onsdag 29 oktober 2014

Blad faller ner som tårar . . . .

en efter en faller de ner och lägger sig som en varm matta på gräset.
Jag tycker det är vackert där de ligger, men löven blir liksom för många,
så man måste räfsa upp lite.
Det blir en hel del över till maskarna ändå, vi räfsar aldrig kliniskt rent, *fniss*




För två veckor sedan såg det ut så här, men bilden förändrades för varje dag.



Då stod trädgårdsmöblerna fortfarande framme och några soliga dagar gjorde
att vi satt där med en mugg kaffe och te.



Barnbarn med flera under olika dagar fram till denna veckan har avlöst varandra
med att räfsa och träffa oss farmor.farfar, mormor o morfar .
Förvånande att de bara ville räfsa frivilligt -- men de kanske har samma 'sjuka' som jag,
För jag kallar den 'räfsasjukan',  *fniss*



Ja, jag gillar att räfsa, men det skadar inte att få lite hjälp ändå.



Av lönnträdet blir det väldigt mycket löv, men jag vill ändå ha detta trädet kvar.
Är tacksam för att svärfar planterade lönnen (troligen i början på 60-talet),
kanske någon av närmaste släkt har bättre koll på det än Rolf.




Denna syn är den vackraste på hösten här på gården enligt mig.




Hade himmeln varit klarblå och solen riktigt skinande då hade lönnen
brunnit som en eld.
Men nu blev det inte så dessa dagar vi räfsade, men det kommer väl fler med åren.
Flera solrosor kämpar med att få slå ut, men jag undrar om de orkar göra det.





Idag körde Rolf lövhögarna till skogen, resten som faller ner får då
som sagt maskarna.




Jaha så här stod jag och glodde när han krattade upp och inget kunde jag göra
mer än glo, men jag fick frisk luft.
Som man ser kryckor, varför ! ?  Äsch, egentligen en bagatell som urartade sig.
Förra veckan fick jag ont i knäet, jag hade inte gjort något, alltså 'latmasken'
som kröp ut.
Det blev värre för varje dag, jag trodde det skulle bli bättre men det blev tvärtom.
Igår tisdag till min läkare där hon sände mig omedel-bums till akuten, de trodde propp
eller cysta. Som tur inget av detta, utan inflammation i knä och någon muskel,
det gjorde så jä... ont, kunde inte stiga ner på benet, minsta rörelse höll jag på att svimma.
Givetvis en massa prover, morfinspruta där bak, som gjorde mig både yr, illamående
och lullig. Men det viktigaste var att värken mildrades, tiden blev bara 5 tim. på akuten.
Så nu en två veckors medicin kur, jag ska röra mig måttligt -lagom är det Svenska ordet.
Kryckorna är min 'livboj', känner att jag måste använda dem tills det värsta är över.





Då skulle hösten vara slut enligt mig, alltså oktober ut,  men se vad jag fann !
Javisst smultron, som kanske inte är så söta nu men ändock så växer de.



Idag pratade SMHI om hur varmt det är i Sverige, ja underligt är vädret !
Men så har det väl nästan varit i alla tider - att vädrets makter kan ingen rå på.

Må väl/ Eva














13 kommentarer:

  1. Härliga bilder på lövfällningen och räfsningen. Det blir vackert med gula löv både på träden och gräsmattan på hösten. Det stämmer att träden förändras dag för dag. Här har snart de flesta löven fallit av. Vi brukar köra med gräsklipparen i stället för att räfsa, så att löven smulas sönder och snabbare tas om hand av maskarna. Då slipper vi räfsa.. ;-)

    Fina bilder på Sixten i förra inlägget. Förstår att han gillar vetegrodan. Sixten och Tiger verkar vara ganska lika. Tiger gillar inte heller när det blir stojigt och gäster, och han vistas helst ute större delen av året. Vill man umgåas får det bli i trädgården på sommarhalvåret.

    Hösthälsningar
    Elisabet

    SvaraRadera
  2. Gute Besserung für dein Knie!
    Ja, es soll noch einmal richtig warm werden, nicht nur bei euch in Schweden. Hier haben sie 20 Grad plus für das Wochenende angesagt.
    Erdbeeren im November - das ist wunderbar!
    Ich wünsche dir weiter einen schönen Herbst.

    Få väl snart för knäna!
    Ja, bör det återigen vara riktigt varmt, inte bara med dig i Sverige. Här har man aviserat 20 grader plus för helgen.
    Jordgubbar i November - det är underbart!
    Jag önskar er fortsatt en trevlig höst.
    Kram Marlise

    SvaraRadera
  3. Lönnen är mitt favoritträd när jag är ute och promenerar på hösten. Bladen är helt perfekta att göra rosor och annat pyssel av. Min solros "svimmade" och jag har en del gröna smultron, som nog inte blir röda i år. Ganska likt som i din trädgård fast min är betydligt mindre. Var rädd om dig nu så du snart kan gå för egen maskin. Kram

    SvaraRadera
  4. Och tur är väl det, att vi inte kan rå på vädrets makter!! Ajajaj ont i knät kan inte vara något vidare, jag skulle nog bli lika tokig som du om jag inte fick eller kunde röra på mej!! Tur att det inte var värre utan förhoppningsvis går över på de där veckorna du måste medicinera. Här har vi inte tagit hand om alla löv ännu, de får nog ligga till efter helgen, allt har inte fallit ännu heller. Sen blev det inte så mycket som det brukar för insekter har smaskat upp säkert hälften av bladverken!
    Ha en riktigt fin helg!
    Kram/Finas mammis

    SvaraRadera
  5. Hej Eva.
    Tråkit att du har ont men jag hoppas du kryar på dig snart.
    Själv har jag jätteont i höger ben p.g.av artros.
    Va med löv ni har att jobba med. Jag har lägenhet så inget lövkrattande här inte.
    Men jag ser hur vår fastighetsskötare får jobba.
    Solen skiner på oss här i Uppsala.
    Hälsningar från Margit(maxelonia)

    SvaraRadera
  6. Trist att få ont så där. Hoppas du mår bättre nu. Vilka härliga höstbilder du bjuder på. Höstträd är så underbara och det är så vackert med löv. Lönnen är väl det vackraste trädet på hösten. Vi har en stor björk på vår tomt och ena grannen gillar inte dess löv precis. Vi klipper ner löven med gräsklipparen så något bekymmer för oss är det inte...
    Ha det fint!
    Kram RosMarie

    SvaraRadera
  7. Hoppas du snart mår bättre i knät! Så trist att ha ont och inte kunna röra sig som vanligt.
    Så vackert med alla löv som faller, men här har det fallit klart och är rätt bruna nu. Kratta, det låter jag bli.... Gubben körde sönder dem med gräsklipparen, de som inte blåst över till grannen ;-)
    Ha det gott!
    Lena

    SvaraRadera
  8. Vilka duktiga barnbarn ni har...räfsarsjukan har inte jag drabbats av (jag får så ont i ryggen när jag räfsar så jag överlåter det till min man)...aj, då så jobbigt med ditt knä, nu får du ta det lugnt (fast jag tror inte det är så lätt för dig, du verkar vara i farten hela tiden)
    Kram!

    SvaraRadera
  9. Härliga bilder och så fint med gult hus, gula träd och gula solrosor. Otur med knäet. Krya på dig.
    Kram Anette

    SvaraRadera
  10. Oh, det ser så härligt ut med alla löv och jag minns att när jag gick i skolan var det alltid FN dagen, var det den 24 oktober tro, och då skulle man ut och arbeta lite för att skaffa fram lite pengar som gick till FN. Då var det ofta lövkrattning på schemat!
    Var rädd om ditt knä! Om man är lite försiktig tror jag man har igen det i längden. Sätt alla andra i arbete nu,,,,,,
    Agneta kram

    SvaraRadera
  11. Det är något visst med lövräfsning. Flertalet barn verkar gilla att räfsa.
    Det var inte roligt med ditt knä, hoppas att det snabbt går över, för värk är inte alls kul att ha.
    Du/ni får ha en trevlig helg.
    Kram Lisa

    SvaraRadera
  12. Men stackars, stackars dig! Hoppas det blir lite bättre för varje dag som går... jobbigt att hoppa omkring på kryckor...
    Behöver nog räfsa lite här också... åtminstone under lönnen... suck... jag tycker det är trist att räfsa löv...
    Fantastiska bilder... så vackert!
    Ha en fin helg!
    Kram

    SvaraRadera
  13. Stackare, det är hemskt att ha ont i ett knä eller ben! Man är ju så beroende av dom för att kunna röra sig vettigt!!
    Jag stukade mitt ena knä för 7-8 år sen och fick kryckor på sjukan (som jag har kvar faktiskt, kan vara bra att ha). Tyvärr kan jag meddela dig att trots att jag fick beskedet att det skulle ta upp till ett halvår för att bli helt frisk, så tog det nästan flera år. Och än idag kan jag ibland känna av det. Tror att det är vädret som påverkar det!
    Tvärt emot dig så tycker jag det är urtråkigt att räfsa, men vi har tur för vi får inte så många löv här - än! Det lär väl bli betydligt värre när alla träd jag planterat växt till sig lite. *fniss*
    Den värsta sorgen och förtvivlan efter min väninnas bortgång har lagt sig, men nu ska jag ju till begravningen nästa vecka och då rivs allt upp igen. Jag förstår inte att det ska vara sån otrolig väntetid, en månad. Men det är visst specifikt för Sverige och då speciellt storstäderna; Kö t.o.m. för att få begravas! I andra länder sker ju det inom ett par dagar!!
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar så blir jag glad.