Släthults Kvarn anno 1560 . . . .

i Villstads Hembygdsförening Smålandsstenar. Kvarnen omskrivs redan på
Gustav Vasas tid då han upprätta ett register över gårdarnas produktion.
Skvaltkvarnen vann överallt i hela Norden stor utbredning och kom att spela en
mycket viktig roll i böndernas självhushåll.

Släthults Kvarn var i drift till omkring 1907.
Restaurering påbörjades 1987.
Kvarnen har givetvis stor betydelse att bevara ett kulturminne.

25 års jubileum och ny väg invigdes tisdagen den 20 augusti.
Drygt 100 personer samlades till invigningen av den efterlängtande nya vägen
fram till kvarnen.

I nästan två år har framkomligheten till kvarnen i byn Släthult utanför
Smålandsstenar varit begränsad.
Bakgrunden är att en person i byn var irriterad att biltrafiken gick genom
hans mark ner till kvarnen ( som den alltid har gjort) men ägaren valde att
stänga av bilvägen dit.

Tjänstemän och politiker inom kommunen har varit oroliga och känt sig maktlösa.
Det har varit mycket tråkigt att en person kan ställa till så mycket förtret för en hembygd.
Det har även drabbat turisterna som alltid velat besöka denna kvarn.
Under årens lopp har det ordnats "kvarn-kvällar" och friluftsgudtjänster m.m.

Riksdagsman och tidigare kommunalmannen Bengt-Anders Johansson fick klippa invigningsbandet.

Sen var det fritt fram för bilister, cyklister och gående att ta sig ca 2 km
fram till kvarnen.
Den nya vägen hade stundtals besvärliga sprängstenar att gå på, då hade jag tur
som fick lift med en kille Anton Rehn, han var så snäll som tog 'tant Eva' med på
fyrhjulingen.
Sture fick också åka med en bit, det var en rolig upplevelse jag fick,
första gången och allt.


Kör nu lugnt Anton så inte jag och korv-lådan faller i backen !!!




















Karl-Otto Nilsson en duktig person som kan och vet mycket, han forskar i bygdens historia som alla kan få del och glädje av. Lilian Svensson lyssnar med intresse.

Här känner alla, alla  (tror jag). 'Den jazzande bonden'  Runo Runesson
i samspråk med Riksdagsmannen Bengt-Anders Johansson.

Sture Andersson Vipperhult har alltid varit mycket intresserad av kultur-historia.

Bengt-Anders som bor i byn Släthult har många minnen från sina äldre släktingar,
de har berättat sina historier från en svunnen tid, det var mycket intressant
och givande.
Man förstår verkligen att  'de på den tiden'  inte hade det lätt.

Vid kvarnen finns bänkar och bord, men många hade sittunderlägg, marken var torr
och kvällen var perfekt.
Givetvis bjöds det på nåt gott som sig bör på samkvämet i naturen.
Korv och bröd, kaffe och kaka,  det är riktigt Svenskt det.

Roger Tuppela underhöll med gitarr och sång, en vacker sångröst har han.

Byinvånarna Arne Rydkvist och Kalle Rehn tog intiativet till att börja restaurera
en gammal skogsväg -- kvarnväg. Tänk vilket arbete dessa har lagt ner på vägen
för att vi alla ska kunna använda den, på väg mot kvarnen.
Projektet har stöttats av Villstads Hembygdsförening, ordförande Sven Jarl hälsade
alla välkomna till denna  'glädjens dag'.

Arne Rydkvist som bott i byn i hela sitt liv betyder skvalpkvarnen mycket.
Det har varit en glädje för honom att se kvarnen i ett bevarat skick.

Ingvar Rehn som är en ingift Släthultsbo, har säkert haft många
 'fingrar med i projektet'.
Han lyssnar riktigt noga på vad Bengt-Anders har att berätta.

Det berättas flera skrönor hur det var på  'den tiden',  många trodde blint på
vad de sett.
I mörker ser alltid skuggorna farliga ut.

Men att gå denna vägen fram till kvarnen en mörk höst kväll, det kunde få vem
som helst att se och höra otäcka  'saker'.
Det var mycket modigt av ett barn att gå denna stigen fram till kvarnen.

Jag hann precis komma hem och få se kvälls-solen dala ner i skogsbrynet
och himlen blev rosa.

Vi hade verkligen tur med vädret och det bidrog till att vi alla blev nöjda av kvällen.

Brittsommar hälsningar/ Eva

Intresserad av blommor och bin . . . .

ja det är våran katt Sixten, för vi har sett honom sniffa på blommorna.
Möjligen kan något annat djur gett en doft markering, men han gillar vissa blommor mer än andra.
Jag kan bryta av en stjälk och ge honom den,  då är han helt 'salig',
 (kattmyntan är det inte)
Det finns en liten planta av kattmynta men den är riktigt sönder nosad, hi hi hi.

Krassen är väl ingen väldoftande blomma, men Sixten gillar dem.

Ringblommorna gillar han också, särskilt att få smyga in bland dem alla.

I våras var jag lite klantig för jag spillde ut en massa ringblomsfrön på grusgången,
det var inte lätt att samla upp dem, så jag lät dem vara.
Vem säger att man måste ha bra jord till sina blommor, titta så det växer i stenarna.

Sixten kom fram, sluta 'larva' dig,  jag vill ta fler bilder på dig när du luktar
på blommorna.

Nejdu matte låt mig vara, kan jag inte få vara ifred, jag gör inget på kommando.

Rosenstaven kan vara lite lömsk, för på den vimlar det av zum zum och surr surr
som är kul,
men inte så kul om det där surriga sticker mig i nosen > tänker Sixten <

Här tycker Sixten om att vara, han gömmer sig under de höga buskarna,
när jag minst anar hoppar han fram och gör ett skutt på mitt ben,
jag blir skit-rädd, hi hi och skriker till.
Sixten gillar att skrämma 'skiten ur mig', han tror jag skriker av förtjusning
men så är det inte.

I år är Hortensian (höstsyrenen) mycket fin, den har växt snabbt på tre år.
Det är trevligt med lite höstsyrener med tyvärr doftar de inte så gott
som de på våren.

Men där är du ju Sixten, kan du vara snäll och visa hur du gör när du luktar
på blommorna !?
Sixten : nejdu jag har inte tid med det, för nu ska jag sola lilla magen.

Sixten säger : sen ska jag ligga och spana på det där som fladdrar i luften,
som inte låter något alls och är väldigt svårt att fånga.

Den här fladdriga flugan blir jag lite rädd för, den har så stora stirriga ögon,
det finns fullt av dessa i vår trädgård. Matte säger att de heter fjärilar och att
de är så vackra.
Men jag blir väldigt besvärad av dem, om jag är på mus-jakt och ska precis
hoppa på mitt byte,
då fladdrar fjärilarna framför mina ögon,  det tycker jag är dumt.

Matte är så förtjust i fjärilar, hon smyger sig på dem riktigt nära som jag,
men jag vill fånga dem
och matte ska bara ta bilder på dem,  det tycker jag också är dumt.

Nänu är jag dödstrött på dej matte och din kamera,  nu ska jag ta mig en katt-lur.
Låt nu bli mina baktassar du vet att jag ogillar när du killa mig,
det allra minsta du pillar på dem så får du dig en kattspark.

Jääääääsp  mjauuu  på ett tag   zzzz . . . . zzz . . . . .

Ja nu vet jag vad Sixten är intresserad mer av,  jo det är att få sova,  *fniss*

Sensommarens sista vecka närmar sig slutet. Augusti har också varit fantastisk
hos mig i kvarnaro.
Brittsommar börjar sedan, hoppas september också blir skön.

Må väl/ Eva

Lill-prinsen Leonard . . . . .

samlade sina nära och kära till dop och namngivning.
Den coola lill-prinsen somnade bakom sina solglasögon, det blev liksom lite mörkt,
 hi hi hi.

 

Leonard var mycket nyfiken på psalm-boken.





























Wilhelm och Rebecka var 'Faddrar'. 
Jag skulle gjort ett stort hjärta av alla 35 ljusblåa rosetter = alla gästernas,
men fick bara tag på elva st. innan de andra försvann. Så det blev bara den här.




























Våra barn Madelen, Mikael och Maria, det fattas en dotter Martina som är
 i Indonesien.
Vi saknade dig Tina.

Ett dopkalas utan en tårta -- vad är det,  en riktig smaskens god och vacker tårta.

1:a sagoboken som heter 'Jag älskar Manne',  Leonards pappa kallas också
för Manne.
Kanske lill-prinsen blir kallad för 'lilla Manne' med åren.
Mormor Maria med sitt 1:a barnbarn, visst är det så kärt att få kramas.

Hej, dej har jag inte sett, är det du som är min mammas 'moster Kicki'  (Madelen).

Vad kan den blicken tänka mer ?!

Moster Kicki säger: Världens gulligaste Leonard !

Du gick från famn till famn hela eftermiddagen, en riktigt tålig kille som redan är
väldigt social, inte blyg eller rädd för någon. Får du bara mat o lite sömn är du nöjd.
Men visst kan luften gå ut och man bara vill vara ifred, så är det för alla.

En trevlig kramarnas dag som vi alla ska minnas,  för alla älskar Leonard.

Gammel-mormor och morfar Eva o Rolf.

Ps. jag har tusen bilder till, *fniss*
en rejäl nedskärning var behövlig.

Från tidig vår -- till sena höst . . . . .

då händer det som mest i naturen och i en trädgård.

Vad gör en karl som är pensionär och bor på landet och
som säger att han inte gör något speciellt, bara pillar och grejar lite grann.
Absolut måste det sättas potatis som är gott att ha till hösten.
Den 'stora potatisåkern' ändrar storlek och plats för varje år.

Till midsommar fick vi årets första lilla skörd, som smakar som bäst
då.                                                                                                                                                            

 

Potatis--blommorna är så vackra, synd att de inte kan blomma länge. 

I år är potatisen mkt fin utan någon 'sjuka' på dem och en till två 'plantor' ger en råge

på 3 liters burk full.                                                            

                                                                                                                                                                         

                                                                                                   

 

 

Fotvård är skönt och viktigt för sitt väl befinnande har han förstått.

Katter vet också vad de vill ha för sitt väl befinnande. Det räcker med att bara

 lägga sig på gräset och må bra.

 

 

 

 

Målarmästare Kladd är i farten. Han måste pilla med något jämt, men det ska vara lagom väder.       

 

 

 

 

 

Juni månad blev det bestämt att nu eller aldrig ska vi göra klart 'raksträckan'  mot ingången.               

Jag fick vara chaufför och köra i skytte trafik med att hämta plattor. Vi tog sonens

 transportbil till hjälp.

 

 

 

Sen fick den starke mannen träna musklerna den dagen.

 

 

 

Det blev en bra vecka att jobba på, vädrets makter var på  'vår sida'.

 

Även infarten på gården fick sig ett 'lyft' med mer grus. Som tur kan han fixa transporten själv till 'grustaget'. 

 

 

Sen skulle även flaggstångs-rondellen göras fin.                    

 

 

 

Sen gäller det att ta många pauser och det är skuggan som gäller, för . . .           

 

 

 

mitt på dagen  när det är som hetast då gör varken hann eller jag något.

 

 

 

I augusti månad när jag äntligen fick luft i lungorna efter en het sommar

 hade det blivit svalare efter lite regn,  

då började jag gräva igen.

Jag hämtade passande platta stenar till en 'gång',  gjorde klart så mkt som det gick,

sen fick han hjälpa  med 'fin justeringen'. Denna 'gång' går från pannrum till vedboden.

   Stenarna har jag under årets lopp hämtat och letat efter lite här och var   

                                                                                                                                                            

 En del människor går till skogs för att leta efter bär o svamp, jag letar efter stenar.

Så jag har faktiskt stenar från olika landskap här på gården, mkt trevligt.

  

 

 

 

 

 

Japp så var han igång igen med vedkapning, Vedboden är överfull,  men det hjälps inte det ska kapas och göras klart den högen som är hämtad i skogen. Det som sågades i vintras ska hem.                       

Det är inte bra om det ligger för länge ute, så det är på gränsen att veden bli torr nu.                           Men det ska 'lavas' ute så det blåser igenom vid bra väder, vid dåligt täcks det med presenning.         

Förr hjälpte jag till med kapning och hantlagning, men inte numera

för min rygg bråkar med mig.                 

 

                          

Vad vill du ?! Stör mig inte !  Vill bli klar innan regnet kommer!

 

Så här har de gjort i alla tider här på gården, men hjälpmedlen har ju blivit bättre såklart.                 

Här behövs inte springas på 'gym' eller lyftas 'skrot',  inga medlemsavgifter m.m. Allt är typ gratis.  

Värmen blir 'gratis' det är bara jobbet som ska göras, på gott eller ont, men så länge sonen också eldar med ved och gör jobb i skogen och gubben orkar, ja då fortsätter de.                                         

De till och med säger att det är roligt !?!  Ingen av dem vill rulla tummarna ännu.

Nu för tiden gör många 'berg eller jord värme', det är bra att det finns, vad som

 komma

 skall här gör oss inte bekymrade. 

                                                                                                                          

Tänk vilket slit man hade förr i tiden, det sågades 'för hand' ingen traktor bara häst, slit och släp det rätta ordet.

 

 

 

 

 

 

 

Denna delen hade jag tänkt ha till nästa inlägg, men något blev galet, fel av mig !   

                      

 

Här kommer 'före och efter' bilder .

Förra hösten 2012 satt jag här en månljus natt och fick en idé eller en inre bild hur det skulle kunna bli med lite mera rabatter och buskar.

 

Så jag började gräva och Rolf började sucka, hi hi hi.

Vad tusan håller du på med undrade han, jag gräver en ny potatis-åker. Han fnyste och jag fnissade.   

 

 

 

 

 

Men den här bilden är dyster, den gör mig trött. Man kan fortfarande köra på med trädgårds jobb,

vädret på hösten är klart och friskt, förbereda till nästa säsong, men det är ju inte förrän nästa år,

 så långt dit. 

Sen bestämde jag att vi ska ha en häck som växer tätt och fort

 (varför vi ej gjort detta innan !?)    

Det blev jäkla jobbigt för jorden var som sten, hårt packad men jag var också

 hårt förbaskad,

det ska gå!

För just där skulle vi ha aven bokshäcken, den ska växa upp och skydda lite från vind o blåst från ängarna men framför allt insynen eller synen av vedboden och  traktor-garaget m.m. 

 

 

Våren kom i år också och jag fick hjälp av en duktig kines som heter Rolf.

Jag hade ryggskott och ichias  'tillofrån'  i våras, fick hjälp på företagshälsan.

Så jag var lite 'justerad' i våras.

 

 

 

Aven boken planterades, det var bara några stakars strå till buske, men de har

 redan växt 'till sig'.       

 

 

Men vem kunde låta bli att gräva lite då och då, jag tror jag lärde mig hur jag
inte skulle gräva.

Se här vilken skillnad det blev på före och efter. Den ena lång-rabatten ska bara
vara där några år tills häcken fått lite volym, sedan ska den tas bort.

Jag tycker redan att platsen blivit mera ombonad och intressantare. Några perenna
växter har jag köpt till, men en del har jag delat och gjort så bra som möjligt,
Dahlior har vi gott om och de går bra att dela på.
I år började de blomma  tidigare, tack vare värmen och att jag gett dem mycket vatten.
Men nu får de klara sig själva med det som faller från ovan.

Otroligt vad lite gröna växter och blommor kan förändra en bild,  en trädgård.
Den bästa tiden är nu i början på augusti, då mycket fortfarande blommar.

Japp nu sitter jag här igen och funderar och min gubbe blir så orolig,
undrar vad jag tänker på, *fniss*
Jodå visst, det finns mycket som rör sig i skallen, men det är bra 'saker'.
Det är alltid till förbättring, tycker jag.


Sensommar hälsningar/ Eva