Nej det är inte Grand Canyon i Arizona . . . .

utan vårat egna 'ökenlandskap' hemmavid,

bara ca 300 m från bostaden.

Det bara blev så en dag

när . . .

sonen Mikael köpte en grävmaskin

och skulle börja leka, jag menar gräva - det blev en ravin på ca 5 m.

Ja ja man måste ju träna förstås och den bästa träningen med resultat ska ske där det mest behövs,

så kallat 'nytta med nöje'.

<<<

Även jag har lekt lite med översta bilden för att göra gropen lite likt Grand Canyon,

hi hi hi . . . så fånigt va ! ?

Men det skiljer sig bra mycket på de två bilderna.

<<<

Då blev det som så att : Mikael gräver och Rolf kör gruset och lägger på skogsvägarna,

men innan dess hade grabben grävt bort många stora stenar m.m.

och slätat till vägen så att det sen bara var fritt fram för avstjälpning av gruset.

<<<

På denna plats jag står på nu med denna vy över byn eller egentligen bara över

våra marker - här hade jag för länge sedan velat ha en liten stuga.
En liten söt röd stuga hade passat bra här.

Platsen är vacker och rogivande tycker jag,

 här finns det några ekar.

Där nere bor vi, man ser ladugården och en bit av det gula huset till vänster,

på gården står en orange släpkärra.
Nej vi är inte huslösa.
<<<

Hela söndagen långt in på kvällen grävde grabben både här och i skogen.

Rolf var ledig, han vill inte jobba en söndag om det absolut inte är alldeles tvunget.

<<<

En pojkdröm som gått i uppfyllelse - så kul för honom,

Nu vill han hellre vara här än på sitt ordinarie jobb, hi hi hi . . . .

För länge sedan fanns en ladugård här, det som finns kvar är då grunden - det gjutna golvet

och några väggar.

Det kan vara bra att ha till typ vagnskjul m.m. säger grabbarna.

<<<

Rolf tippar gruset på skogsvägen och senare ska Mikael jämna till det.

<<<

Vägen blev mycket bra, i jämförelse hur det såg ut innan,

för jag vet - det var nästan omöjligt att gå där - väldigt håligt, stora stenar m.m.

Nu är det helt plötsligt en autostrada här.

<<<

I en öppen liten dunge växer det alltid massor av ormbunkar här,

nu syns det att hösten är kommen.

<<<

Även här lyser bären röda, de är giftiga.

<<<

Där den 'röda plutten' syns på bilden, där nedanför gräver de.

Så det är nära gården.

<<<

Vädret är inte soligt som på bilden utan mulet, disigt och duggregn,

men jag ska ändå ut och inspektera skogsvägen.

Må väl/ Eva

                                   

Skogspromenaderna 'hemmavid' blir ofta de samma . . . .

men vi kan välja mellan olika längder.

Den trevligaste skogs 'rundan' är ca 3 km, den kallar vi för 'grisrundan'

(nej inga vildsvin)

den är jobbig att gå på men är av varierande natur.

<<<

Sen har vi givetvis längre promenader på lättare 'vägar' att gå på,

men skogsstigarna är trevligast.

På den mörka vintertiden håller vi oss till 'byavägarna' dagtid,

det finns ju inte belysta vägar här på landet.

Det är lättare att ta sig fram inne i skogen än på vägen.

Blåbärsris och lingonris finns det gott om.

Nu när dagarna blivit längre behöver man inte skynda sig att gå ut vid en viss tid

på dagen.

Jag gillar att ta promenader på kvällarna och Rolf gillar tidiga mornar,

det händer att vi träffas någon gång,

*fniss*

Hallå vänta på mig, det är svårt att gå på hala moddiga vägar,

jag glömde sätta på broddarna så gångstilen liknade

stundtals som om jag 'gjort i byxan',

*fniss*

Sen kunde vi inte låta bli att kasta snöbollar på varann,

jag hoppas att snön försvinner fort nu.

Är evinnerligt trött på den . . .

Dessa tre rådjur kommer fram ur skogen varje dag vid samma tid,

 det späda vårgräset börjar kika fram, så de har lite att nafsa på.

Då sitter vi på altanen och beskådar dem och rådjuren är inte

intresserade av min trädgård ännu.

Men lustigt nog har inte trädgården blivit våldgästad av dem någonsin,

*peppar peppar*

Tyvärr är det mer samhälls -borna som får påhälsning av dem,

konstigt . . . .

Vad vore våren utan dessa små rara snödroppar

som kämpar sig upp i snö och kyla.

De är riktiga 'tuffingar' !

Vackrast är dock snödropparnas inre (ståndare och pistiller.

Kom skyndade dig sol och lys, värm jorden så all snö försvinner,

för jag längtar efter dig våren . . . .

Luften är frisk och klar, fåglarna sjunger mer och mer . . .

'våra' tranor har kommit, men vi har bara hört dem än så länge,

man är dock glad för då vet man att våren är här.

Ha en skön vecka/ Eva

Tjälen går upp och traktorn 'går ner sig' i skogen . . . . .

vid en mosse.
Alltid är det något som händer i skogen varje år,
och varje år förmanar jag grabbarna att vara försiktiga, och jag får
 samma svar
varje år. "vi vet och vi kan det där".
Ja ja men se hur tjälen redan börjar stiga upp på gården
det betyder att samma händer väl i skogen
bla bla bla . . . 

Jag varnar att ta det lugnt . . .
'denna tunna lilla isskorpa kan inte hålla en traktor full av stockar,
kör en annan 'väg' och ta mindre på lasset'.

Svaret blir som vanligt:
Ja ja, tjat tjat . . gå in med dig . . . vi vill inte ha en papegoja i skogen.
Det är alltid sonen som är tyken (uppkäftig)
han tror han är rolig . .
Ha ha ha . . . . visst kan det vara jätte kul,
särskilt när det blir som jag trodde,
då är han minsann inte så 'kacksig' längre.

När de sen kommer hem  'slokörade'
vågar jag inte säg att vad var det jag sa ???  . . .
*suck och fniss*.

HUJEDAMEJ vilket bekymmer gubbarna fick,
sonen Mikael och Rolf hade flera dagars funderingar och jobb
med detta.
Mikael kan ju bara komma efter sitt ordinarie jobb
och helst vill de ha dagsljus förstås.
Mikael bor ju inte här, hans familj finns i samhället.
<<<

Spännband, stållinor (vajer, wire) m.m. behövdes för att få upp traktorn.
Givetvis blev det en massa extra jobb med detta
som ingen av dem hade tid med.
<<<

Men det gick riktigt bra att göra på detta viset att 'vira' upp traktorn.

Tjälen hade bara 'gått upp' på en del ställen,
men efter en vecka så har marken åter blivit frusen.
Så det var ett onödig och oturlig jobb.
Nu körs veden hem för 'glatta livet' som vi brukar säg, för den bästa tid
är nu (när marken är frusen) , hmm . . . .
Bägge mina pojkar trivs i skogen, det är mycket jobb men bra motion säger de.
Detta skogsjobb har de sysslat med i många år.

Ja erbjöd dem att komma ut en kväll med smörgås och mjölk,
svaret blev:
"vi har väl annat att göra än att sitta där och äta,
du tror väl  inte att det räknas som en trevligt picknick, håll dig hemma
 och kom inte hit och lägg näsan i blöt".

Jodå jag fnissade tyst för mig själv.
Slipp då tjurskallar tänkte jag.

Detta var tredje 'olyckan' med traktorn i skogen,
veckan innan hände ett axelbrott på vänster framhjul.
Ny reservdel beställdes, den passade inte
och åter en annan fick bokas.
Vill nämna att traktorn sjönk två gånger . . . . . .
Mina pojkar har sen varit rätt så tysta av sig.
*fniss*

En dag blev jag orolig för 'mina' hönor,
Rolf var i skogen och jag hade precis gått in när jag hör en massa oväsen ute.
Två stora kråkor som började anfalla fjäderfäna,
tuppen sprang in till sig de andra hönorna gömde sig under ladugårdsbryggan.
En höna blev kvar ute under en buske och där attackerade
kråkorna henne.
Jag sprang kvickt ut och sjasade iväg dem,
hönan var så rädd så hon bara flåsade fram otäcka ljud ur strupen.
Hon kom till mig och jag skyddade henne så hon kunde gå in.
Tre hönor fattades med dem fick Rolf leta reda på,
framemot kl 11 på kvällen fick han tag på dem.
Alla var jätte rädda och chockade av händelsen, lustigt att tuppen inte beskyddade dem.
Men han kanske 'sket i byxan och sprang hem', 'fniss'

I måndags blev det kremering av död höna, hon fick väl hjärtinfarkt.
Stackars min höna pöna.
Inte kunde vi gräva ner henne och inte skulle vi slänga henne
så det blev det bästa alternativet.

Kråkorna har fått sig en rejäl utskällning av mig.
Dumma kräk . . .

Förra veckan hade vi endast denna lilla plätt snö kvar på gräsmattan.

När jag står där och tittar tycker jag mig se ett berglandskap.

Precis som om jag satt i ett flygplan och blickade ner,

Fokusera och kisa en bit ifrån . . .

eller är det bara mina ögon som ser det.

<<<

Nu har vi i varje fall mycket mer snö på gården igen,

och även tjäle, *fniss*

GRATTIS  till alla Skåningar

ni har fått en Hertig Oscar av Skåne.

Kram/ Eva

Till Norrahammar åker vi ofta . . .

tack vare att vårat barnbarn Jennie har bosatt sig där

tillsammans med sambon Christian och deras två barn.

Innan dess har jag aldrig varit i Norrahammar.

Denna dag i oktober gick vi en skogsrunda

runt deras tomt m.m.

De köpte hus förra året och håller på att renovera vart efter tiden finns.

Deras tomt är lagom stor för en barnfamilj som inte hinner 'trädgårdera',

men det finns en tillhörande skogsbacke som de gillar.

Norrahammar ligger ca 10 km sydväst om Jönköping.

Kommundelen ligger i Tabergåns dalgång och upp på slänterna.

I tätorten bor det ca 4 500 människor.

Uppe på deras tomt finns en skön utsikt över bygden.

Denna stigen går  kraftigt uppåt, men det är lättare att gå brant upp

än tvärtom.

Gm.morfar gick först med Ofelia i famnen,

sist kom vi sakta efter . . . .

Vi hittade fortfarande en massa blåbär som vi smakade på,

men tyvärr, blåbären hade mist sin smak.

Väl uppe på en mera normal skogs stig tog mamman över lill-tösen,

så skönt att sova under bar himmel, 

inte behöver man ha en 'babybjörn stol' så här går bra.

Här i denna skogs delen finns flera stigar både bredare och smalare,

lätt att gå på och inga snubbel -rötter. 

Gammal som ung har kul och vi lekte självklart 'kurragömma'.

Vi måste komma tillbaka hit och försöka hitta tomten,

vi tror han finns i denna fina skog.

Tittut lilla dockan, vad har du vaknat upp till  ! ?  . . 

Självklart vill Ofelia vara med i 'svängen',

sitta i storebror Leonards knä när mamman Jennie ska ta bilder.

Lilla dockan for som en vante en hit en dit

men med ett leende ansikte.

Sen gick vi hem till dem för att fika,

det brukar vi som oftast göra i skogen,för Leonard gillar det.

På denna sidan om berget 'tomten' är det lättare att ta sig både upp och ner.

En naturlig stig trappa.

Om man ser en vattenpöl vad gör man då ?

Nej det visste inte grabben,

då visade gammel- mormor Eva hur man gör !

Hoppar så det skvätter härligt omkring sig, hi hi hi . . . 

Så nu kan Leonard detta,

och hans mamma sa till mig :  men mormor det var väl onödigt !

Kanske, men det var skoj att busa, hi hi . . . .

Det var denna dag i Norrahammars vackra dalgång.

Ut till skogen . . . .

eller upp till skogen gick vi alla fyra i torsdags.
Vädret den dagen var solig och fin, inget regn förrän till kvällen.
När det blev fika-dax bestämde vi att gå till skogs, i stället för att sitta i trädgården.
Det är vårat barnbarn Jennie o Cristian + lille Leonard som köpt hus i Norrahammar
med tillhörande skogstomt. Den skogstomten ligger i en backe eller kulle.

Så vi behövde inte gå så långt för att hitta skogen.
Vilken tur de har, för på skogstomten växer det blåbär, vi kunde bara sitta och plocka
där vi satt. Vi såg till att inte våra rumpor blev blåa av bären, *fniss*
Lille-man var mer intresserad av vad som fanns i fika-väskan -- bulle har han redan lärt sig säga.

Vad kan vara bättre än att få sitta i en skogsbacke och bara mysa ? ! ?
Ljumma vindar inga mygg och flugor här, egentligen den bästa tiden i skogen.
Man har trädgårdsmöbler i olika bekväma modeller m.m. men det bästa är ändå
att få sitta rätt på marken i mjuk mossa, man är ju rätt konstig egentligen.
Leonard uppskattade den lilla picknicken också, det var mycket godare äta bulle i skogen.

Ja det var jobbigt att ta sig uppför backen, men neråt gick bättre.

Deras hus syns bara taket på, precis nedanför i mitten på bilden.

Rolf hade motorsåg med sig så han fick jobba lite också den dagen,, en del träd skulle tas bort.

De skymmer utsikten mot skogsbacken

så det är rätt mycket jobb med detta, men så klart att han gärna hjälper med sådant jobb som han kan.

Jag gillar deras utsikt.

 

 

Det lyste lite rött här och där, jo minsann det var lingon, men inte trivs väl lingon
och blåbär tillsammans vad jag vet.
När blåbärens tid är förbi då kommer lingonen.

Ljungen blommade så vackert.

Solen kikar fram mellan träden och ger vackra solstrimmor på marken.

Det var så lugnt och skönt i skogen så man ville inte gå härifrån.

Deras skog är ju inte så mörk med en massa granar, utan här växer tallar som har
långa välsvarvade ben, *fniss*

Dagen gick fort när mycket händer, senare på kvällen blev det hemfärd,
vid ca halv 9 fick vi se en fantastisk solnedgång.
Den ville jag faktiskt fånga, men inte lätt när man sitter i bilen.

Skogen var 'ivägen' så vi svängde av till en mindre väg,  mot ett säteri.
Skynda skynda . . . .  innan solen gå ner.
Så  nära hemifrån och vi har inte kört till denna vackra plats på evigheter.

Denna kväll gav solens nedgång en fantastisk himmel.

När jag 'fotade' denna bild då började kameran jäklas med mig.
Varför skulle blixten 'gå på', det var ju inte mörkt och solen fanns rätt framför.
Jag kunde inte ändra på den heller, nej nu 'sjunger kameran på sista versen.'

Men visst är det vackert.

Den här vyn gillar jag.

Vilken tur att vi körde hit i rättan tid.

Himmeln brinner, eller så rodnar den av förtjusning när den hör min beundran.

Till denna plats måste jag återvända.

Inte visste jag att det var så här vackert i Småland.
Men nu vet jag . . . . . .

Vilken trevlig dag vi hade jag och min gubbe, och vilken avslutning.

Trevlig helg/ Eva