lördag 15 december 2012

Tredje advent -------- nu är det nära . . . . .



till 4:de advent och julafton, för det är ju den som gäller, den som är viktigast för människorna.

Julen är speciell, det har den alltid varit, men den är oxå väldigt krävande, rolig. tröttsam och trist.

För många är den faktiskt inte så kul, det kan man förstå, det beror oxå på vilka minnen man bär

med sig. Har det varit en rolig och kärleksfull jul, minns man julen med värme, det var den för mig.






Rolf berättar hur de hade det innan jul på landet. Det var ju förstås slakten av grisen och allt
som man skulle göra av den. Ingenting fick förfaras (slängas) nästan allt kunde man använda.
De gjordes en massa olika korvar, ungefär som i "Emil i Lönneberga filmerna" där Emil bjöd in
alla gamlingar på julmat. Så då var det verkligen mycket stök i köket, husmor hade den största
bördan o ansvaret som det oftast alltid är.






De hade förstås en massa djur i ladugården oxå som skulle skötas om. Man gjorde sånt man var tvungen till. Skulle aldrig vilja byta med dem då.  Nu har vi det alldeles för bra, tycker jag.







Det är en hysteri runt dessa julklappar varje år, man måste lugna sig och inte "förhandla" sig.
Efter julen är mångas plånböcker tomma, att handla på "krita" är inte så bra, men kanske enda
chansen för en del att kunna köpa något. Det är inte klapparna som är viktigast utan samvaron.





Men så tänkte man inte som barn, det var ju givetvis en riktig högtid att få presenter på.
Det var jätte roligt att köpa och slå in paketen själv,  att glädja sin egna familj var mkt roligt.

Att kvällen innan julafton klä granen var en speciell känsla, allt glittrade o glimmade så fint.
Vi brukade oxå grilla äpplen över glöden av den öppna kakelugnen, vi smaksatte med lite sirap.




Om husmor var trött på julafton efter allt stå hej alla dagar fram till jul och tillsist klara av aftonen
förstår man, men som barn tänkte ingen så. Inte förrän man själv fick familj då gick det upp ett ljus.





När vi hade fått skidor i julklapp skulle man kvick ut och pröva dem, var vi lite äldre gick vi på
långpromenad i våra nya läderstövla eller nya mössan och kappan, kanske gick till en kompis
för att visa upp sig. Då var även kompisarna glada och inte avundsjuka på våra saker, vi gladdes
tillsammans över vad man fått.  Det är så fortfarande, samma "gamla" gäng som håller ihop.
Min vän Ulla och hennes familj var som en familj till mig oxå. Världens bästa kompis föräldrar.





Jag har ingen julbrådska just nu eftersom jag tar mig tid att skriva lite i min blogg,
men vänta bara till torsdag, då blir det spring i benen. Jag är en typisk "sista sekunden springare".

Ha en trevlig 3:de advent
// Eva















9 kommentarer:

  1. Eftersom jag bara har underbara minnen av mina barndomsjular så vill jag att dom ska var alika myhsiga nu. Men det går ju inte tyvärr eftersom alla släktingar är borta. Men jag lovar, jag jobba rhårt för det.....
    Visst är det också så att "förr i tiden" var det många "måsten". Nu för tiden verkar det istället som om det här med julklappar är det viktigaste. Vi har sen över 30 år tillbaka alltid gjort så att vi köper en massa småklappar var och lägger i en hög, sen delar vi ut dom en och en. Det brukar framkalla en massa skratt när något typiskt kvinnligt eller manligt ges till fel person. Min pappa, som var som ett stort barn på julen (vilket jag ärvt) fick alltid "fel" klappar och försökte byta till sig nått annat. Visserligen var det på skämt, men lite sanning låg det i det hela vilket gjorde det extra kul!
    TREVLIG ADVENT
    Susie

    SvaraRadera
  2. Känner igen mkt i det du skriver. Härligt att läsa din berättelse. Här börjar vi tid med klapparna så blir det inte panik-köp i sista stund. I år blir det extra spännande hos oss för i år har vi en liten 6-månadersNisse hos oss.
    Fortsätt ta det lugnt, det blir ju jul ändå :)

    SvaraRadera
  3. Och jag är snart klar. Vi ska klä granen idag och sen är det färdigt. Bara att vila fram till jul. Och här i huset är det faktiskt uppesittarkvällen som är det vi ser mest fram emot. /Knatten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hjälp redan färdig, det måste kännas skönt att vara det så långt innan.
      Som du vet klädde vi granen kvällen innan, men som tur kan vi alla göra olika.
      Kram ha en skön vecka/ Eva

      Radera
  4. Jag kommer ihåg hur fruktansvärt besviken jag blev, när jag fick veta att tomten inte fanns, det var min morbror. Tel. var ju inte vanligt, utan han skulle alltid gå till grannen och ringa (innan kvällstidningarnas tid) Så kom han gående med lykta, käpp och säck. Vilken lycka !!! När vår yngsta dotter fått reda på att tomten inte fanns, kom en "hyrtomte" och frågade efter en adress. När han gått sa hon: Och Ni som sagt att tomten inte fanns..
    Kram till er båda

    SvaraRadera

  5. Vilken fin berättelse och jag känner igen mig till viss del.
    Jag har bara positiva minnen av julen, av julklapparna man fick och umgänget. Att få julklappar då var något alldeles x-tra och man var glad och tacksam och glad för det man fick, det var i stort sett enda gången man fick saker förutom vid födelsedag. Idag är ju i stort sett varenda dag julafton eller födelsedag.Och tomten...var det inte så att han alltid passade på att komma när något var ute och "köpte tidning" ,11 månader om året trodde man inte på tomten 1 månad tordes man inte göra annat än tro på tomten. Hur det än var förr så...det var bättre förr.

    Adventskram till dig

    SvaraRadera
  6. Tack för en trevlig stund när jag suttit och läst vad du skrivit och tittat igenkännande på de gamla julkorten. Allt du skriver har jag varit med om och jag tycker inte det är längesen. Nog var jularna roligare förr. I dag har vi iaf. inhandlat den färska grönkålen för den vill jag absolut koka själv.
    Och den är ett måste på julbordet. Även om vi skall va hos dottern i år så får jag ta den med mig. Ha en bra fortsättningen på söndagen.

    SvaraRadera
  7. Jag har bara fina minnen från mina barndomsjular, och inte syntes det på mamma att hon var trött , vilket hon borde ha varit med tre barn o hus. Nu förstår man jiu att det är mycket som skall till innan allt är klart...
    Det är nog klokt att reflektera lite, vad som är viktigt... Men samtidigt är det lätt att dras med...
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  8. Vilka fina bilder! Riktigt gammaldags och söta.
    Snöbilden gillar jag ju väldigt mycket också!
    Agneta kram

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar så blir jag glad.