måndag 7 december 2015

Årets pepparkakshus ser ut så här . . . .

det tog ca 12 timmar att göra.
Men den är inte bakad eller pyntad av mig, utan av dottern Madelen,
hon bakar sen flera år dessa pepparkakshus
till 1:a advent

Ett sådant pillrigt pyssel har jag inte tålamod att göra.
I år står Lucian, stjärngossen och pepparkaksgubben på balkongen
och sjunger.
Inne i glasverandan lyser det vackert och inbjudande.


Det är inte bara att kavla ut rätt tjocklek på degen m.m.
utan själva pappersmönstret ska ritas, klippas m.m.
'Mönstret' tog ca 3 timmar att göra, sa hon.
mmm . . . . . .


Det roligaste är väl då att få dekorera huset och trädgården.
I år blev det även en fin hundkoja till Svea.
Men vad jag vet så finns det ingen koja till den lilla 'mopsan',
hi hi hi . . . 
Svea är en riktig 'gosehund', som hellre sover hos matte.




Hej jag heter Svea och jag är en mops,
det syns väl.
I helgen kom 'mormor Eva' från Småland
hon hade med sig en tomteluva med flätor.
Den skulle hon till varje pris sätta på mig,
och jag gav till sist tillåtelse, för hon skulle inte ge sig . . . . .
>>>>>
Hon Eva skrattade så hon satte i halsen, så rolig tyckte hon jag såg ut,
fnys . . .
Sen kallade hon mig även för 'gullegris' och 'nasse',
hon sa att jag grymtar och snarkar som en liten gris.
Fy så fräckt av henne.

Tycker ni att jag är söt eller . . .? !
>>>>


Må väl kram/ Eva














fredag 4 december 2015

En trädgård kan vara ett paradis på jorden . . . . .

men även ett nödvändigt 'ont',
om man inte har tid .
Dessa bilder är från Polen, det var första veckan i november.

Jag hoppas innerligt att mitt kusinbarn Slawek känner
glädje när han sköter om sin 'släktgård'.
Men jag vet att han har ett eget liv med jobb, hus och fru
 i staden Lodz, 10 mil från denna gård.
Slawek har fått hjälpa sin sjuka mor i många år med trädgården
och huset m.m.
De sista 2-3 åren har modern Teresa åkt in och ut på sjukhus
där fick hon sin vård, men i huset fanns hunden Kajsa
och en trädgård som behövdes tittas till.
Nu är Teresa i himlen men Slawek har fortfarande en massa jobb och  huvudet
fullt av tankar på vad och hur han ska göra med 'alltet'.
Jag skulle inte vilja vara i dina kläder nu, men tro mig, jag förstår din
situation och det enda jag kan säga är :
Skynda långsamt - pospiech powoli.

De bästa råden till dig själv får du av att vara i trädgården,
där kan du vrida och vända på alla dina tankar.
Sen har du den snälla hunden Kajsa
som behöver din kärlek.

Huset jämte är kusin Mireks.


I en trädgård tjusas vi av naturens dygnsrytm och årstidsväxlingar.
Varje dag är det som att glänta på dörren ut i friheten
och man undrar hur blir dagen ?
Vad vill trädgården ha av mig, vill den vara ifred eller vill den ha sällskap.

En trädgård har all den skönhet som vi skapar
och vi är alla biologiskt beroende av den.
Både rika och fattiga, friska och sjuka, unga och gamla 
behöver naturen omkring sig,
även djuren.


I den stora trädgården med olika slags träd konkurrerar naturens fria växtkraft
med människans egen önskan att styra och 'forma',
det behövs klippas, sågas och rensas.


I somras när det var enormt hett var det skönt att vistas i denna delen av trädgården,
skuggan här gav svalka och syre.
Nu på hösten kändes det mer syresatt, -
- luften bar ljuden av löv i rörelse fast det var helt stilla.
Här tyckte vi om att gå jag och Kajsa,
hon med nosen i löven, sniff sniff . . . och jag med näsan uppåt,
tittade på vilka fåglar som fanns kvar här ännu.
Fast jag inte kan alla fågelnamnen så fanns här fåglar som jag inte sett hemma i mina trakter i Sverige.



Vad vore livet utan ett husdjur - 
djur är också människor - det är min åsikt.
Jag saknar dig kära lilla Kajsa.
Så roligt vi har haft i 3 veckor.
Det var svårt att få en bild på Kajsa, varje gång jag hade kameran
i handen vände hon bort huvudet.
Jag försökte ta bilder i smyg men hon var observant,
när hon lade öronen bakåt, lyfte lite på tassen och huvudet åt sidan
förstod jag vad hon menade.
Här ute i trädgården fick jag ändå chansen att få en bättre bild,
tog fram kameran ur fickan och tryckte av blick snabbt.


Varje morgon när vi var själva i huset (husse var i Lodz)
så väckte Kajsa mig med en slick över min näsa.
'Upp med dig nu, jag behöver gå ut och kissa', menade hon.
Så jag skyndade mig, behövde inte 'klä upp mig', men självklart någon
 trasa på mig, eller helst morgonrock.
 Den enda grannen som skulle tycka något negativt var min kusin Mirek
eller hans fru. Men jag förvarnade dem, *fniss*
Och när vädret var så fint många dagar med + 15 gr, då kunde man gå lättklädd.

Kajsa och jag lekte 'kurragömma' i skogsdungen,
det tyckte vi båda var roligt.
En dag när hon sprang mot huset (det var frukost tid för henne)
jag ropade på henne, hon vände sig om, frågande ?
med öronen vackert uppe.
*Klick*  där tog jag bilden på henne, hi hi . . . 
Nu kan jag zoma in bilden från min kamera och då ser man hur vacker hon är.
Där lurade jag dig Kajsa, hi hi hi . . . .


I en trädgård kan vi njuta av förändringar i tid och rum
man blir lugn och mår väl i själen.
Denna delen av trädgården växer det många fruktträd.
Här tog jag varje morgon ett härligt hårt syrligt äpple och satte tänderna i det,
en ljuvlig sötma spred sig i gommen.
När jag nu skriver detta känner jag tankens goda smak och det drar ända upp mot öronen på mig.
Så ljuvligt god den äppelsorten är (inget namn)  . . . 


Det finns många olika sorters städsegröna växter,
De växer ju långsamt så det är bra att planera och plantera dem allt efter som de växer . . . 

Jag gillar också olika sorters barrväxter,
som silvergran, ädelcypress, Tuja, Dvärg-Bergtall, sockertoppsgran m.m.
Alla dessa har andra namn på Polska, men om jag kunnat det latinska namnen hade man vetat.


En del träd hade stora långa stammar, kanske de fanns här när jag var barn.
För jag vistades mycket här fast vi inte fick på grund av  att det fanns 
en damm här.

Det som fachinerade mig var de många grodorna och ynglen som fanns här.
En damm är väl ändå en tillgång i en trädgård, man kan ha en 
vattenpump och bevattna växtligheten vid torra perioder.
Sen drar sig många olika fåglar till vattnet och andra kryp 
som gör nytta i ekosystemet.
Hmm . . . även mygg och knott . . . .


Alla som har frukt-träd vill säkert se dem digna av härligt stora
klasar av frukt.
Det blev en mindre skörd i år på grund av lång torka,
men det räckte ändå till hushållets behov.

Slawek fick lite hjälp med att räfsa löv, men det var så obetydlig lite
och han är pedant tycker jag, varje litet löv ska bort.
Helt onödigt, lite måste maskarna få, och det är även bra gödning
under äppelträden.
Men jag vet, du gör på ditt sätt och jag på mitt, hi hi . . .

Så när han räfsade rent passade jag på att leka lite.
Äpplen som jag plockat ner från träden samlade jag ihop
och gjorde 'äpple-hjärtan'.
Det var mycket roligare, hi hi hi . . . 

Här sitter jag mitt i natten (jag en nattuggla, ho ho) och drömmer mig tillbaka till Polen
och är väldigt sugen på äpplen . . .

En ny dag är på gång, måste släcka alla mysljusen och bädda ner mig.
Ha en trevlig 2:a advent.
Hej hej/ Eva






tisdag 1 december 2015

Rondellen i vårt samhälle är invaderat av möss . . . . .

detta året,
 varje år är det något nytt djur som ockuperar den enda rondellen
i Smålandsstenar.
'Mitt i vägen' står den, *fniss*
mitt på Nissastigen
och denna väg är intensivt trafikerad året runt.
Bilden nedanför syns anrika Göstas Konditori som har funnits på samma plats
sedan 1936.



I bakgrunden ser man den 'viktigaste' byggnaden i samhället,
TORGHUSET, byggd år 1989.
Där finns bank, Biograf, festlokaler, turistbyrå m.m.

 Duktiga kreativa personer som gör ett stort jobb med att smycka ut kommunens rondeller
till jul och påsk.
En stor eloge till dem.


Visst är väl våra rondell-möss söta ! ?


På  'skyltsöndagen' fick
 lyckliga barn rida en runda på de fina hästarna.


I bakgrunden syns Kindbloms-huset som är K-märkt.
Nalle Puh heter fina hästen.


Vi gick in på 'Sekund Hand' som vi alltid brukar göra på julskyltnings dagen,
Varje år bjuder de på kaffe och hembakat och vi satte oss där plats fanns,
bland möbler och annat ....
Där blev det en mötesplats av nya och 'gamla' bekanta.
Tomten han sjöng julsånger och 'vickade' på
rumpan, hi hi . . .


Räddningstjänsten 'visade upp sig' för allmänheten
på 'trekanten' i byn.
Givetvis blev det riktigt välbesökt av småbarnsföräldrar, 
ögonen lyste på ungarna.
Visst skulle killarna bli brandmän eller ambulansförare m.m . . . .


Vid midnatt slog ovädret till, 
allt på en gång.
Blix-dunder-regn-snö-hagel-kraftiga vindar,
då kom stormen  GORM.


Huset gnällde och knakade men stod kvar,
Inte kunde man se något genom fönstret, allt blev som en vintervärld.
Men vi klarade oss utan strömavbrott
så vi klagar inte.


Hur blev 1:a advent för er och stormen Gorm ? !
Kram/ Eva








måndag 30 november 2015

Idag firas en älskad författare på Google . . . .

som ni alla ser på 'klippet',
det finns flera olika bilder som förflyttar sig 'vart efter som' . . .
Jag tog mig tid att se på alla för jag är barnsligt förtjust i 'tecknat'.
Just dessa bilder sa mig ingenting
men när jag 'klickade' . . . kom författarens namn och bild fram.
Javisst det är och var min älsklingsförfattare
till böckerna om Anne på Grönkulla.
Lucy Maud Montgomery.




Idag den 30 november är det 150 år sedan hon föddes.
Jag läste dem alla, fast jag ägde bara två
och jag såg alla filmerna.
Nu blev jag riktigt 'sugen' på att få se dem igen,
det var böcker och film som passade mig  'på pricken'.
Tack Lucy Maud för dem.


Är det någon mer som gillade dessa böcker ?
Må väl kram/ Eva








torsdag 26 november 2015

Till Norrahammar åker vi ofta . . .

tack vare att vårat barnbarn Jennie har bosatt sig där
tillsammans med sambon Christian och deras två barn.
Innan dess har jag aldrig varit i Norrahammar.
Denna dag i oktober gick vi en skogsrunda
runt deras tomt m.m.

De köpte hus förra året och håller på att renovera vart efter tiden finns.
Deras tomt är lagom stor för en barnfamilj som inte hinner 'trädgårdera',
men det finns en tillhörande skogsbacke som de gillar.


Norrahammar ligger ca 10 km sydväst om Jönköping.
Kommundelen ligger i Tabergåns dalgång och upp på slänterna.
I tätorten bor det ca 4 500 människor.
Uppe på deras tomt finns en skön utsikt över bygden.


Denna stigen går  kraftigt uppåt, men det är lättare att gå brant upp
än tvärtom.
Gm.morfar gick först med Ofelia i famnen,
sist kom vi sakta efter . . . .


Vi hittade fortfarande en massa blåbär som vi smakade på,
men tyvärr, blåbären hade mist sin smak.

Väl uppe på en mera normal skogs stig tog mamman över lill-tösen,
så skönt att sova under bar himmel, 
inte behöver man ha en 'babybjörn stol' så här går bra.

Här i denna skogs delen finns flera stigar både bredare och smalare,
lätt att gå på och inga snubbel -rötter. 

Gammal som ung har kul och vi lekte självklart 'kurragömma'.


Vi måste komma tillbaka hit och försöka hitta tomten,
vi tror han finns i denna fina skog.

Tittut lilla dockan, vad har du vaknat upp till  ! ?  . . 




Självklart vill Ofelia vara med i 'svängen',
sitta i storebror Leonards knä när mamman Jennie ska ta bilder.
Lilla dockan for som en vante en hit en dit
men med ett leende ansikte.



Sen gick vi hem till dem för att fika,
det brukar vi som oftast göra i skogen,för Leonard gillar det.


På denna sidan om berget 'tomten' är det lättare att ta sig både upp och ner.
En naturlig stig trappa.


Om man ser en vattenpöl vad gör man då ?
Nej det visste inte grabben,
då visade gammel- mormor Eva hur man gör !
Hoppar så det skvätter härligt omkring sig, hi hi hi . . . 
Så nu kan Leonard detta,
och hans mamma sa till mig :  men mormor det var väl onödigt !
Kanske, men det var skoj att busa, hi hi . . . .


Det var denna dag i Norrahammars vackra dalgång.