Vistelsen i vårt vackra land . . . . .

gick mot sitt slut i helgen som var.  Tina och Paul är nu tillbaka på Irland.
Men vi hade två dagar att visa dem lite till av våra 'smultronställen'.
Eftersom de skulle flyga från Kastrup - Dublin tidigt lördag morgon den 30 aug.
så passade det bättre med att ta tåget från Ängelholm kl. 6 direkt till flyget.
Därför hade jag bokat två övernattningar på STF vandrarhem i Magnarp.

Den sista bilden för i år är tagen hemma i  'kärleksbersån',
givetvis skulle ungdomarna  'kuttra' lite i trädgården.

Vi lämnar Nissastigen och kör mindre vägar mot Halmstad, vi kör utmed Nissan
som då hade blivit en flod efter allt regnande.
Vi körde 'dit näsan pekade', inget bestämt mål mer än mot Halland och Skåne kusten.
Vi hamnade i Laholm, där var det länge sedan både jag och Rolf varit.
Det var lunchdags och magen knorrade så vi parkerade på torget.
Vi tog första och bästa matställe 'Milles' blev det,

Torgbrunnen - Lagafontänen av Johan Lundqvist invigd 1933 av Gustav Adolf.
Pärlflickan och Laxpojken symboliserar den fritt forsande Lagan.

Milles, Lunch och café, där smakade våran paj med tillbehör mycket gott.
Ja för att inte tala om deras egna super goda hembakta bröd, jag fick köpa en limpa.
Till mysiga Laholm ska vi gärna återkomma.

Laholm är Hallands äldsta stad,  omtalad redan på 1200-talet.
Många av husen i Laholms stadskärna är kulturminnes-märkta.
Denna vita byggnad är då Rådhuset.

Alltid besöker Tina och Paul en bokhandel vart de än kommer.
Paul en 'bokmal' läser och lär sig om Sveriges historia.
Tina får lära sig om Irlands historia, biblioteket där är välbesökt,
men sambon berättar själv mkt om den Irländska historian.
(De köpte en present till oss här)

Nästa stopp blev Båstad, den är känd som tennis-staden.
Båstad är den största orten på Bjärehalvön, orten ligger på Hallandsåsen.
Båstad tennisstadium är Nordens största utomhusanläggning.

Nu var Båstad lugn, i semester tider en riktigt sjudande ort, (självklart).
Här finns allt för alla, fantastiska naturområden, parker, livsnjutande badgäster,
55 kilometer sandstrand m.m.

'Badkrukan' var nu dagtid folktom, men efter kl. 18, börjar det strömma till folk

Som man ser folktomt, men en och annan person i vit badrock som gottade sig
med Spa i kallbadhuset.
Vi gottade oss också men i solen på de vita bänkarna på höger sida.
Baren var inte öppen, så ingen förfriskning för oss, men det blev glass i stället.

 

 

Köpte en flaska Båstad öl för att testa dess smak,
(jag ingen öl människa sa:  kanske ... )
Den smakade vi på framåt kvällen, vid vårt boende.

Den Italienska vägen, är det främsta fotostället i Båstads kommun.
Att stanna till vid den vackra rastplatsen uppe på berget och blicka ut över Laholmsbukten
det är ett måste, när man besöker Båstad med omnejd.
Här stannar vi alltid och njuter om vi då inte kör den nedre vägen vid Kattegatts leden.
Där finns många fantastiska stenar som jag plockar (fast man inte får).

Hovs hallar är den yttersta delen av Hallandsåsen, klippor möter havet.
Bjärehalvöns kuperande jordbrukslandskap sluttar ner mot Hovs hallar,
och den dramatiska kustremsan.
Vi ville gärna visa Paul  'Sveriges Cliffs of moher',  givetvis går det inte att jämföra.
Sen finns ju Kullabergs klippor också men dem hann vi inte besöka denna gång.

Det växte massor av vildkaprifol här uppe.

Torekov en idyll,  där det lilla stillsamma livet står i centrum.
Från ett pittoreskt fiskeläge till en exklusiv semester ort och en turist magnet
på bara ca 50 år.

Fiskhuset -- Glädjehuset,  heter denna hamnkrog - restaurang.

Skepp ohoj . . . .   det här är Sjöfartsmuséet i Torekov.
Den självklara besök magneten här.

Man kan givetvis gå in i båten och se alla intressanta föremål.
Mycket fakta och bilder om allt du behöver veta, och det är alltid lika intressant,
fastän jag (vi) varit här många gånger förr.

Båten är egentligen inte en båt, utan två båtar ihopsatta.
Ett perfekt utflyktsmål för barnfamiljer bland annat.

Den ön som man ser ute till havs är Hallandsväderö.

Det tar bara ca 20 minuter att åka över till Hallandsväderö från Torekov.

Alltid när vi kommer hit till Torekov går vi våran speciella lilla kullerstens-runda.
Det är liksom ett måste och alltid lika trevligt.

Bryggan man ser är den som Torekovsborna tar sitt morgon och kvällsdopp vid.

Lotsen -- Lotsutkiken,  det välkända gula huset har stått på sin klippa sedan 1878.
Det är en Torekovs-symbol.

Vandrarhemmet STF  i Magnarps - strand.

En mycket liten trevlig hamn i Skälderviken Ängelholm.

Här sov vi i två nätter, huset ligger precis vid havet.

Trötta efter dagen alla sevärdheter blev det bara en liten promenad vid hamnen.
































Solen började färga landskapet och himlen rosa.

Det rosa försvinner och det ljust brandgula börjar tona upp sig,
där borta över Skälderviken ser man Kullaberg.
Med kikaren ser man Kullabygdens samhällen som Jonstorp - Arild m.m.
Det ser så vackert ut när alla lampor tänds på andra sidan när mörkret faller in.

Himlen blir mer och mer starkare i färgerna . . . . .
man bara suckar av hänförelse . . . . .

Tyst, lugnt, stilla i luften,  bara några måsar som börjar 'natta sig',
vad kan man mer säga än - skönt - underbart - vackert - bedårande . . . . .

och aldrig aldrig blir solnedgångarna desamma,  någonsin.

I slutet på denna fantastiska solnedgång brinner till sist både himlen  och havet upp.
Jag (vi) är helt utmattade av beundran, jag säger tack för mig och god natt.
                                         Likaså min gamla kamera, klick.

Tina och Paul det kommer lite mera från fredagen den 29 aug. också.

Till alla er som läser min blogg, tack för ni orkar hänga med de långa raderna med bilder.
Jag har verkligen försökt begränsa mig, men det är mkt svårt,  *fniss*
Kram/ Eva