Tulpanerna har haft 'änglavakt' i trädgården . . . .

hos mig (oss).
En ängel fick jag av min sonhustru i julas som hon gjort själv.
Den har även lite glitter på vingarna, ängeln kunde passa som vakt för rådjuren för de brukar kika in i trädgården då och då.
Ja de liksom passerar förbi och finns det något gott så knipsar de självklart av allt.

Narcisser bryr de inte sig om, kanske är det någon doft de inte gillar,
men tulpanknoppar är väl delikatess.

En 'mobil' har jag hängt i trädet precis intill stenen där tulpanerna växer,
den virvlar, snurrar och fladdrar i vinden och skrämmer rådjuren.

Räcker inte det så har jag ställt katten'Måns' att vakta också.
Minsta lilla vindpust 'springer han runt' så benen snurrar  . . . . .
Inte ens Sixten vågar sig fram när Måns 'springer', *fniss*

Dessa tulpaner låg i en färdig komponerad påse,
som jag egentligen inte själv skulle välja, men men . . . . .

Och visst gör sig färgskalan passande  . . . . .
Det blir liksom mera 'liv' i buketten.
När jag pratar med tulpanen och säger att den är vacker,
ja då rodnar hon.   *fniss*

Jag ser några mindre tulpaner som kommer i botten . . . .
har de stora tagit all näring, eller vad kan det bero på . . . .

Se på denna tulpan, den har tre knoppar på en stjälk !
Att det kan bli så ? . . .

Siamesisk tvilling  . . . . .

Regndropparna gör 'alltet' . . . . .

Blomkronorna är jätte stora och fina . . .

Höna-Pöna har också hittat hit  . . .
De är så mysiga alla våra hönor . . .  ? !

Jag sjunger 'tulpan visan' för Rolf, kunde inte hitta den på You Tobe.
Alltså jag ville ha texten, men icke att den fanns . . . . .

. . . . .  gula röda ska dom glöda . . . jag ska spara och förklara . . . .

 . . . . . för det är tulpaner från Amsterdam  . . . .

På en annan plats i trädgården växer dessa tulpaner.
Jag köpte en färdigblandad påse i höstas, tyckte de verkade fina.
Ja och det blev de också, till och med jätte fina . . . .

Häromdagen när det regnade gick jag ut och tog bilder . . .
vackrast blir det när regndropparna fastnat på kronbladen . . . .

Här närmare huset har jag ingen ängel som vaktar tulpanerna,
men jag hoppas att rådjuren inte vågar sig så nära . . . . .
Jag vill ha tulpanerna för mig själv - eller jag menar . . .
jag vill ju gärna att fler ska få njuta av dem, innan något hemskt händer . . .
*fniss*

Jag har aldrig varit i Amsterdam på våren, det hade nog varit en fröjd för ögat . . .
Jag får vara nöjd med mina mini, mini . . .  rabatter, hi hi . . .

Har ni varit i Holland på Tulpan festival ? !
Kram/ Eva

Bokskog och kalkbrott . . . .

blev vårat nästa 'besök' i måndags. På väg ner från Halleberg
lyste bokskogen illgrön, ja det gjorde nästan ont i ögonen.
Solens sken gav givetvis löven 'extra allt', man var hänförd.

Vi brukar besöka bokskogar i Skåne när vi hälsar på dotter i Ängelholm.
Kullabygden har en fantastiskt natur de också.
Men i år blev det Halleberg vid Vänern.

Finns det nånting vackrare på våren än en nyutsprungen bokskog  ? ! ?
Det räcker att jag tittar på bilden så vill jag 'gå in i den'  . . . . .

Inte så långt i från den vackra bokskogen finns det historia att titta på.
Längst hela Hunnebergsbrantens fot finns gruvschakt och kalkugnsruiner kvar.

Vi har varit här förut, men jag ville hit igen, detta är mycket spännande,
eftersom jag gillar stenar i alla dess sorter, former . . .

Tankarna kommer alltid om hur folk fick slita för brödfödan på den tiden.
Men det var lika för alla mer eller mindre . . . .

Man får gå in på egen risk heter det . . . .
Allt kan hända om man har otur . . . .

Rolf är ingen risktagare men här blev han visst modig och gick in längre
än han vågade, hi hi . . .
Kolla bara 'taket' vilken lyster . . . .

Vattnet speglar sig upp på kanterna av skiffern, det blir en sagovärld . . .

Här skiner solen in en bit och ger extra fina skiftningar.

Lite läsning för mina tyska bloggvänner, Marlise och Brigitte.

Kalkbränningen längst Hunnebergs-branten startades under andra delen av 1700-talet.
Den sista ugnen revs ut 1950.

Dessa bilder på klipporna är då utanför berget och de är hur vackra som helst.
Även här är det farligt att vistas . . . .

År 1799 är det inristat i stenen.

På andra sidan av kalkbrottet finns denna ovanliga ek.
Gubbarna Krister och Rolf pratar väl ålder på eken . . . .

Efter denna historielektion åkte vi hem till Krister och Ulla.
Karlarna fick grilla och vi gjorde ramslök/spenat-soppa till förrätt.

 Givetvis smakade soppan
fantastiskt gott och vi var ju
förfärligt hungriga efter den långa utflyktsdagen.

Från deras trädgård ser man 'Trollhättebron', eller heter den Götaälvsbron ?

Här sätter jag punkt för våran tredagars vistelse i Trollhättan.
Även om vi har hittat på mer de dagarna blir det allt för denna gång.

Tack för allt, Ulla och Krister.

Må väl alla, kram/ Eva

Till Halleberg och ramslök plockning . . . .

blev det i måndags, en perfekt dag för detta ändamål.
Hallesnipen är Hallebergs nordligaste del och sticker ut som
en bred kil i Vänern.
Utsikten över sjön från uddens spets är magnifik.
Hallesnipen skiljs åt från det övriga berget av dalgången
Ovandalen-Svallklev.
I dalen finns några av bergets rikaste växtplatser.
Ovandalen är en grönskande oas, 

Vi gick mot Ovandalen och vidare ner mot ramslöksdalen och Vänerns strand.

Rörigt men vackert ändå . . . .

Skogs-stjärnorna är så söta, de växer ikapp med vitsipporna lite här och var . . .

Vad har de fått syn på där . . . .

I ett naturresevat får man ju inte 'städa' skogen, men ibland tycker jag
ändock att man kunde rensa upp lite i röran . . . .
Tänker på filmen 'jordskott' igen, mystiken spökar nog fortfarande för mig, hi hi . . .

Sen har jag alltid så livlig fantasi, tankarna kan bli hur kusliga som helst,
om jag tillåter hjärnan 'spela fritt', hi hi . . .

Vindens sus och en porlande bäck, doften av gammel-skog i näsan,
vad kan man mera begära . . . .

Man kan undra vad denna bild föreställer - kollar man noga ser man en fjäril.
Jag blev alldeles 'till mig', en blå liten söt fjäril jag aldrig sett innan,
så fort den satte sig tog jag en bild med darrande händer.
Givetvis blev bilden suddig, det hjälpte inte att jag försökte redigera den i datorn.
Bilden blev då ännu mera suddig när jag försökte med mera skärpa,
men man kan ändå urskilja att det är en blå-fjäril, men vad heter den . . . .

Jag trodde inte mina ögon när jag fick se dessa färgrika 'tickor'
växa på stubben.
Otroligt vackra eller hur ? ! ?

Naturreservatet bjöd på mycket blandad natur här i skogen.

För varje krök såg man en ny vy-upplevelse . . .

I den sista sluttningen ner mot Vänerns strand är marken helt täckt av ramslök.

Doften av ramslök är närmast bedövande när den står i full blom i juni månad.
Men ramslökens blomma är nästan på gränsen att slå ut nu,
tyvärr får vi inte se det fullbordade denna gång . . . .

Kolla här då ! vilka 'skotthål', hi hi . . . det är väl mums för alla hackspettar . . .

En vacker rastplats nere vid Vänern och man passar på att vila
de gamle benen lite.

Jaha nu var det dax att kröka rygg, var ska man börja att plocka . . . .
*fniss*

Det första jag fick se när jag böjde mig ner var lilla 'Maria nyckelpiga'.
Hon poserar länge så jag kan ta en bild i lugn och ro . . . .

Otroligt vackert i denna dalgång, man tror inte sina ögon av synen.
Ja det var faktiskt första gången jag och Rolf såg så här mycket ramslök.

Uppförsbacken var faktiskt riktigt sträng, Rolf är förste bärare av ramslöken.
Faktiskt var det jobbigt att bära, trodde inte att det skulle bli så tungt....
men vi ville ju ha mycket ramslök nu när vi äntligen var här.

Naturens egna konstverk . . .

Jag gillar verkligen ströva i sådan blandad gammal skog . . .

Ormbunkar i hundratals växte det precis på en viss plats . . . .

Ja de får alltid vänta in mig eftersom jag fotograferar hela tiden,
det finns så mycket vackert i naturen som jag vill föreviga . . . .

Efter denna långa vandring med plockning på nästan två timmar,
smakade det alldeles utmärkt med kaffe och stekt äggmacka med ramslök på.

Måndag hade vi tur med vädret, men tisdag blev det regndag . . . .
Nej jag vill inte sucka, vill helst bara le . . .
Kram/ Eva