torsdag 28 februari 2013

Hej och tack februari 2013.

 
"Smält min is, låt min snö gå i tö",
suckade vintern till våren.   
 
"Kanhända, kanhända om solen vill,
vi vänta väl ännu en månad till,
så kanske det sker", sjöng våren.   
 
Gustav Fröding                            
 
 

I år har februari vädret varit bestående. Vi här har klarat oss med  "lagom av allt väder."

Dessa två solnedgång bilder är tagna för två veckor sedan, solen har redan förflyttat sig en bra bit.




Från vårat vardagsrumsfönster har vi denna vyn. Vi ser fem grannars-hus-gårdar nu på vintern.
Sommarens grönska döljer då lite av husen, vi har ca 800 meter till en landsväg som vi
oxå ser lite av, men från köksfönstret.



Jodå, vintern ser onekligen vacker ut med vit mark och blå himmel. Givetvis slipper man
oxå plågo-andarna, mygg.knott,flugor och getingar. Slapp man dem vore livet gott.



Denna himmel är tagen tisdag den 26 februari,  kl 17.




Nu ser det ut som om det brinner i skogen, hoppas grannen Britta tittar ut nu,
för hon har närmare till elden än jag  *fniss*.

Jag har zomat in en aning.






Jag älskar solnedgångar, de får jag aldrig nog av. Jag kan sitta i timmar och bara njuta,
var jag än är i (ut) landet drar jag mig mot kvällningens sol.
Denna bilden gör mig varm och jag hoppas värmen sprider sig till er.

Må gott/ Eva
























tisdag 26 februari 2013

Droppen Dripp och Droppen Drapp . . . . .


satt på var sin isetapp -- ovanför vår förstutrapp -- för att hoppa ner i kapp

- Hu så högt, sa Droppen Drapp -- såge helst jag hoppa slapp --

men det gör väl hipp som happ --

låt oss hoppa ner i kapp -- Och så hoppa Dripp och Drapp --

från sin istapp ner i kapp --

ner på våran förstutrapp -- och blev platta som en knapp  . . . . . . . .



Vem känner till Alice Babs och hennes dotter Titti Sjöblom, de sjöng
in denna roliga visa.

Alice Babs var min idol på 50-talet. Vi hade fått en ny grammofon, där man
lade flera skivor på varann. När en var färdig spelad, föll den andra ner
och så fortsatte nästa låt.
Vi hade ett antal 78 varvare, som fortfarande finns kvar i mina ägor.
Bl.an  Alive Babs och Tittis käcka barnvisor. Den bästa blev "joddlar flickan".
Och jag lärde mig den oxå, så det var ett "joddlande" utan dess like på slutet 50-talet.
Vi lekte även "Mello" som små-tjejer gör nu, att sjunga var det roligaste.




Hildur Alice Nilsson född i Kalmar den 26 januari 1924, ( hon blev 89 år)
Hon blev sångerska och film-skådespelerska, hon gjorde 22 filmer,
tre reklamfilmer.
Alice slog igenom i "Swing it, magistern !  1940
Deltog som Sveriges första representant i Eurovision Song Contest 1958
med "lilla stjärna" och kom på 4:de plats.
Alice Babs har gjort tusentals grammofon -inspelningar med bred repertuar,
även klassisk t.ex. Bach och Mozart. Hon samarbetade från 1968 med Duke Ellington






Alice med Svend Asmussen och Ulrik Neuman blev en trio fram till 1963.
Trion var på turné i USA 1959--1960 blev världkändisar.

                 Alices klänning är väl okej, men deras kavajer ?!  (hjälp!)


Alice Babs utnämndes till hovsångerska 1972, m.m.

Den som är intresserad av hennes liv SE Dokumentär-filmen från 2008

NATUR- RÖSTENS  HEMLIGHET


Alice Babs hade en röst som en näktergal.



Idag har jag haft  "droppen dripp sången" i min skalle, därför blev jag tvungen att söka
upp visan på You Tube.
Och inte var det lätt heller att få in den på bloggen.
Det blev snyfft, fniss, aha upplevelser, fniss igen, sen hade man lärt sig nåt nytt.
Tack Maria, ja du måste ha ett låångt tålamod med mig.

Nu ska jag trippa i säng, adjö !






















fredag 22 februari 2013

Bästa vänner kan även djuren vara.


Djur är lika beroende av sällskap som människor.  När vi människor inser hur fantastiska
djuren vi delar planeten med är,  förstår vi att de oxå kan känna empati,
även med djur av andra arter.

Här är berättelsen om Taxen och griskultingen.



En iskall natt föddes en mycket lyckosam gris på en halmbädd i en ladugård
i West Virginia.  Pink var verkligen mycket liten. När han föddes trodde varken
Johanna Kerby som hjälpte suggan den natten, eller hennes man  och dottern
som tittade på, att den lilla kultingen skulle klara sig utanför mammans livmoder.
Men som tur var fick Pink chansen att leva tack vare hjälp från ett mycket oväntat håll.

Pink föddes som den siste av elva kultingar och det syntes genast att han skilde sig från syskonen.
Grisar brukar ha ögonen öppna när de föds och det tar bara en liten stund innan
de kan gå och dia. De väger vanligtvis ett och ett halvt kilo. Pink vägde mindre
än ett halvt kilo och öppnade inte ögonen. Han var bräcklig, praktiskt taget kal
och pep bara ynkligt. "Han bara låg i boxen", berättar Johanna, 'och försökte inte
gå eftersom han var för svag.'  Hon la honom vid mammans spenar, men han
försökte inte dia. Efter en stund började de starkare syskonen knuffa bort Pink
från bädden eftersom de ville bli av med den svagaste konkurrenten.
Då fick Johanna en idé. Familjens hund, en röd dvärgtax-tik som hette Tink,
hade alltid varit vänlig mot folk och visat moders-instinkt mot andra djur.
Och hon var särskilt förtjust i grisar.
Tink hade nyligen fått två valpar, men den ena var dödfödd och det märktes att
hon var påverkad  av det.
Johanna bestämmde sig för att sammanföra Tink och Pink och se om hunden
accepkterade kultingen.
Tiken tog lika bra hand om gris-kultingen som om valparna.
'Hon blev heltokig av glädje när vi lät Pink komma ner i valplådan.
Först slickade hon honom noga och bet till och med av resten av navelsträngen',
berättar Johanna. Sedan stoppade hon in Pink under hakan för att hålla
honom varm. Och när det var dags för de andra valparna att dia puffade
hon fram Pink mot spenarna med nosen.





Pink knöt an till Tink och började dia och familjen Kerby blev så lättade.
'Tink tog mycket väl hand om honom, det verkade faktiskt som om han var hennes
favorit', säger Johanna.
Eftersom Pink fick sådan specialbehandling var han snart ikapp sina syskon,
men han verkade inte ett dugg intresserad av att komma tillbaka till grisarna.
Han hörde hemma ibland hundarna och busade och brottades med valparna om
det var hur naturligt som helst.
Pink blev så småningom större än sina valp-syskon.

Vilken underbar liten berättelse, eller hur ?! 



Jag fick en bok av min dotter Maria, det är 47 berättelser om osannolik vänskap mellan DJUR.
                                                          

Alla vill och behöver vi kärlek, även djur.

Kram och kärlek till alla mina nära, och vänner.

Ha en vilosam helg, det ska jag och mannen ha.
:))  Eva













onsdag 20 februari 2013

Denna färgsprakande drake sprutar inte eld . . . .


inte ens en eld i gommen blir det, den är faktiskt en väldigt mesig smakfattig drakfrukt.

Namnet Pitahaya är en sorts kaktusfrukt. Till skillnad från kaktusfikonet har den inga taggar.



 
Det finns både gul och röd pitahaya, men de smakar likadant fast den röda ser då roligare ut.
Fruktköttet är vitt med svarta kärnor i och konsistensen påminner om kiwi.

















Jag har försökt att göra drakfrukten lite skrämmande med foto-trick,men inte ens det                        lyckas draken se farlig ut.
Tänkte att den skulle hasa sig ut ur sin grotta och se allmänt skräckinjagande ut.






Blommorna på pitahayans kaktus blommar bara på natten, och bara två nätter i månaden
då pollineringen måste ske.



Bilderna är tagna på google, där fanns många fantastiska bilder. Se dem.

















Det hade varit spännande att få vara med och skörda dessa vackra drakfrukter.
















Det är en super vacker annorlunda blomma och frukt.




Ja fruktköttet ser verkligen mycket exotiskt och läckert ut.





Första gången jag blev "bekant" med en drakfrukt var i Kina år 2001. Där fanns mycket exotiska
frukter och grönskaer som då inte fanns att köpa i Sverige, eller i mindre samhällen.






Så mycket exotiska frukter som finns i Sverige har vi nog aldrig haft innan. Transport-sträckorna har blivit mycket kortare, tack vare flyget och bättre förvarings metoder.




Pitahaya använder jag i sallader och desserter, inte enbart för som jag nämnt känns den fattig i smaken. Men så har vi väl olika "smaklökar" som tur är, vi äter och gör som vi vill.
Detta var bara min åsikt om drakfrukten.
Se mer av den vackra "draken" på google, där finns många fina bilder m.m.


Må fint alla/ Eva

















söndag 17 februari 2013

Svart och Vitt, Black and White så ser min . . . .


värld ut nu när jag är ute. Marken är vit, fortfarande snö, svarta mörka trädstammar,
mot grå mulen sky, alla nyanser av ljust och mörkt.

Denna gamla sten-bron finns en bit utanför Jönköping vid Nissastigen.
Nissan flyter sakta mot sitt mål, havet i Halmstad.




Det är tur vi har belysning på vår "gång-stig" som man ser vart man går *fniss*
Ute på landet är det svart som natten, inga gatubelysningar finns, inte heller månen
kan lysa upp vår gård nu när det är mulet. Det går åt en hel-del belysning på vintern här.



Som tur är jag inte mörk rädd, har aldrig varit det och det är för sent att bli det nu,
hi hi hi  . . . .
Om jag hade varit det, hade jag inte velat bo på landet.




Det snöar på bilden, annars kunde man tro det var stjärnor. Klara kvällar och
nätter ser man stjärnorna mycket tydligt, det brukar folk från stan påpeka att
 'vad man ser stjärnorna klart och fint.'



Vintern har ju sin tjusning oxå, om man ser det så här, en kort stund. Men nu är min längtan
till våren stor. Bilden är en sovande "lavendel-stig" och klematis oxå.




Denna klematis heter ju  'Snö-flingor' det passar bra nu på vinter. En snabb-växande sort,
som fäller sina blommor som flingor, en riktig "skräp" klematis, men jag gillar den ändå,
för den är mycket tacksam och tålig växt.



Det här med mörker på landet fick mig att minnas lite, när min 'ängla' syster Irma
brukade hälsa på med sin familj, tyckte hon det var så svårt att somna här.
Varför kan man undra, hon sa :  det är så himla mörkt här så det går inte att sova,
visserligen får vi frisk luft till max men ändå . . . hennes ord klingar, jag fnissar i minnet.
Jag sa alltid : vaddå mörkt?! när man ska sova så blundar man ju. Blunda o sov,
eller tänd en lampa.
Sen tyckte hon att det var för tyst, hon hade glömt hur det var att bo så här,
Göteborg blev hennes älsklings stad, men buller och ljus vänjer man sig vid oxå.
Jag hade samma "problem" när vi kom till Göteborg, för-ljust, för-bullrigt,(spårvagnar)
utanför Seminariegatan. Men det fanns många vackra oaser i Götet som hon
visade mig.
Som barn älskade vi att gå ut i mörkret och titta upp på månen och stjärnorna.



Svart färg är inte en favorit-färg för mig, men mörker är både positivt o negativt för mig.
Det ljusa gillar jag, vitt är det en färg ?! likaså svart ?  Tillsammans är svart o vitt fint,
men inte var och en för sig. Så är mina tankar en söndag kväll, nej de är inte mörka, tvärtom.


Så har jag småpratat klart,  tur att snön lyser upp sportlovet för barnen, så de kan vistas ute.

Må väl hälsar/ Eva













fredag 15 februari 2013

Grattis Grattis ! Till två tjusiga tjejer !




Jennie fyller 24 år idag den 15 februari,  likaså Vendela som fyller 14 år samma dag.
Tjejerna är kusiner som kivas om att bli gratulerade på samma dag.
Men vi börjar med Jennie som då är äldst bland barnbarnen,
(hon ska själv bli mor i april)






Är man inte underbart bedårande hjärte gullig så sej. Jag skulle vilja ta upp henne ur fotot och pussa, pussa pussa pussa, gosa krama . . . . . . . . .







 
 
 
 
Mormor Eva är överlycklig även lilla moster Tina, hon blev som en syster för henne. 
Det var så kul att få byta bjöja på henne och sedan få köra Jennie i en dockvagn.        
                        
 
 
 
 
 
Här är min syster Irma med sin son Ted som oxå är född den 15 feb.
 Irma var "Gudmor" åt min Maria vid hennes dop, efter 21 år får de barn samma dag.
Det tycker jag var en helt otrolig händelse, detsamma tyckte de.
Det syns minsann vem som är kille och tjej.
 
 
 
 
Någon som då oxå var glad för ett barnbarn var ju morfar Rolf. Dagarna i enda fick han vara häst.      
 
 
 
Katten Gorbatjov var från början Marias o Jennies, men efter en "passning" av katt stannade han kvar för evigt hos oss. Han "sover" i våran skog där även alla andra katter o hundar har fått sin sista vila.   
 
 
Innan var det Tina som körde Jennie i dockvagn, nu är det tvärtom, men lilltösen håller på att lära sig gå, då är vagnen ett bra stöd.
 
 
 
 
Den här bilden är verkligen ur-gullig. Tina är så glad och stålt för sin lilla tomtegumma.                    
Jag har krängt på Jennie en av mina tröjor så hon ser lite tjock ut, hi hi hi hi . .                                             
 
 
 
 
Ett mysigt foto jag hittade, det syns att Jennie var storm-förtjust i chokladpudding, *fniss*                  
 
 
Det syns väl att tjejerna är glada i varann, Jennie blir mamma före sin moster, så kan det oxå bli.       
 
Jennie den 15 feb.  med en söt liten mage.
 
 
 
GRATTIS  VENDELA  PÅ  14  ÅRS-DAGEN.
 
Nu är det din tur att få lite uppmärksamhet !                
 
En stolt första-barnet mor Madelen.                      
 
 
 Mormor Eva och moster Martina.                        
  
 
Första träffen med kusinen Nils ( Nisse), Han är 3 mån Vendela 2 månader.                   
 
 
       Midsommar--prinsessa 4 mån.                      
 
 
Huu huu sa ugglan ! Redan som liten blev du intresserad av ugglor.        
 
 
 
Första julen firades i kvarnaryd, Gorbatjov fick ofta vara med på bild med barn, han tyckte om dem.   
 
 
  Gymnastik, dans, idrott var kul.   
 
 
       Underbara goa puss- unge redan 5 år.             
 
 
 
         Här det första skolfotot, tror jag.            
 
 
 
                   Som liten bebis har hon fått höra pappa Stellan (sport-trubaduren) sjunga och spela.
Att hon nu själv är intresserad och duktig är inte förvånande. Vendela är även en stor fans till Ulrik Munter.         
 
 
 
Lycka till i livet kära Vendela o Jennie.
 
 
Må väl alla/ Eva