Svettigt i tomte-verkstan . . . .

det är samma procedur år efter år, hi hi hi . . .

det kallas för tradition.

Förra året reste vi bort två veckor och kom hem lagom till julbordet.

Då 'kände' jag för en vilo-resa, men detta år 

valde jag (vi) att stanna hemma.

Fast Sverige vädret lockade oss bort till något ljusare utan regn och storm.

Tomtemor och tomtefar samarbetar så fint med 'klapp' inslagningen.

Det går till precis som i den tecknade 'tomteverkstaden' på julafton.

Lådor fixas fram, papper klipps till, tejpen  . . . 

Jag ryser när jag skriver ordet tejp, den gör mig tokig varje år, det kvittar om vi har den allra bästa kvalitet av tejp och 'avklippare', den ska bara jäklas.

Då, ja just då när två par händer hjälps åt med den förbaskade tejpen, blir vi osams.

Pest och pina, aldrig mer ska vi 'slå in julklappar',

Vem har hittat på detta med julklappar, bla bla bla bla . . .

(sen många fula ord )

Maken säger att min tunga svartnar, blää . . . .

(jag borde skämmas tänker jag sen när ilskan dalat)

Så låter det varje år, bara för den dumma tejpens skull.

HUR SKA MAN FÅ EN FRÖJDEFULL JULKLAPPSINSLAGNINGS DAG ? !

Man kanske inte behöver tejp, eller . . .

<<<<<<

När allt är klart är jag glad igen.

Så mysigt med julklapparna, man vill se ögonen tindra på sina barn

stora som små.

Ja det blir många paket till 4 barn med respektive,

8 barnbarn och 2 barnbarnsbarn

och vår katt Sixten.

<<<

Tomte-far får skriva alla jul-hälsningarna i år,

men han har överlåtit de som ska utrikes till mig,

för jag skriver mer än bara 'underskriften'.

*fniss*

Detta är en julklapp som sonen Mikael 44 år ska få,

som barn älskade han sina gosedjur, aporna.

Denna apa är så rolig, den rör på kroppen och 'himlar' med ögonen,

och skrattar så härligt så man blir smittad av skrattet.

Varför skrattar apan, jo för den fiser, ja den pruttar ordentligt,

*ha ha ha ha ha* . . . 

Så gör vi väl alla nån gång, men inte så högt som Mikael, *fniss*

Hans döttrar och frun blir 'galna' på hans fisande,

nu får sonen konkurrens. *fniss*

Jag tror julafton blir en fisig kväll hos dem. hi hi hi . . .

Vilken tur att vi inte är hos dem just den kvällen.

<<<<<<

Man måste få skoja, det är så kul, hi hi hi . . .

Denna julduks-matta har dottern Maria vävt,

den har legat på köksbordet varje jul i ca 25 års tid.

Jag gillar den för att 'mattan' ligger stadigt på bordet.

Det är ju 'Lusse' helg nu så det passar fint att visa en bild

på Sixten år 2012.

Våran gullige  LUSSEKATT.

I år ville han inte alls posera, inga bilder på mig, tack.

Men en liten 'stjärngosse' katt 

vill jag ha även om katten är liggandes, hi hi . . .

Önskar er en trevlig Lusse-helg.

Kram/ Eva

Det strålar en stjärna . . . . .

som lyser upp advent och även snön har fallit ner, som gör att marken ljusar upp vårt mörka land.

En åldrig stjärna av halm som varit med i många år får lysa upp vårt fönster ända fram till KNUT.

Den 1:a december hälsade vi på våra kära i Ängelholm, de blev mycket glada för den stora fina . . .

jul-bocken BLÅ, han som var starkare än två.  Nu står den och hälsar alla välkomna in i stugan.

Även deras Katt som heter Sonja tyckte den var fin, den satt länge ute och beundrade julbocken.

                  Sonja är en lugn snäll kisse som snällt poserar framför kameran tills jag blir nöjd.

                   Det är mannen Stellan i huset,  som tycker om att pynta och stöka inför advent.

Hemma hos mig blir det enris i en hink, med fina bi-vax figurer, stöpta i form, köpta på
julmarknad i Hångers hembygdspark. De får pryda en byrå och inte stötas för de fäller såklart.

                                                          

                                                                Visst är änglarna söta ! ?






























                                                                    Och hjärtat likaså.

                                               Här är mer hjärtan pyntade med mossa och glädje.

Nu snöar det för fullt, jag visste att även vi skulle få vår tilldelning av den.

Må fint/ Eva

Jag är julbock varje jul ---- det tycker jag är kul.

Men i år blir vi fler, jag får sällskap med fyra glada julbockar ------- hur länge de nu stannar.

För, röd och blå och gul och vit springer på gården hit och dit, begriper inte varför de yrar.

Nä fy tusan vad vi fryser och nyser, bäst att hålla värmen med spring. Inte vill vi vara nakna nu, för om en månad är julen här och våra pälsar hinner inte växa ut.                                          
 Vi var stolta över våra färg glada pälsar och nu kan ingen se skillnaden på vem som är vem.

Snälla gamle bock ge oss ett råd, så här kan vi inte stå.

Jag som heter röd minns den ljuva tiden, när jag fick äta smör och bröd, men nu står jag här mager som en get, och är hungrig som en varg.

 

 

 

 

Men jag då ?!  som heter gul, jag fick vara julbock varje jul. Hur blir det med den julen i år ?
                                                                Den blir säkert svår. . . . .

Jag är geten blå, brukar trippa lätt på tå och är stark som ett får, men är nu svag, naken och lat.

 

 

Än jag då som är geten vit, jag var alltid känd för min goda aptit, men nu orkar jag inte ens tänka
mat. Fastän jag är klen och mina ben stela av kyla och kroppen är blek längtar jag efter en stek.

Men jag vet att i skogen i en stor sten, där bor trollet Ludenben. Han är alltid mätt och tjock,
honom borde vi äta upp,skrämma trollet så han trillar ner för berget och går sönder helt och hållet.
Där skulle det bli en stor stek, jag ska be bocken gul, för han ställer ofta upp som kock.

Hör nu på, era tokiga getter, röd och blå och gul och vit, ni ska genast komma hit och lyssna noga.
Mat och allt vad ni behöver har jag ordnat av grannen Rolf, han ska fixa era kläder tills de egna
                                                                    växer ut.

Se hur fint jag blivit lindad med granris och jule-ljus, så spring fort till snälle Rolf, han ställer alltid
                                                                       upp !

Men en sak ska ni bara veta, det är jag gamle-bock som blir årets jul-bock, så sluta på direkten att
                       tjura, för ingen ska er lura, annat än att ni är bockar med stora tjusiga horn.

Här står jag bocken röd, extra på-klädd, för jag frös så näsan blev röd, och en kopp varm choklad
gjorde mig nöjd och glad, trall--la- la -lej !

Bocken gul är jag, men istället för att julbock i år vara, får jag bli året jul-kock, det ska jag klara.

Nu är jag inte längre blå om mulen, inte heller stå jag på tå utan på alla fyra benen, men en mycket
stark blå get, som aldrig klagar,  hjälper andra som är svaga.

Jag är vit som snö och har god aptit, äter både stort och smått, även det som blivit över i en karott.
Att hålla huvudet och halsen varmt, gör mig inte till någon fjant, utan till en förståndig galant bock.

När jag inte står vid spisen och lagar mat, går jag mycket gärna en runda i skog och mark.
Där är det ingen som ser mig, MEN om jag ska ut på stora vägen tar jag på mig en reflex väst.
Jag vill synas och jag vet att andra oxå behöver se mig. Nu har vi oxå fått ljus-slingor, de lyser upp.

Här står vi redo att lysa upp mörkret vid advents tiden, vi ska bli placerade i olika hem i Sverige.

                                   Men jag gamle-bock blir gärna kvar här på gårdens hängn.

Familjen i Ängelholm, familjen i Hånger, familjen i Smålandsstenar och familjen Mandas i Habo.

                                                     Där ska vi lysa och göra många glada.

Vad är det som har hänt, varför travar du runt som en häst ? !    STÄLL DIG I LEDET !

Men ser du inte gamle-far !  nu är det din tur att lyssna och titta. Det blev något fel på det elektriska
så jag är inte redo ännu förrän ljus-slingan fungerar. Fattar du nu gamle-far ?
Någon natt till får vi stanna här. Det tycker vi är bra, för grannen Rolf han ger oss bra föda
Flera gafflar hö, till oss var,  även krossad havre,  sedan får vi smaka på nåt gott,  julmust !
                                              det sticker så kul i näsan hi hi hi . . . . . .

Som ni förstår har det varit "lite" jobb att klä bockar, snickra stommar, hitta bra horn, även en hel del
gran-grenar har det gått åt, mer än vi trodde från början. Tur vi har en skog att ta av.
Men nu är vi nöjda med pimpningen, min man Rolf får den största äran av bock paraden, tusen tack.


Till er alla önskas en trevlig 1:a advent
// Eva

Ljus och servetter . . . . . . . .

det kan man göra massor av, om ni vill se ett enkelt pyssel så häng med här.

Jag har själv blivit lärd av Maria (knatten).

Man tager ett ljus i önskad storlek och längd, alltså ett tjockare blockljus.
 
Sen väljer man några favorit servetter som passar det tillfälle man ska göra det till.

Eftersom julen är i antågande, blir det bra med sådana servetter.

Ja sen börjar man att klippa den figuren man vill ha på ljuset, jag brukar klippa några mm utanför
bilden. Servetten har oftast tre skikt. Det är viktigt att bara ta det ena tunna skiktet av servetten.

                               Jag brukar blåsa på servetten så det delar på sig, det kan sitta hårt.

Sen en sked som man värmer över ljuset,  VIKTIGT att skeden ska vara den kupade sidan ner mot
ljuset.  Det blir oftast sot på skeden, tar man fel sida blir ljuset sotigt, ej trevligt precis.
Håll ca en halv minut mot lågan så skeden blir varm.

Håll fast figuren på ljuset och för skeden fram o tillbaka på figuren så den fastnar,smällter in i den.
Man får värma skeden många gånger under tiden man gnuggar in bilden på ljuset.
TESTA ER FRAM,  träna lite på ett annat ljus så att ni får in tekniken.
Håll inte förlänge på ett och samma ställe, då blir det en fördjupning i ljuset, det märker man direkt.

Det är lättare att klippa i servetten när den är normal, så fort man delat på skikten blir det tunt och
lite skört, men lättare att gnugga in i ljuset.


                                                     Här ser ni stjärnan som hade tre skikt.

När man fått in tekniken och rytmen blir det genast roligare med bilderna. Så roligt att man knappt
kan sluta, man vill bara göra fler och fler. Jag gjorde sju stycken på tre timmar, det blir fina gåvor.

Det ljuset som brinner med små tomtar på och  ängla-ljuset ska jag behålla själv, det blev lite småskador på dem.
Jag gillar änglar så det blir fler ängla-ljus, så istället för en blomma ger jag ett ljus som gåva.           Ska även göra några mindre ljus och dekorera efter behag, det hann jag inte med denna gång.

Pröva på ni oxå, jag lovar att detta är jätte roligt och det är kul ge bort en "sak" man gjort själv.

Ni som redan kan och gjort detta innan kan väl intyga att det är en trevlig avkopplande "lek".

Denna dag söndag är dimmig och grå, en typisk november dag.

Det blir att ta med Lina o Annie på en julmarknad i Hångers hembygdspark.

Trevlig söndag/ Eva

Ett ormbo av en massa "krimskrams". . . . . .

 det har jag i röran av alla skräp-smycken som jag samlat på mig under åren. Men det här är

är väl inget, det finns mera "krimskrams" lite överallt.  Jag är totalt hopplös !

Jag köper smycken titt som tätt för jag tycker de är vackra, men tyvärr använder jag dem ej

Varför kan man undra, varför köpa för att de ska "skräpa" här och där !?

Nej nu måste jag verkligen skärpa mig !

Jag bad om hjälp av Annie, när hon var här på höstlovet.   Det var en dum fråga !!!

Givetvis är det ju det roligaste en liten 8 årig tjej kan tänka sig, att få "pilla" ut hals-kedjor,

öron-hänger, ringar, halsband, armband o annat skräp.   Hmm "bråte" säger vi i småland,

men när jag köpte "det" så kallade jag det inte för "bråte". Vissa smycken är 30-50 år gamla.

Men jag vill inte slänga dem,  kanske för att det är gamla minnen och småtjejerna gillar

att "pilla" på dem då och då. Och nu fick hon gärna "reda ut oredan",  bra gjort Annie.

Jag har ofta fått smycken som present, det tackar jag hjärtligt för. Användnings-området

blir intensivt i början,  efter ett tag hamnar smycket tyvärr i skrinet.

Annie går verkligen in för sitt "jobb", hon suckade ibland och skakade på huvudet . . . . . .

                                                      vad menade hon med det !?

Smycke-skrin gillar jag oxå,  det ni ser är handmade by Poland, gjort i trä från Zakopane.

I den får man plats med rätt mycke "bråte",   den har varit min favorit länge.

Jo eftersom jag jobbar i vården är det inte lönt att jag har på mig något på veckan, ibland

när vi går på "finare" bjudningar ( som till slottet )  trär jag på mig något. Ibland till o med

något äkta,  men  "allt mitt guld" finns inte hemma, måste planera  besök hos "min bank"

* fniss*  och åter fniss . . . . .  och det är för besvärligt. Så jag låter bli och då går jag naken.


                                             Tack igen min lilla Annie, det gjorde du bra !

När  jag reser utomlands köper jag alltid nåt smycke även till barnbarnen.  Om det inte
blir smycken så blir det klockor, det finns så många läckra fina klockor som jag måste ha.
De klockorna använder jag ju inte till vardags  suck . . . . .
Min kompis Barbro hon är oxå en "klocko-man", hon har fler än jag, ( tävlar ej ) och hon är
smycke älskare. Hon om någon använder smycken, Barbro har långa fingrar o fina naglar.
Hennes händer är gjorda för att visas upp.  De händerna "gympar" hon varje dag med,
jo hon handarbetar, ett "sticke" i handen måste hon ha annars så är hon inte frisk.

Nej nu ska jag inte skryta mer om min kompis, för då kan hon bli mallig, men allt är sant.







Mitt nya "ägg-smyckeskrin" köpt i Riga i år,  i den har jag ett antal ringar  (ej äkta).

Den här ringen gillar jag, den liknar ett tigeröga och stenen skiftar nyanser som ett äkta öga.
                                
Spegel bilden visar ett annat öga, som jag ser det > ett tår-fyllt människo öga,  eller vad ? !

Är det fler som älskar smycken,  användes eller inte ?

Nu ska jag "kura skymning",  kram/ Eva