitt tee.

Vi hade börjat förbereda trädgården för vintervilan,
men när hösten drog ut på sitt blommande ville vi inte störa det som fortfarande växte.
Men varken jag eller Rolf rullade inte tummarna,
alltid fanns det något att göra.

Sockerärtorna var färdigskördade . . . .
<<<
Brytbönorna likaså . . .  
och alla de andra rotfrukterna var omhändertagna.
<<<
För inte så länge sedan kunde jag plocka en hand överfull av smultron,
det händer att jag fortfarande hittar några smultron att stoppa i mun.
Hmm . . . men jag kan inte påstå de är goda nu.
<<<


För inte så länge sedan blommade vårlökarna på hösten. Ingenting förvånar mig längre.

I mitten på bilden står ett träd, ett körsbärsträd av något slag, det fanns två sådana,
men det ena dog utav att sorken hade gnagt och ätit på rötterna.
Detta träd dog också men det stod stadigt där, så jag lät den stå kvar.
Under åren har olika klematis fått växa upp där vid stammen, men de trivdes inte där precis.
För ca tre år sedan livade körsbärsträdet till och började slå ut flera små skott
på den ena halvan av trädet.
Mycket märkligt, men jag lät den få göra som den ville . . .

På bilden ser man hur körsbärsträdet har utvecklat sig, men bara på den ena sidan.
Det sticker ut en död gren där jag målat en röd ballong, man kan se hur trädet fått ny fart på ena halvan på tre år.
Förra året planterade jag en klematis (sommarsnö) under trädet,
den trivdes där och i år fick den en riktig fart upp i trädkronorna.
Det hängde många långa klematisgrenar ända uppe, det syns inte så bra på bilden.
Jag blev tvungen att skoja lite och visa hur glad körsbärsträdet blivit de sista åren, hi hi . . .
<<<
Jag tycker synd om trädet den måste ha en kompis så de kan bilda familj.
Det blir blommor på våren men tyvärr inga körsbär,
så till våren ska ett träd köpas, för även i naturen vill man vara flera.

För inte så länge sedan fångade Rolf en stor mullvad,
hi hi hi . . .  😉😊

. . . .  och för inte så länge sedan fick jag jaga ut en stor fet skabbig råtta,
som hade fått tag på min toffel, den trodde nog det var mat . . .
😋😄😉

Men idag hittade jag en utslagen gul ros som hade gömt sig ordentligt ibland bladen,
den knipsade jag bort och nu får den pryda köksbänken några dagar.
<<<
För inte så länge sedan hade jag fullt upp,
men det har jag inte nu . . .
tur är väl det.
En bloggvän skrev att november är en kravlös månad, det tycker jag var bra.
Så i stället för att kalla den för 'depp'- november får det hädanefter kallas för 
'Kravlösa november'.
Det låter mycket trevligare eller hur ? !
Ha en fin vecka / Eva











måndag 13 november 2017

Hur gör jag mig själv lite gladare i november ...

      när allt nu ser så kalt grått och trist ut. 
Jo- då måste jag tänka positivt och det är inte alltid lätt när hjärnan tänker negativt,
för helst vill jag göra ingenting.
Men ingenting kan ändå vara någonting t.ex. läsa, skriva,  lära sig något nytt på datorn,
 leka med Ludde m.m. och som tur är detta inget betungande.
Men visst behöver man ha lite tråkigt också, för att veta när det åter blir roligt.                  
                  Trädgården är bortglömd, inget finns där att göra och inget vill jag där heller göra.
 Den enda färgklicken i trädgården är Purpurapelträdet som lyser upp med sina
 blodröda små frukter och visst blir jag glad av dem.

Bären kommer sitta kvar där tills de fryser sönder och skrumpnar
och de tål en hel del, det vet jag.
<<<
Jag hade väl kunnat göra något slags sylt på dem,
 men det har jag ingen lust till alls.
            Det roliga är att bara få titta på dem och när solen tittar fram blir de ännu rödare  
 och vackrare.
<<<

Rosorna lyser inte röda längre, den sista kalla frostnatten tog dem en efter en,
men jag hann ta några bilder till minne av en gången sommar.
<<<
Rosorna kämpade så tappert mot kylan,
men jag var inte beskyddande mot dem nu på hösten, jag bara lät tiden ha sin gång.
Det enda jag kan göra nu är att njuta av bilderna och tänka att till våren börjar nya 
  knoppar spira.
<<<
Jag är alltid seg på vinterhalvåret det vet jag och jag gillar inte mig själv nu,
därför har jag  'sagt upp'  bekantskapen på ett tag, ja fram till våren,
hi hi hi . . .
Rolf har inga deppiga stunder, bara när det regnar-spik och han inte kan såga i skogen
Ludde blir deppig när han inte får följa med honom till skogen, han suckar och gnäller . . . 
'Kvinna och barn'  (hund) får icke vistas i skogen där jag jobbar, säger han.
Då är det bäst att lyda, hi hi . . . 
<<<
Det bästa och roligaste för Ludde är att tugga sönder mattes tofflor och att tugga på skosnören,
   husses dojor har blivit massakrerade en efter en, men det var tillåtet av husse för de var gamla.  
Nu behöver vi nya innetofflor och dojor . . . 
Våran hatthylla har blivit en skohylla nu, ha ha . . . 
<<<
Dessa två bilder är tagna innan Ludde blev klippt hos hundfrisören och det var verkligen tvunget.
Jag fick icke röra hans päls innan, men nu efter frisörens klipp och trimning har han blivit lite mera medgörlig.
När jag sitter nedanför trappan vid min dator brukar han ställa sig i trappan och titta ner på mig,
sen lekar jag  'titt ut' med honom, han tycker säkert jag är fånig men jag tycker det är kul.
 Visst ser han väl gullig ut lille Ludde, han liknar en liten nalle tycker jag.
<<<
Så här ser Ludde ut nu, han har flera svarta fläckar på ryggen och lite här och var,
kanske han blir en Dalmatiner till slut, hi hi . . . 
Han ser en aning sur ut på bilden, det beror på att husse gick ut utan honom . . .
Jag måste trimma hans nos snart,  den blir ofta smutsig när han nosar på allt.   
<<<
I helgen passade vi våra barnbarnsbarn Leonard och Ofelia,
det var riktigt roligt tyckte både jag Rolf och Ludde, säkert barnen också.
Här ger Ofelia sin napp till vovven, hon tyckte synd om honom som ingen hade,
världens gulligaste hund med napp i munnen, 'fniss' . . . .
men sen gömde vi den för bägge två.
<<<
Givetvis skulle barnen och hunden leka och springa i trappan,
jag var mer eller mindre hysterisk, ha ha . . .
men Rolf sa att de är vana vid trappor så vi lät dem hållas under uppsikt . . .
När vi sen inte tjatade om trappan slutade de självmant,
men vilken rolig helg det blev för mig och tröttsam, hi hi . . . 
Huset såg sedan ut som ett bombnedslag, men det struntade jag i, bättre de skrattar än gråter.
<<<
Söndagen blev också solig så vi kunde ta en långpromenad med Ludde.
<<<
Sådana dagar i november behöver vi alla för dagarna är kortare och ljuset mindre,
är man vid vatten känns allt som dubbel glädje.
<<<
Det ljusa gör sinnet på gott humör, så känner vi nog alla,
särskilt jag som ogillar november.
Snart har halva månaden gått och advent nalkas med en massa ljus och glitter
som höjer sinnesstämningen.
<<< 
Om sex veckor vänder det igen, det är vad jag tänker på, det är midvintersolståndet jag väntar på,
det gör mina tankar gladare.
Tills dess dra jag täcket över huvudet och återhämtar mig, 
november är min viloperiod.
<<<
Vad gör ni i november,  gillar ni månaden ?

Tack alla fina bloggvänner för era kommentarer hos mig, ursäkta min tystnad.
Må väl/ Eva














tisdag 31 oktober 2017

Staden Torun är belägen vid floden Wisla och har ca 205 000 invånare . . . .

Det finns två broar över till Torun stad, bil och järnvägsbro.
Några spårvagnar går inte längre här över.
<<<
Trafik som alltid i alla städer.
<<<
Broarna repeterades och fick nytt stuk m.m.
<<<
Tycker att Torun har en unik karaktär tack vare de välbevarade sevärdheterna.
<<<
Gamla bilder ger nostalgi även om jag inte var född då.
<<<
Det gotiska Rådhuset symboliserar stadens forna storhetstid,
den uppfördes på 1300-talet.
<<<

Rådhuset i gamla stan år 1919, 
då körde bilarna på dessa gator och spårvagnarna gnisslade, liv och rörelse.
Mycket skulle lappas lagas efter första världskriget.
<<<
Nutid är många byggnader i gamla stan belysta på kvällen,
det ger ett vackert skimmer när man promenerar där.
<<<
Även större delen av den gotiska arkitekturen är upplyst,
så var det inte på 50 - 60-talet när jag vistades i Torun på sommarloven.
Varför var jag där ?
berättar mer längre ner.
<<<
Jag hade många tankar i huvudet där vi promenerade fram,
vilken förändring på ett antal år.
Jag var positivt nyfiken på allt i Torun, hur skulle då min far som växte upp här i Torun vara ?
( Han var född i Berlin 1905 och bodde där i spädbarnsåldern)
Men de flyttade tillbaka till Torun senare, i Torun fick man läsa tyska i grundskolan,
polskan var minimal.
Så Torun var även min fars hemort.
Vi hälsade givetvis på farmor och farfar som bodde på en gata som nu är 'gräddhyllan' i stan.
Då tillhörde den fiskare med familjer (farfar var fritidsfiskare på gamla dar)
Jag var lycklig att få träffa de gamle som överlevt krigets fasor,
men tyvärr bara 3 sommrar som  jag träffade dem innan de dog.
<<<
 Under perioden av mellankrigsåren fick man både lägga nya spårvagnsspår och laga vägarna.
Bild från 1919,  ( jag har en almanacka från Torun med bilder från förr.)
<<<
Vet inte vad åsnan symboliserar här, men en åsna är ju ett arbetsdjur och har så varit i många tusentals år.
Den kanske passar in i den gamla gotiska staden.
<<<
Jag känner mig väldigt 'hemma' i denna stad, tänker på hur jag åkte spårvagn hit och dit,
utforskade alla  'hörn och kanter'
När jag var 17 år åkte jag och syrran moped med unga killar, vi satt förstås på bönpallen.
Vi hade någon slags tävling mellan oss och fler ungdomar,
syrran var bäst på att 'ta kurvorna' med killen.
Det tänker jag på när jag ser detta gathörn, hi hi . . . 
vi startade nämligen här . . .
Tänk om vi haft mobil på den tiden, det hade varit kul att få se hur man var.
<<<
När jag ser de gamla bilderna tänker jag att någonstans där kanske han rörde sig bland folket.
Han berättade mycket för mig och systern, men barn kanske inte alltid är så intresserade just då,
men sen som just nu, då vill jag veta allt.
<<<
Jag tänker också på hur mycket jobb männen la ner på att lägga spår,
sen med tiden river man upp allt och gör de mest trafikerade vägarna till 'gå-gator'.
Det är ju ett plus att slippa avgaser i centrum,
för trafiken har ökat lavinartat de senaste åren. 
<<<
Det finns fortfarande slitna gränder i Torun, man måste verkligen leta upp dem då,
detta är lite av nostalgi för mig.
Detta hus är fint på framsidan mot 'storgatan', men här förmedlar det början på 1900-talet,
då man förvarade kol i dessa 'källarrum'. 
Nu är det gasen som värmer och används i hushållet m.m.
Troligen är byggnaden 'K' märkt.
<<<
Mitt emot det 'K' märkta huset fanns en pizzeria och bar, vi slank in där för att kolla läget.
Vi tog en drink.

Sen fortsatte vi gränden fram,  den var mörk och spöklik men jag var inte rädd,
men plötsligt stelnade mitt blod något rörde sig uppe på muren.
Vi spände våra ögon i spökeriet, äsch det var bara en 'dockteater' tror jag, hi hi . . . 
där prästen givetvis hade huvudrollen.
Jag fick ljusa upp bilden i dator-redigera, som man ser prästen var spöket . . . 
<<<
Sen gick vi till en restaurang och åt himmelsk mat.
Lite mer promenad på stan för kvällen var ljummen och skön.
När klockan slagit midnatt, gick vi till vårat hotell Gotik. 
<<<
På natten började det regna men vi sov gott.
Hade gärna stannat här längre.
Skolbarn hade historier lektion i det fria, de gick in i olika byggnader och fick se det 'live'.

Torun är också pepparkakorna stad, det finns många caféer och pepparkaksbutiker i staden.
De speciella pepparkakorna började bakas på 1300-talet
och det är en av stadens symboler.
<<<
På Pepparkaksmuseet får besökarna 'prova på baka'  (de som önskar)
de får under uppsikt baka enligt de gamla recepten.
Senare får de ta hem pepparkakorna som fin souvenir. 
På museet finns också butik och café.
<<<
Detta är ett annat café som jag och Annika slank in på, vi blev tvungna att värma oss med gott tee,
ute var det busväder.
I Polen dricker man tee i glas helst tunna glas, inte små glas som i Turkiet utan gärna stora,
det sägs smaka bättre.
<<<
Statyn är Nikolaus Copernicus 1473 - 1543  var en Polsk astronom, matematiker, jurist, ekonom, militärstrateg, tolk, ambassadör, läkare, astrolog.
I sitt verk om himlakroppens kretslopp.
<<<
Som synes är det paraplyväder. Jag och Annika shoppade loss och karlarna åkte bort till den
relativt nya Speedway stadium, den tar in 50 tusen personer.
Torun är också känd som speedway staden,
polackerna är helgalna när det gäller speedway.
Förvisso gillar vi också speedway, vi har 2 mil till Gislaveds speedwaybana.
<<<
Jag tog massa bilder med mobilen också, de var bättre än dessa,
men kunde inte ladda ner de bilderna för jag slarvat bort el kontakten, bravo jag.
<<<
 På en vägg i gamla stan finns tre enormt stora målningar (utan färg).
Torun är en mycket vacker gammal stad, res dit och beskåda,
googla och läs - se bilder, då förstår ni mig.
<<<
Sista bilden blir på en liten mysig bar där endast husmanskost serveras
och det är precis det vi alltid vill ha.
'Gröna rum' är väl passande namn på detta ställe, som hade möbler och inredning i grönt.
Maten var super bäst.
Sen körde vi mot flygplatsen Modlin.
Det var det sista inlägg i oktober, vad ska ske i november, min sämsta hatade månad.

Höstkramar/ Eva