Ut till skogen . . . .

eller upp till skogen gick vi alla fyra i torsdags.
Vädret den dagen var solig och fin, inget regn förrän till kvällen.
När det blev fika-dax bestämde vi att gå till skogs, i stället för att sitta i trädgården.
Det är vårat barnbarn Jennie o Cristian + lille Leonard som köpt hus i Norrahammar
med tillhörande skogstomt. Den skogstomten ligger i en backe eller kulle.

Så vi behövde inte gå så långt för att hitta skogen.
Vilken tur de har, för på skogstomten växer det blåbär, vi kunde bara sitta och plocka
där vi satt. Vi såg till att inte våra rumpor blev blåa av bären, *fniss*
Lille-man var mer intresserad av vad som fanns i fika-väskan -- bulle har han redan lärt sig säga.

Vad kan vara bättre än att få sitta i en skogsbacke och bara mysa ? ! ?
Ljumma vindar inga mygg och flugor här, egentligen den bästa tiden i skogen.
Man har trädgårdsmöbler i olika bekväma modeller m.m. men det bästa är ändå
att få sitta rätt på marken i mjuk mossa, man är ju rätt konstig egentligen.
Leonard uppskattade den lilla picknicken också, det var mycket godare äta bulle i skogen.

Ja det var jobbigt att ta sig uppför backen, men neråt gick bättre.

Deras hus syns bara taket på, precis nedanför i mitten på bilden.

Rolf hade motorsåg med sig så han fick jobba lite också den dagen,, en del träd skulle tas bort.

De skymmer utsikten mot skogsbacken

så det är rätt mycket jobb med detta, men så klart att han gärna hjälper med sådant jobb som han kan.

Jag gillar deras utsikt.

 

 

Det lyste lite rött här och där, jo minsann det var lingon, men inte trivs väl lingon
och blåbär tillsammans vad jag vet.
När blåbärens tid är förbi då kommer lingonen.

Ljungen blommade så vackert.

Solen kikar fram mellan träden och ger vackra solstrimmor på marken.

Det var så lugnt och skönt i skogen så man ville inte gå härifrån.

Deras skog är ju inte så mörk med en massa granar, utan här växer tallar som har
långa välsvarvade ben, *fniss*

Dagen gick fort när mycket händer, senare på kvällen blev det hemfärd,
vid ca halv 9 fick vi se en fantastisk solnedgång.
Den ville jag faktiskt fånga, men inte lätt när man sitter i bilen.

Skogen var 'ivägen' så vi svängde av till en mindre väg,  mot ett säteri.
Skynda skynda . . . .  innan solen gå ner.
Så  nära hemifrån och vi har inte kört till denna vackra plats på evigheter.

Denna kväll gav solens nedgång en fantastisk himmel.

När jag 'fotade' denna bild då började kameran jäklas med mig.
Varför skulle blixten 'gå på', det var ju inte mörkt och solen fanns rätt framför.
Jag kunde inte ändra på den heller, nej nu 'sjunger kameran på sista versen.'

Men visst är det vackert.

Den här vyn gillar jag.

Vilken tur att vi körde hit i rättan tid.

Himmeln brinner, eller så rodnar den av förtjusning när den hör min beundran.

Till denna plats måste jag återvända.

Inte visste jag att det var så här vackert i Småland.
Men nu vet jag . . . . . .

Vilken trevlig dag vi hade jag och min gubbe, och vilken avslutning.

Trevlig helg/ Eva

Månskensbönder . . . .

det är vi,  eller mest Rolf. Vi måste ha lite hö till våra djur i vinter och då blir man
tvungen att göra så här som detta inlägg visar.
Först hade Rolf självklart 'slagit gräset' med en gammal slåttermaskin
från ca 1970-talet.

På 50-talet var förfäderna 'småjordbrukare' med mjölkkor och grisar,
det var i den miljön Rolf och hans två systrar växte upp i.
Nu är namnet finare 'månskensbonde'.
Det finns kvar någon gammal 'lantbruksmaskin' från den tiden,
precis som den 'hästräfsan'.
Den har då givetvis används efter en häst men gjordes om för att användas
efter en traktor.
Traktorn är gammal och rasar snart ihop, men så länge den går får den jobba.

De allra hetaste dagarna i juli torkade höet snabbt. Att gå och räfsa 'för hand'
det hade varken jag eller Rolf någon ork och lust till, ja man orkade inte ens sitta
i skuggan då.
*fniss*
Gräsplätten är relativt stor ca 50 x 50 m. det räcker till höet.
Här brukade svärmor ha massor av jordgubbar och andra grönsaker m.m.

Bakom uthusen, (brygghus och lekstuga) finns en skogsdunge med höga träd,
som asp, ask, ek, rönn, hägg och två suräppelträd.
Den delen rör vi icke, den ska förbli skogsdunge.

För två veckor sedan bärgade vi höet, det blev dags att köra in det i ladugården.

Jag fick vara 'kör-riktare', (eller vad det heter).

Med tungan rätt i mun och ögonen i kors klarade Rolf av att precis på decimetern
på bägge sidor köra in kärran utan att riva eller stöta ner något.
Hmm . . . det var tack vare mig, *fniss*

Det fanns inte plats att gå emellan kärran och väggen där sonens prylar stod uppradade.

Men ännu är gubben rask det gäller att klättra upp i höet  (nej inte hoppa i höet idag)
och fästa spändbanden runt lasset.

Den gamla 'höhissen' fick komma till användning igen.

Hölasset hissas upp och den rullar iväg på en balk i taket mot gavelns ände.

Nytt golv har han lagt i sommar,  och en del nya golvbjälkar har det också blivit.
De varmaste dagarna var han här och jobbade och det var relativt svalt här inne då.
Förr i tiden var ladugården fylld ända upp i taket av hö, men då fanns det ju många
djur i hushållet.

Sen så lossar han bara banden och allt är klart,   det gick  'lätt som en plätt'.

Tummen upp för det första och enda hölass i år, det är allt vi behöver till djuren.

Titta, det blev inte något kvar i vagnen,  bara lite botten - skrap.
Bra jobbat gubben !

Kom alla mina små pullor galer tuppen, jag har en överraskning till er  . . . .

Se så fin höna- pönan är, det är en Skånsk blommehöna.

Det här är då våra djur, de är tvåbenta. En tupp och sex hönor är det fortfarande,
fastän en del av hönorna försökte ligga på ägg blev det tyvärr inga kycklingar i år.
Det är mycket trevligt att ha dessa tillgivna djur, det är Rolf som sköter om dem,
och det är hans fritidsysselsättning.
De fick en näve hö och hönorna blev så glada de ville 'gosa ner sig' på direkten, hi hi . . .

Som tack fick vi sex ägg,  uups . . . sju ägg, då måste tuppen värpt också, *fniss*

Så här går det till att 'hösta' för 'månskensbönderna',  och ungefär så här gick det till
på 'den gamla goda tiden' också.

Här är några bilder från 'förr i tiden'.
Rolf och hans far Gunnar. Lill-bonden står med händerna i byxfickorna
precis som sin far.

Föräldrarna Gunnar och Alva hässjar hö -  höbärgning på 50 - talet.

Alva i mitten med räfsan.

Rolf matar grisarna. Kan det vara grisen 'Trille' som han sitter hos.
Han blev barnens gose-gris, 'kelegris', de kelade med Trille som med en hund.

Traktor har Rolf kört som liten grabb, detta är en 'grålle', som de kallades för.

 Rolf och Lisbeth, det skiljer bara 18 månader på dem.
 Rolf och Ove Martinsson, de var grannar i många år.
 Kolla vilken häftig liten 'bonnapäjk' (bonde pojk). Hans son Tobias med familj
 bor i föräldrar-hemmet.

Rolf brukar säga att: jag minns det som igår mina barndoms år.
Javisst går tiden fort.
Kram/ Eva

Blåbär och smultron . . . . .

är det bästa jag vet. Ju mindre det finns av något gott,  ju mer vill man ha ut av det.
I år är det dåligt med blåbär i skogen, antingen frös blåbärs-blommorna i våras eller
så torkade de bort i sommar värmen. De vilda smultronen växer oftast vid väg
och dikeskanterna,
där tycker jag det är olämpligt att plocka dem. Vad hjälper det att skölja smultronen ..... 

Men nu har många egna smultronbuskar i sina trädgårdar, likaså blåbär, så även jag.
Hur smakfulla och goda de är,  kallar jag dem ändå för 'konstgjorda',
ja de framodlade sorterna.
Tacka vet jag skogssmultronen,  vilken arom,  vilken doft . . . .

( Fragaria vesca )  Smultron-släktet är hälsosamma, lösande - kylande - antiseptiskt.
Olika arter finns som - parksmultron - backsmultron.
De vita smultronen smakar bäst tycker jag, men ögonen vill hellre ha de röda.

Vaccinium corymbossum är det Amerikanska blåbäret som växer på buskar
och som kan bli flera meter höga, otroligt !
Det är tre sådana buskar jag har, blandade sorter och det finns många av dem.
Både ät-klara och någon sort som inte riktigt ännu är ätbara, tur de växer i olika nivåer.
Men det går absolut inte att jämföra det Amerikanska blåbäret med våra skogsblåbär.

Blåbäret ( Vaccinium myrtillus)  är ett ris som växer vilt i norra Europa.
Det är fullt av antioxidanter, vitaminer och mineraler, det vet väl alla vi det här laget.
Så jag är glad för de  'konstgjorda' Amerikanska blåbären, det är bättre än inga alls.
När det blir ett dåligt blåbärsår då stiger priserna på dem, men de är värda sitt pris.
En stor mugg med blåbärsoppa morgon och kväll sen mår man som en drottning.
Ja det är ett riktigt hälso-bär på alla vis.

Mina favoriter i de vilda smakerna är inte bara smakfulla i gommen,
utan även en fröjd för ögat.

Kram/ Eva

En enda stockros . . . .

planta har jag och den gav mig 79 stycken dubbla underbara blommor,
även knopparna är inräknade i dem.
Jag köpte den förra året på 'bakluckeloppis',  (försäljning från en bils bagage).
Säljaren visste inte färgen på stockrosen, det blev årets överraskning.

Stockrosen är en urgammal trädgårdsblomma, troligen kom den till Europa
på 1500-talet från Kina via Persien och Turkiet.

Jag blev blixt-kär i denna enormt vackra stockros!
Men hur kan man döpa en sådan skönhet med förnamnet 'stock'-ros.
Den ser väl inte ut som en stock, syftas det kanske på stjälkarna,
då har rosen blivit lurad med ett fel namn.
Stockros namnet (Alcea) släkt i familjen malvaväxter.
Malva är däremot ett vackert mjukt namn, så jag förstår släktskapet.
Alcea betyder, skydd och styrka, namnet syftar på arternas användning
som läkeväxter.

 

 

 

Bedårande, bedårande är de !
När man smeker på blombladen känns det nästan som om den vore gjord av
sammetspapper.
Färgerna på blomman ändrar sig vartefter som den växer fram, från starkt rosa
till svagt ljusrosa med stänk av gula strålar i blombladen.
Kanske färgen kallas -- Champagne, eller laxrosa.
En sort heter Charters och är pion liknande. Det tycker jag denna är.
Appleblossom -- är en annan sort, även den med vackert namn.
Jag kunde inte finna denna sorten på google.

Stockrosen trivs ju vid en varm vägg och det har den verkligen fått i år.
Jag vill ha flera av just denna dubbla sort, gärna i flera färger.
Men väntan känns alldeles för lång innan de visar upp sig, ett helt år efter plantering.
Jag funderar om jag ska ta fröer och förgro dem m.m.
Det blir till att googla . . . .

God natt/ Eva

 

Allt kommer igen . . . .

av det som blommat över,  om man då har skött om växterna som man borde.
MEN
ännu blommar det och många växter som jag klippt ner har börjat växa 'till sig' igen.
(det trodde jag aldrig).
Klängrosen Flammentanz blommade tidigt i år, redan i början på juni månad.
Sen har jag klippt och klippt och det återkommer nya knoppar hela tiden.
Så har den aldrig gjort innan, kanske rosen fått  'värmeslag'. Förvisso har rosen
fått nya knoppar förr, men då hann de inte slå ut eftersom det då redan var november
och december.
Men efter skyfalls ovädret mådde Flammentanz inte bra längre, den blev nu rejält klippt.

Den här 'stamrosen' har gett mig stort huvudbry. Jag köpte den förra året i Fagerhult
på deras årliga växtaktion tillsammans med många andra växter.
Jag hade två stamrosor, en röd och en vit,  de isolerade vi väl på altanen,
där blir det minusgrader på vintern. Men tyvärr finns ingen annan plats att bevara dem.
Tyvärr klarade sig inte den ljusa, bara den röda, lustigt.
Så ingen idé att spara på den.  Men som alltid slänger Rolf inget utan kräver ner växter
på ny plats och kollar om de ändå kanske har lite 'liv i sig'.
Stamrosen fick ny plats vid  'brygghusets' östra vägg.
Och visst fanns det liv i den, MEN inte där det borde, utan som ett 'tjuvskott' längre ner
på stammen.
Jag sa hela tiden att det inte är kul att se den fula tomma knölen, och 'tjuvskott' är väl
inte så trevligt, gräv upp skiten sa jag.
Men NEJ han skulle ha den kvar,  ja ja, gör som du vill då.
Han var så mallig när det äntligen började bli knoppar på rosen.
När de till sist öppnade sig började vi undra vad som hänt . . . . .
Den här rosen är väl inte vit eller cremfärgad ? ! ? !

 

Titta här då, man slutar aldrig att förvånas.

För det är väl omöjligt att den rosen helt plötsligt ändrat färg !!!

Det blev många intressanta samtal mellan oss, *fniss*   

Rosorna blev bedårande och doftade ljuvligt. (Namnet fattas som vanligt)
Jag och Rolf var nästan som den där 'Tjuren Ferdinand', vi ville bara lukta på blommorna.
Mallig har han varit hela sommaren för att han räddade den från döden, *fniss*
I stället har vi fått njuta av härlig doft, men fortfarande med rynkad panna.
Jag har även letat i mitt bildarkiv, för jag vet att rosen ska finnas med där,
men den är borta, puts väck ! Det är också underligt . . . . . .

Petuniorna har jag klippt ner och de växer 'till sig' igen.
Snart är det dags för saxen igen, de vrål växer i värmen som aldrig förr.

 

 

Likaså 'Sommarsnö', den växer så man häpnar. Den blev jag också tvungen att klippa.
Men vad hjälpte det . . . .   i stället fick den mer fart på växandet.
Ja det kunde säkert bero på mängden av vatten från ovan, då himlen öppnade sig
för en vecka sedan.

Backtimjan blev också klippt och putsad och nu fick den ny 'fart' på växandet.
Kanske inte så konstigt, otroligt varmt ute, kvalmigt och åsk-regnat har det också gjort.
Jag antar att växtligheten gillar det.

Den gula klängrosen här är tre år på gården.

I år växer den riktigt rejält, men blommar inte länge, värmen gör väl sitt.

Men den är också utan namn, det retar mig, för nog är det väl trevligt att få ett litet namn på sina växter.

Att googla på gula klätter-rosor är inte heller lätt.

Det händer rätt ofta att jag köper och får tag på rosor som är utan namn på växtmarknader m.m.

Frågar jag säljaren ja då blir svaret, vet ej.

Ofta är de då odlade i kruka och jag köper dem på hösten då man kanske inte ser utseendet.

Men det kvittar mig jag gillar alla rosor och växt-zonen är viktigast.

 

Kan någon se 'på rak arm' vad rosen heter ? !

Jag blir mkt tacksam.

Alla som gillar svamp i olika sorter bör väl vara glada nu.
Vi kollar i skogen på vårat hemliga ställe, kantarellerna växer så det knakar, *fniss*
Hoppas bara de jäkla rådjuren låter bli dem, ja om grannarna hinner före är det helt okej.

En ny vecka med nya äventyr är på gång.
Må väl/ Eva