onsdag 30 november 2016

Glasblåsarna i Kosta håller glöden vid liv . . . .

och de blåser för överlevnad.
De måste bevara det Svenska glas-kultur-arvet, - för det är en levande historia.
<<<
Kosta glasbruk grundades år 1742,
Traditionen är fortfarande att tillverka munblåst glas,
den sträcker sig till flera hundra år tillbaka i tiden.
I slutet på 1800-talet var det glasbrukens tid, det fanns 77 glasbruk etablerade i Sverige
och fler än hälften låg i Småland.
Nu i dessa tider finns bara 12 kvar.
<<<
Förutsättningarna var de bästa : de stora småländska skogarna bidrog med ved till glasugnarna,
bottensanden från sjöarna förvandlades till glas.
Vattenkraften från bäckar och åar behövdes för att driva sliperierna. 
Dessutom fanns det gott om arbetskraft.
<<<
När nu jag och några till stod där och tittade på glasblåsarna så fascinerades vi av skådespelet.
Att då se mästarna forma den sirapsliknade glasmassan 
till imponerande glaspjäser var spännande.
Och det gick undan vill jag lova, de samarbetade så smidigt tillsammans,
man fattade att det har de gjort väldigt många gånger.
<<<
Åren går . . . och i takt med industrialiseringen ökade välståndet för flera människor
och efterfrågan blev allt större.
Men på 1930-talet blev Kosta Glasbruk tvungna att avskeda anställda,
då startade många slipare egna rörelser i sina uthus.
I områdena bodde en mängd olika hantverkare, som skräddare, smeder m.m.
Så fortsatte åren med både bättre och sämre dagar
<<<
Jag tänker att vilken enkel blandning av: sand - soda - kalk,
kan göras till gnistrande glas i ugnarnas hetta.
Men givetvis kan inte vem som helst göra detta, det krävs konstnärlig kompetens.
<<<
Det var den industriella massproduktionen som tog död på de konstnärliga glasblåsarna.
Är det så konstigt då ? !
Nej, alla vill och ska tjäna pengar på sina 'rörelse',
billig arbetskraft finns i andra länder och vi konsumenter vill köpa billiga glas m.m.
Det säger sig själv, vi tar död på oss själva, vem ska man skylla på ?
<<<
Som tur kommer ny ung generation, begåvade och viljestarka med egna idéer
alla måste vi tänja på gränserna för utvecklingen går framåt.
Tyvärr händer alltid kriser i alla slags viktiga industrier, bara vi inte säljer ut oss
till andra länder så att 'vårat' Svenska varumärke inte längre blir vårat.
Hur många industrier i olika 'grenar' har flyttat och sålts till utlandet . . . . .
skrämmande tanke att pengar alltid är viktigast.
Jag tänker på yrkesstoltheten, vilken den än må vara, ta hand om den och var stolt.
<<<
Sverige bör vara glad för alla duktiga konstnärer i alla kategorier,
Kosta har Bertil Valliens och Ulrica Hydman Valliens,
de har gjort många fantastiska konstverk.
<<< 
Inte ett enda glaskonstverk ska ni få se,
visst fanns det en monter med Kosa Bodas mest kända alster
Men jag glömde ta bilder !
Hur kan man glömma ta bilder när man håller kameran i handen ????
Jag var väl mitt uppe i en beundran av allt så jag fick antagligen kortslutning i 'järnkontoret', hi hi . . .
Den enda bild jag har är det 'vajande gräset', 'fniss'
<<<
Det gäller att vara kreativ och ha nya idéer varje år som kan säljas,
om man ska överleva.
Jag tycker de har lyckats väldigt bra när man såg hela denna anläggning
och vet vilka kriser de genomgått både 70 - 80 - 90-talet.
Den största kanske på 2000 - talet.
Jag önskar dem bara lycka till och håll modet uppe !
<<<

En gammal släde med julklappar på,
säkert till snälla Eva
Denna gran lyste så intensivt starkt, nyfiken gick jag närmare
och närmare . . . .
Är det konstsnö på granen, eller vad är det för slags belysning ?
<<<
Fast jag satte näsan i granen blev jag inte klokare för det,
granen var hård och kändes lite taggig -
ett konstigt material. 
Ändå tycktes den likna en gran i 'botten' och stammen som en äkta gran.
Nej jag blev säkert lurad, den är konstgjord !
Men välgjord och vacker tycker jag och många med mig.
<<<

Utanför entrén i Kosta Outlet och glashyttan står den här jätte stora julbocken.
Formen är lite lustig, ett litet huvud till stor kropp . . .


Proportionerna är väl tilltagna och det är väl okej,
men den kan väl omöjligt vara färdig gjord? 
<<<

Rolf som då har gjort många julbockar de sista åren och en hel del i år
var lite bekymrad . . . 
<<<
Jag måste absolut hjälpa bocken lite, benen är för klumpiga han måste kunna gå lite . . . .
Rolf tar fram sin stora 'knipsare' som han har i fickan
och börjar fin klippa lite, hi hi hi . . . 
<<<
Men gubbe lille låt bocken vara, vad gör det hur den ser ut,
alla bockar har olika utseenden.
<<<
Jag är besviken på mig själv, varför gick jag inte fram till skorstenen och kollade hur den såg ut på närmare håll. 
Nu lämnar vi detta och reser hem.
Hej då ! /  Eva













15 kommentarer:

  1. Var ni inte inne på hotellet, och glasbaren då ni var i Kosta?? Då jag och min syster var i Kosta på spa, så satt vi i glasbaren på kvällen. Vi fick då information av bartendern om baren, hur och varför den inreddes, mycket intressant. // Kram Lisa

    SvaraRadera
  2. Jag var i Kosta en gång för många år sen när jag gick i skolan. Borde nog vara dags för ett besök igen. Den där bocken ser onekligen lite skum ut. Räckte inte grenarna till hela huvudet, tro? Kram

    SvaraRadera
  3. Tror bocken i Kosta är lika ful som ICA:s i Skärblacka :)
    Många år sedan vi var där ... kul att få se lite bilder inifrån... och det där vajande gräset är såå fint!
    Här har vi Rejmyre Glasbruk - inte riktigt lika gammalt, men ändå från 1810 och det är ju inte heller så illa.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Tittade på glasblåsning gjorde vi när vi gick i skolan. Men efter det har det inte blivit något mer besök. Håller med dig att bocken inte har rätt proportioner, tycker inte den är så fin faktiskt. Var det ingen som kom och knöt näven åt Rolf när han börja klippa på bocken. Skulle jag aldrig vågat. Man vill ju inte sitta i finkan över julen.
    Idag fick jag mitt efterlängtade brev, en tid till röntgen. Har bara väntat i 5 månader.
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Rolf han bara skojade med den klippningen eftersom det låg en sådan på backen, bocken var säkert inte klart.
    Eva

    SvaraRadera
  6. Så roligt med ännu fler bilder. Reagerade på de glasblåsare som var barbenta och tänker att det borde vara riskabelt, att de kan bränna sig.

    SvaraRadera
  7. Åh vilken spännande berättelse! Aldrig varit där faktiskt! Tack för titten hos mig,kul att elefant betyder lycka.Passar mej just nu.Trevlig helg 💚

    SvaraRadera
  8. Ett fantastiskt hantverk! Kul att de håller det vid liv! Var runt på en glasbruksresa i min ungdom, men många av de glasbruken finns inte idag!
    Ha det så gott!
    Kram Lena

    SvaraRadera
  9. Har varit i Kosta för några år sen - och det som imponerade mest är att konstnärerna som designar glaset inte blåser själva utan att det är glasblåsarmästaren som blåser efter deras idéer!
    Annars gillar jag Målerås bättre, där är allt (för det finns mycket att se där med) lite mer överskådligt. Jag ÄLSKAR konstglas, men...tyvärr är det oftast alldeles för dyrt för en normal människa!
    Jodå, vi har haft dom här altandynorna i massor med år. Fick vanliga trista omklädda hos en som klär om bilklädslar.
    KRAM - Susie

    SvaraRadera
  10. Det är fantastiskt att titta på när de blåser glas. Jag har testa en gång, men det var verkligen inte lätt.

    Ha en riktigt fin helg!
    Kram
    Linda

    SvaraRadera
  11. Hej, tack för jätteintressant inlägg! Jag har någon gång för hundra år sedan besökt ett glasbruk, då i mitt eget Finland. Dom är ju som bekant också rätt duktiga och har genomgått samma kriser inom branschen som här hos . Glaskonst är något jag verkligen beundrar, fast Ulrikas storhet har gått mig förbi. Jag har nog svårt för naivism inom konsten överhuvudtaget, det ska se barnsligt och konstigt ut, som någon liten unge har varit i farten. Har du förresten tittat på Konstnärsdrömmar på SVT. Det har blivit ett av mina absoluta favoritprogram! Finns på play om du missat...Jag som trodde att Ernst Billgren var en riktig träbock har så smått börjat tycka att han är rätt vettig...ler
    Tiden har sprungit ifrån mig, en väninna var här ett par dagar och idag ska jag jobba så bloggen får vänta tills i morgon. Önskar dig en makalöst trevlig helg och skickar med en varm kram

    SvaraRadera
  12. Givetvis tittar jag på det programmet Konstnärsdrömmar mycket bra.
    Eva

    SvaraRadera
  13. Intressant inlägg! Vi har också haft en glashytta här utanför stan i många år. Tyvärr är den numera nedlagd. Min äldsta sons kompis och granne till oss gick utbildning till glasblåsare och gjorde så fina saker. Han har mest bakat pizza och ska nu satsa på något annat. Synd på så konstnärlig kille. Och konstnärsdrömmar tittar jag naturligtvis på. Inte för att jag har några såna drömmar men jag drömmer om att med tiden få måla igen.
    Ha nu en finfin helg!
    Kram RosMarie

    SvaraRadera
  14. Härligt inlägg!!! Väcker så många fina minnen av semesterresan mina föräldrar och jag gjorde i slutet av 1950-talet till flera småländska glasbruk. Jag var så ung men redan då helt fascinerad av glas och det var sann lycka att se de skickliga hantverkarna. Vi besökte bl.a. Orrefors, Kosta, Gullaskruf, Skruf och Boda och mina föräldrar fick bokstavligen både dra och knuffa ut mig från alla hyttor och utställningslokaler. Jag var alldeles betagen. Tyvärr har det inte blivit något mer glasbruksbesök. Är riktigt avundsjuk på alla som bor nära Glasriket. Det är på tok för lååångt mellan Norrbotten och Småland ... ;)
    Ha en skön andra advent!

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar så blir jag glad.