måndag 10 februari 2014

Även djur vill ha kärlek !

Gorillan och kattungen.  Tagen ur boken Bästa vänner.

Den här historien har blivit en riktigt klassiker.
Och visar hur några av våra närmaste släktingar bland djuren i högsta grad är kapabla till känslor.

Gorillan Koko hade en bästis som rymdes i hennes handflata.
Med varsam hand tar hon hand om den lilla kattungen.


 
Francine "Franny" Patterson jobbade på 'Gorilla Foundation' stiftelsen hade läst högt för Koko i flera år. Apans favoritsaga var "tre små kattungar" och "Mästerkatten i stövlar". Koko hade lärt sig att kommunicera med det amerikanska teckenspråket och Franny var henner lärare.  
Koko, som inte tyckte det räckte med gosedjur, visade med tecken att hon ville ha en kattunge.
Hon fick välja en, ur en kull övergivna ungar. Hon valde en pälsboll som var så liten att hon hade kunnat krama ihjäl den med handen. Men i stället behandlade hon den svanslöse grå hankatten som när ett barn gullar med en docka. Koko gav honom namnet All Ball. 
 
 
 
Gorillan var överförtjust. Hon hanterade Ball som om han var hennes riktiga bebis, bar katten på höften, försökte amma honom, kittlade och kliade honom och försökte till och med klä ut honom genom att lägga servetter över kattungen. 
 


Det verkade som om Koko förstod hur stark hon var, eftersom hon var försiktig och inte ens blev aggressiv när han bet henne som kattungar gör. När läraren frågade Koko om hon älskade lille Ball,tecknade hon :  "Mjuk fin katt."  Moderinstinkten var imponerande, att hon var tillgiven mot djur som var så olika henne själv.





Vilka rörande berättelser det finns, tycker jag.  Men även djuren, stora eller små
vill ha kärlek.
I boken Bästa vänner finns 47 berättelser om osannolik vänskap mellan djur.

Kram till er/ Eva













10 kommentarer:

  1. Man blir glad av att läsa sånt. Kram

    SvaraRadera
  2. Lilla pissen, vilken fin läsning!
    Agneta kram

    SvaraRadera
  3. Modersinstinkten är stark hos såväl djur som människor.
    Trevlig läsning.
    Ha det bra. Kram Viola

    SvaraRadera
  4. Den boken bara måste jag läsa. Tack för tipset! Kram

    SvaraRadera
  5. Vilken underbar historia och såå fina bider du visar!
    Tack för din hälsning hos mig och välkommen tillbaka

    Kram från
    Eleonora

    SvaraRadera
  6. En alldeles underbar bok - många härliga berättelser i den :)
    Tack snälla du för dina snälla kommentarer hos mig!
    Ha det gott!
    Kram

    SvaraRadera
  7. Jo det behöver de absolut! Får mej att minnas de stackars angorakaninerna i Kina, där de ryckte pälsen av dem.... Jag ryser! Vi har haft hund i 18 år nu, Julie blir troligen vår sista. Vi har sagt att när vi inte har henne mer så blir det ingen mer. Som du skriver så är man tämligen bunden. Visst går det att lämna till hundpensionat, men det har vi inte hjärta att göra. Men helt klart är det lättare att ha med hund än katt på bilresor! Jag lovar att visa lite fler hundbilder på bloggen någon gång framöver! Hon gillar att bli fotad. KramFinas mammis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rörd till tårar kan jag bara skriva; UNDERBART!!!

      Radera
  8. Men gud vad sött! Kram Tina o Paul

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar så blir jag glad.