Vi skulle bara 'ut och lufta' våran lilla kärra . . . . .

en söndag för två veckor sedan och hamnade mitt i ett krig.
Det låter riktigt förvirrande men det var 'bara' ett gammalt krig.

Tro inte heller på att  'lilla kärran' eller 'vrålåket' är inte min (våran)
även om jag inte hade haft något emot att äga den.
På våran biltur såg vi denna rosa 'limo' på en tomt.

Fast om jag tänker efter ordentligt vad skulle jag ha den till,

köra studenter och bröllopspar. ja det enda i så fall.

Inga längre sträckor passar den till, ej heller på små by-vägar som vi

 åkte på denna söndag.

Men den är riktigt fräck tycker jag.

Söndagsturen gick till Nedre Ätradalen.

Ån - Naturen - Människan - Kulturen. 

www.ekomuseum.com

Här har varit kvarnrörelse fram till 1966, kvar finns 2 kvarnstenar

med inventarier borta är.

Sågverket upphörde 1965 medan hyvleriet fick vara kvar till 1981.

Här fanns också ett kraftverk med 8 meters fallhöjd som stängdes 2011.

Det finns ett museum på nedre plan med 750 olika föremål.

Jag drar mig alltid till vatten, tycker om ljudet och bruset av vattenfallet.

Sen fortsatte vi mot okänt mål - dit näsan pekar säger vi ofta.

Då hamnade vi mitt i det nordiska 7 års kriget,

1563 - 1570.

Nu kände vi oss tvungna att stanna och läsa på anslagstavlorna

hur det nu var, för visst glömmer man en del av historielektionerna.

För det var ju bara krig i Sverige med alla dessa kungar som ville ha mera makt.

Inte var det roligt att läsa om krig som barn, även om jag gillade både historia och geografi.

Men nu har man chans att läsa upp sig igen

En minnessten och en informationstavla är det enda 

som idag påminner om det slag

som en gång stod på denna

numera fridfulla plats.

Man kan tycka nu att vad hade Danskarna med Halland att göra,

men det var då som nu, makthavarna var girigbukar. 

Och där sitter vi och fikar och mår gott och begrundar

vilket elände alla krigen förde med sig.

Så är det även nu, fast krigen pågår i andra länder lider befolkningen.

Makthavarna är fortfarande män.

Vi körde några 100 m.längre bort och gick upp för en liten kulle (berget)

ock trots den lilla uppförsbacken fick man en stor överblick

över Ätradalen.

När man idag blickar över fälten är det svårt att föreställa sig de fasor

som utspelade sig här drygt fyra sekler tillbaka.

Här uppe fanns t.o.m. en bra sittplats 

hade vi bara vetat om detta så . . . 

Helt plötsligt förstår man varför slaget blev just här,

vilken utsikt de hade över heden och 

över sina fiender.

Men vad hjälpte det när 'alla' dog och ingen segrade.

Men både den Svenska och Danska kungen 

var lika tjurigt envisa att fortsätta strida.

En liten bit därifrån fanns denna Skvaltkvarn.

Förr hade varje by en egen 'skvalt'

som kunde utnyttja vattenkraften även i bäckar genom 

de liggande vattenhjul och var byggda över

bäckarna.

Den stig eller mindre åkerväg som vi körde på

var rester av den smalspåriga järnvägen

mellan Falkenberg och Limmared.

Den kallades för Pyttebanan.

Ett nytt halmtak fick skvaltkvarnen 2001.

I övrigt är allt original.

Fridfullt, stilla, vackert och vattenbrus.

Är det någon som känner sig sugen på att köpa en kiosk

som ser ut som en hamburgare.

Den ser visserligen lite sliten ut men det går att piffa upp den,

*fniss*

Vi körde nedre Ätradalen hemåt, 

Köinge - Ullared - Älvsered - Överlida - Östra Frölunda -

Håcksvik - Burseryd - Smål-stenar.

Vi stannade på alla platserna.

Här stannade vi till för kvällsmaten, klockan var 1800.

och vi var i Håcksvik, drygt 30 minuter hem.

Denna bygdegård brukar vi vistas i när det är revy.

Håcksvik har ett mycket bra team i teater-gruppen, gillar dem alla,

och det är roligt att lyssna 

till Västgötadialekten.

Så vi besökte då Halland och Västergötland, vi gränsar dem nära.
Man behöver inte åka långt för att få se något intressant,
nytt eller gammalt.

Må väl kram/ Eva