Jordskott . . . . .

får mig att tänka på en film som nyligen har avslutats,
och jag hoppas verkligen att det kommer fler avsnitt av den.
Titta på mitt egna jordskott så vackert . . .  eller egentligen är det en stubbe.
Ett minne av en JÄTTE GRAN som vi tog ner för ca 24 år sedan,
eftersom då granen hade dött.
Efter alla dessa år börjar ett nytt skott av en gran växa i stubben,
och den börjar växa riktigt snabbt . . . .
Jag undrar hur detta ska sluta, för stubben är riktigt murken,
'Hacke hackspett' kalasar på stubben tillsammans med fler fåglar.
Den ena sidan av stubben ser då ut så här . . . .

medan den andra sidan är täck med mossa - ännu ett tag i varje fall.
Men jag gillar min stubbe jätte mycket . . . .

Jag tycker att stubben är otroligt vacker med alla sina olikfärgade 'nervtrådar'.
Olika dagar ser jag olika 'saker', det beror på väder och vind och på vad fåglarna pillat fram.
En dag när jag tittade på stubben undrade jag vad i hela friden är det
för några krokiga rostiga spikar som ligger där . . . .
men det var bara 'jordskott' . . . .

Ingenting är 'tillrätta lagt' på bilderna - naturen gör sina egna konstverk.
Med en bättre kamera hade bilden blivit dubbelt så vacker.

Från sovrumsfönstret ser jag 'min jordskotts-stubbe och denna plats
har blivit mitt favorit 'andningshål' . . . .

Idag söndag såg det ut så här vid trädgårds-skogskanten
det gröna spirar mer och mer . . .

Filmen  JORDSKOTT  blev för mig vårens bästa drama-thriller.serie.
Varje måndagskväll i tio veckor satt jag 'bänkad' framför TV:n.
Jordskott är en skrämmande historia med rötterna i den svenska urskogen . . . .
Göran Ragnerstam född 1957 gjorde sin roll alldeles förträffligt utmärkt bra.
Jag var både lite rädd och fascinerad av hans rolltolkning,
hans ögon brände sig in i mig och jag vågade inte lita på honom . . . .
Så bra han kan 'spela och agera', jag har alltid sett på hans filmer
och varje gång blir jag lika 'rysligt kär' och hänförd av honom.
Hoppas det det blir en fortsättning på mystiken.

Är det någon mer som vågat titta på serien om jordskott ? ! ?

Må väl,kram/ Eva

Pallkragesbygge blev det . . . .

denna perfekta dag, visserligen rejält blåsigt men solen sken
och man kunde jobba på rätt bra, men i sin egna lugna takt . . . .

Det var meningen att inte ha något speciellt blom och grönsaksland
detta året, jorden skulle få vila . . . .
Oftast har det växt potatis på denna plätt som räcker precis till oss,
men förra årets regnande i augusti förstörde alla potatisen,
de simmande i landet och det gjorde att gnistan försvann för min gubbe.
Men jag förstod honom precis, så är det ibland . . . .
Ja visserligen fick vi lite nypotatis till typ midsommar men det var allt.
Rolf var sur på vädret, så mycket jobb för ingenting, så han bestämde
sig att 'icke sätta några potatisar i år' . . . . .

Men man ska aldrig säga aldrig . . . . 

Så vad händer . . . . .
Han har 'tänkt om', kanske göra lite på annat vis . . . .
Han har talat om pallkragar i några dagar och funderat i det tysta
har jag märkt . . .
Rolf fick godkännande av mig, *fniss*  'ja du får göra precis som du vill',
'ja för jag tänker inte göra detta jobbet med pallkragen m.m.
Men han ska även sätta lite blandade grönsaker, säger han . . .

Han åkte iväg tidigt till lantmännen och köpte virke och satte igång
med en väldans fart . . . .  'för i morgon blir det regn' sa han.
I stället för flera mindre gjorde han en rejäl stor på 5.40 x 2.70.
Under denna pallkrage är jorden mycket stenig så detta blir perfekt
höjningen blev också 35 cm.
Det är bra för oss gamlingar, man slipper böja sig så långt ner, hi hi . . .

Jovisst fick han lite hjälp av mig med 'bygget', det minsta jag kunde erbjuda
snickaren var att sätta pekfingret och hålla vinkeljärnet på plats, *fniss*
Ja ja det var faktiskt riktigt jobbigt, det blev till att sätta ett plåster på fingret.
*hi hi hi*

Sen är jag väldigt rädd att 'förta mig', så jag hjälpte bara med två skottkärror jord.
Man vill ju känna sig lite nyttig och delaktig i projektet också . . . .
Rolf blev också mycket nöjd av sin stora pallkrage . . . .
bra jord har vi också, en blandad kompost som heter 'duga'.
Nu är det bara att plantera och det är det roligaste . . . .

Men det kändes bra i axeln och armen så jag testade på lite till . . . .
Eftersom jag då haft muskelinflammation och fortfarande käkar
kortison vill jag inte utsätta mig för fler dumheter.
Men det där att göra något lagom, hur mycket eller lite är det ? ! . . . .
Med andra ord får man känna efter själv och avgöra gränsen,
det är mycket svårt, *fniss*

Äntligen blev det rast - kaffepaus - fikastund - som sig bör . . . .
Det var så skönt här i vår stengård . . . .
Jag måste alltid ha något värmande för mina känsliga öron när det blåser . . . .

Tid för att njuta får man allt unna sig . . . .

Fågelsång och vackra vårlökar fick vi på köpet.
Rolf lade sig sen på sin 'eksoffa' och vilade ryggen med sin lilla räfsa
i handen, den bilden fick jag inte visa på bloggen,
 > 'jag ser ut som en 'döing' < sa han
*fniss*

Sen grävda jag lite på prov, okej sa kroppen bara lite lite till . . .
Oj så raka fina kanter det blev i avenbokshäcken, hi hi hi . . . .
Resten gör jag en annan dag . . . .

När Rolf grävde på ett annat ställe hittade han denna fina kvarnsten.
Vilka fina fynd man kan göra i jorden . . . .

Den vackra rosenrips blommar för fullt nu och bladen luktar svartvinbär, tycker jag.

Allt gott önskar jag er, kram/ Eva

Kanoner och "muskedunder" anno 1800-talet . . . . .

(flintlåsgevär eller mynningsladdare) flera namn att välja på
men bössa eller skjutvapen låter mera bekant.

Söndagen blev ett 'Herrans oväsen' på Skillingaryds Slätt.
Där har vi aldrig varit någon gång, fastän vi bara bor ca 7 mil dit.

Det var typ 'Live-spel', om lite militärhistoria på småländska.

Här rustar militären upp sig inför det stundande kriget.
Egentligen är det här inget för mig,
Jag hatar krig, ordet krig är ett hemskt ord.
Sen gillar jag inte alls knall och dunder,  får ont i mina öron
och hoppar till av förskräckelse varje gång det smäller.
Det hjälper inte att hålla för öronen jag blir lika överraskad varje gång.
Skriker till högt och skrämmer 'slag' på mig själv och de närmaste i publiken, hi hi . . .

Givetvis måste man 'underhålla' sina skjutvapen, (vapenvård))
annars kan det gå galet . . . .

'Döingar' alltså liken, offren för krigen (forslades) transporterades bort
på en sådan släpkärra.

Lugna fina hästar som inte bryr sig ett dugg om att det smäller i bakhasorna på dem . . . .

Detta är också ett litet stycke historia ur det verkliga livet.

Johan Mårtensson (nr.2) är Rolfs morfar (min man) som gjorde rekryten februari 1816.
Vad Rolf vet (tror) skötte han om hästarna i de stora stallarna.
Han hade god hand med hästar . . . .

På den tiden var det fortfarande mycket häst och vagn,
fordon fanns det ännu inte så mycket av.
1:a världskriget började ju 1915 - det slapp svenskarna ifrån också.
Men säkert var det lite oroligt även här om det skulle sprida sig.

Männen fick säkert 'rycka ut' lite oftare till det militära då.
Johan Mårtensson var född 1886 - gjorde då denna rekryt 1916
han var då 30 år och skulle gifta sig med sin Jenny i april.

Kaffe paus med uppställning - det var viktigt med att ta bilder och skicka hem till familjerna.
Johan står nr.7 från vänster - med ljus eller kanske gul halsduk ! ?
De var ju Karoliner  . . ..

Gamla slitna vykortsbilder som nästan blir som nya i min .....
Så bra att man kan bevara bilderna även på detta viset.

Även om det var krig skulle man 'leva normalt',
Äta det bör man annars så dör man . . . .

Mat i magen behövs innan det stora kriget ska börja på slätten.
Utspisning till alla mannarna på fält blev ärtsoppa och pannkakor.

Här sitter några damer och skär osten i fyrkanter m.m.
och förbereder inför utspisning till de hungriga gubbarna.

Jaha, här var det minsann ingen uppställning inför min fotografering . . .
*he he he*
Ja ja slappt och ledigt ska det vara när man äter,
ja det är ju lunch dax för dem.

Denna söndag var det soligt och torrt på marken,
men krig pågår även i oväder, det kan väl inte vara så roligt,
 *ler ironiskt*

Jag sa till killen att han glömt att raka sig, hi hi hi . . . .
och att jag var expert på att klippa och hyvla om han behövde min hjälp, *fniss*

En rullande smedja, luftbälg visas upp här, ett utmärkt arbetsverktyg
även i dessa dagar . . . .

Uppställning - givakt - framåt marsch . . . . . .
nu är det slut på pausen . . . .
Johan är nr. 3 från vänster.

Karolinerna och Gustavianerna gör sig redo . . . .
Jag gör mig redo (att hålla för öronen) men inte fan hjälpte det, *fniss*

Trumpetaren blåser till anfall -den lilla kanonen var en riktigt liten ettrig jäkel,
storleken hade ingen betydelse där, när det smällde -
eller vilket ord använder man när man så rädd och nästan kissar på sig,
*he he he*
Nä inte kul, det var alldeles för högt, jag hade god lust att be dem dämpa oljudet lite.
 Ja nu försökte jag vara lite rolig, *fniss*


























'Pang och bom och dunder . . .  det skapar bara otrivsel' . . . .
ord och citat ur ett revy-spex från 60-talet med Martin Ljung.
Ja det är bara vi äldre som kanske minns då tidens humor.
Men det fick mig att tänka på just honom när vi var här . . . .

"Huka er kärringar och gubbar . . . . för nu laddar han om . . . .
Dessa meningarna kom jag att tänka på här också,
en annan gubbe (Tage Erlander) som berättade en historia . . . .
Om historien var rolig vet jag inte, men minns ändå bara den sista meningen, hi hi . . . .

Opps . . . där var det några som stöp . . . .  var finns hjälpen . . . .

Attack anfall  . . . . . båda sidor fick döda och skadade,

Stackars gubbar så utslitna och trötta de är nu . . . . ja det är jobbigt att kriga.

Avslutning Generalmönstring av ordförande för Riksförbundet Sveriges Militärkulturhistoriska Föreningen.

TAPTO

Tack och lov att kriget tog slut, ingen vann och ingen förlorade.

Detta är en 'Krutgubbe', ja han har sitt krut i sin speciella väska
runt magen.
Ja alltså ett patronbälte, det tyckte jag var fint.
Hmm . . . nästan som en 'självmordsbombare', näfy som hemskt . . .






















Trots alla bomber och granater, *fniss* blev det en trevlig dag
tillsammans med Berit och Sture.
Vi hade vädrets makter på vår sida . . . . .

Vi åt även lunch på kasernens restaurang,
där bjöd de på oxjärpar - fläskstek - med tillbehör.
Även ett rejält salladsbuffé bord, allt detta för endast 78:-
Men duka av fick vi göra själva, bara att ställa ut i disk-köket . . .
Rolf och syster Berit är vana vid att duka av . . . . fniss

Många vykort skickades hem till familjer med bilder på byggnader m..m.
Slitna bilder som man kan fixa till i datorn är toppen.
Bild från 1906.

Under den tiden Johan gjorde sin militärtjänstgöring i Skillingaryd
'gick' det många brev-vykort mellan dem.
Johan i mitten.

Jag tycker sådant är mycket spännande eftersom jag själv
inte har något minne av mina förfäder.
Krigen tog allt, alltså ALLT.
Men här i huset finns många minnen från slutet på 1800-talet.
Det bästa är ändå de vackert skrivna breven från forna dagar.

Det blev lite väl många bilder, men man kan ju 'skrolla' ner hur fort man vill, hi hi . . .
Må väl/ Eva