En halvdags-utflyckt till Vattenfallet Slavica 78 m.

 Triglav National Park och den stillsamma sjön Bohinj,   blir det denna dag för oss.

Vägarna dit är otroligt vackra med de Julianska Alperna i fonden. De vidsträckta vyerna
 
                                           avtecknar sig i sjöns spegelblanka vatten.

 

 

  Vissa vägar var svåra att mötas på, fanns ingen plats alls, men vår kvinnliga chaufför fixade allt.



                                        Många bussar skulle samsas på en liten parkering.

                          Rolf är glad och redo för det här, han har en super "kondis", men jag . . .

Hjälp ! hur ska jag orka gå ca 564 trappsteg, jag har inte hunnit träna något i år, (knäet har bråkat)

En del säger väl att det inte är något, jodå det är att se vart man sätter fötterna oxå, det finns många
långa rötter, grenar och stenar.  Har man riktig otur kan man falla pladdask och skrapa näsan.

Jag tar många vilopauser,  några minuter här o några där, pust flämt,  halsen är torr . . . . . . . . .

Ja tack käre man, en hjälpande hand tar jag gärna emot.   Jag flåsar som en gammal jakthund.

Oj oj ni ser vilken stark karl jag har, han kan stötta både mig och stora stenar, en sån karl ska man ha.

Bäst man gick där och spatsera, vad får man se !?  är det naturens-under, eller är det någon som
har trollat mitt på stigen, vid sidan om.  Eller någon som har "lekt konstnär", det var väldigt
                                                            orginellt och fint.

Det tog lite tid för mig att nå slutmälet, eftersom jag såg så mycke spännande natur-fenomen på
marken. Rolf han suckade och ruskade på huvudet åt mina galenskaper, för det är ingen som ser
så mycke konstigheter som jag,  och de andra resenärerna är väl redan på väg neråt igen, sa han
men det struntar jag i. Vi har ju gott om tid och få gå i egen takt,  så var det sagt av Jonatan.


Och vad jag ser i allt detta kan jag inte nämna här, men man förstår att natten med månljus kan spela
människorna många spratt eller hemskheter beroende på vilken livlig fantasi man har.

Men till sist är vi där,  det var mödan värt ska ni veta, verkligheten var såklart mycke mycke bättre.
                                               

                                                    Vyn var vacker som en tavla.

Ni förstår vad jag menar med att "se upp" för alla rötter, det gjorde jag och tog många bilder oxå.

Jag hann tillomed tala ett par ord med andra vandrare, killen lekte åsna med sin grabb, de gick liksom
snabbare att ta sig fram till målet. Lite extra kilon är bra träning sa han. Hmm javisst sa jag och sa att
                           mina extra kilon bär jag på magen,  om vi skrattade ?   jojomen !!!

Nu var det helt plötsligt Rolf som försvann, kanske slå en sjuA,  men nähä inte då, han står där och
räknar ut omfång och beundrar de långa stammarna på boken, som hemma säger han och flinar,
                                              men vi har ju ingen bokskog hemma.

Sen begav vi oss tillbaka genom dalgångar och små "bonnabyar" som var otroligt charmiga.

                                      En liten "väntkur" var oxå smyckad med blommor.

På skylten står det 30 km, men det är alldeles för fort även för en bil, bussen kröp förbi på många

ställen där husknutarna var "i vägen" för en buss. Vägarna var gjorda för häst-vagn en gång i tiden.

Alla bilderna är tagna genom buss-fönstret där vi passerade sakta genom byn, förvånande bra foton

En lada utnyttjas till både garage,  redskapsbod, vedbod och mycke annat. Häst o vagn såg vi inte
till här i byn, men däremot flera traktorer, särskilt av de små lättframkomliga.

Husen är stora o fina, säkert bor där fler familje medlemmar, det är inte som i sverige.

Här har de staplat veden rakt o fint, med en liten gång emellan husväggen. Dekorativt  MEN

                                                 inte mitt framför huset och ingången.     
                                                               (för min del)

Här hade jag gärna tagit en stilla promenad för att hälsa o prata med de gamle, för det var de som mest syntes till. Det var säkert de som skötte hushållet medan barnen jobbade med annat.

Många hus var pyntade med massor av blommor i balkonglådorna, påminde mycke om Österrike.

Denna halvdag var mycket intressant o trevlig, gör gärna om den igen.
Men dagen var ej tillända, mer sevärt skulle det bli på eftr-middan.
Upp till Borgen o munkarna, vinprovning smått o gott.
Men först en vilopaus.

Vi ses snart, må gott/ Eva