söndag 19 oktober 2014

Ett barndomsminne för Rolf är denna jättestenen, Bockshall,

i S. Unnaryd Hallands län, Lockabäck heter hans fars- föräldrars gård.
Då brukade familjen köra förbi denna platsen som då var storskog,
men efter alla stormar är det nu ett 'planterat hygge' eller hur ska jag förklara.
Förr i barndomen var det väldigt roligt att gå igenom denna trollskog,
han har många trevliga minnen från platsen.
Nu ser man flyttblocket från Höljerydsvägen men det är bara 20 meter dit.
(väg mellan Långaryd - S. Unnaryd)





Vi hade barnbarnen i helgen (Lina o Annie) och något kul måste ju hittas på.
Så igår lördag tog Rolf ut oss på 'sin hemliga utflykt', där jag och töserna inte varit.
Det är alltid kul med nya mål särskilt om de är hemliga.
Vädret var gynnsamt för en åk-tur och promenad, inget regn förrän framåt kvällen.

     Jag ser ett ansikte i den stora stenen, ett öga, näsa, en ihopknipen mun.




Flickorna tyckte detta var skitkul, sen började de fråga om det blir någon 'fika'. . . .
Jajamen ! ni får vänta lite, den fikan blir också på en hemlig plats . . . .

Man behöver inte göra så märkvärdiga 'saker', naturen bjuder alltid på något annorlunda.
Givetvis blev jag förtjust i denna Bockshall





Rolf läser följande >  ett citat från Ny Smålands beskrivning 1914.

"Här på sluttningen av en hög backe finns det 6 m. höga flyttblocket Bockshall.
Den är ungefär 30 m. i omkrets vid jorden, ganska jämntjock och fyrsidig.
Blockets övre yta är jämn. Ovanpå detta är två andra stenblock uppresta,
det ena i sydvästra- det andra i nordvästra hörnet. Båda blocken är i det
närmaste lika stora, bildande en kub med 12 dm. sida, samt tar upp ungefär
hälften av grundstenens övre yta. Det sistnämnda blocket har blivit uppallat
medels två andra stenar så att en liten grotta har bildats med öppningen mot öster.
På det återstående av grundstenens övre yta kan flera personer få plats.
Det hela ser rätt vådligt ut."
Nog kan man förstå att stenbildningen gett upphov till många spekulationer.
Är det ett verk av människohänder eller ? Eller har man här i forntiden haft någon
samlingsplats med heligt syfte ? "   (Slut citat)






Vågar du Lina klättra ända upp dit ? ! Hade jag varit i din ålder hade jag givetvis
testat detta.
Men idag ska vi inte utmana ödet med stövlar och slibbriga stenar.





På baksidan går det att klättra upp på stenen. Lina prövade och kom upp en liten bit.
Men sen förbjöd vi henne, det får bli ett annat väder vid klättring.




Ännu när Johan Larsen i Bockshult var 80 år kunde han svinga sig upp på stenen.
Han visste sedan ungdomen exakt var det fanns grepp och stöd för händer och knän.




Jag skriver någon rad i den så kallade gästboken, gissa vilka har varit här mest ? !
Alldeles riktigt,  Danskar, Tyskar och vi,  hi hi . . . .





Som så många andra stora flyttblock har även detta en sägen knuten till sig.
I Ny Smålands beskrivning kan man också läsa följande:

På S.Unnaryds Klockargårds ägor, på ett ställe ett stycke från kyrkan som kallas
Sohlwarfven, finns fem stora stenar som i forntiden och ännu idag kallas
jättestenarna,  (jättehallarna).
Tyvärr så åkte vi inte dit och tittade fastän vi var i närheten. Vi spar det till annan gång.




Fornsägen lyder - "När i kristendomens början Unnaryds kyrka var byggd
och klockorna i tornstapeln hördes, skall en jätte stått på ett berg en mil från Unnaryd,
kallat Bockshall, och fått höra klockorna ringa och blev därföre förargad,
tog berörde fem stora stenar av hälleberget och kastade mot Unnaryds kyrka
i tankarna att förstöra den, men kastet missade kyrkan".

Säkert finns det fler liknande sägner från andra platser, men vad gör det . . . .


Ja så gick det till i sägnernas tid.  Det kommer mera från våran utflykt i lördags.
I kväll måste jag lägga mig i tid, ska upp tidigt för jag och mina vänner fd. kollegor
ska åka till Ulricehamn i morgon bitti och hälsa på en annan kollega.

Må väl/ Eva











10 kommentarer:

  1. Ooooaaah, den där stenen, hoppas den översta, eller dom översta, ligger säkert.......Det är fascinerande med sådana där bumlingar!
    Agneta kram

    SvaraRadera
  2. Får sådan lust att ta mig ut i naturen när jag ser dina bilder. Nu har det varit bara innesysslor hela helgen. Så trevligt det måste vara att göra utflykter tillsammans med sina barnbarn. Ha en fin vecka!
    Kram RosMarie

    SvaraRadera
  3. Vilken sten!!!!
    Ha det så bra i Ulricehamn! Där har jag tillbringat varannan söndagseftermiddag under min barndom - på Hesters sjukhem, hos min morfar....
    Kram Lena

    SvaraRadera
  4. Vilket fint utflyktsmål. Det är så fint med stenar. Men farligt att klättra på när det är blött och halt. Förstår att barnbarnen gillade stället i skogen.Klart man ska ha gott fika med sig.
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Det är spännande med sådana stenformationer. När man läst bakgrunden till det hela sätts verkligen fantasin igång. Stenen med ansiktet ser nästan ut som dem på Påskön. Ha en fin vecka.

    SvaraRadera
  6. Vilka naturäventyr ni är ute på. Ulricehamn besökte vi ofta förr när vi åkte upp till mina svärföräldrar. En ganska trevlig stad. Bor du i Smålandsstenar? Där sökte jag mitt första bibliotekariejobb. En ort jag besökt hundratals gånger från jag var ett litet barn. Kram Bosse

    SvaraRadera
  7. Vilken häftig sten nog för att vi har stora flyttblock här också men den där tar nog priset ,kram Nette

    SvaraRadera
  8. Vilken fantastisk plats och vilket äventyr för barnbarnen att få åka dit!
    Kram M.E

    SvaraRadera
  9. Vilka fantastiska stenblock, har aldrig ens hört talas om dem. Jag gillade också att klättra i berg när jag var liten. Vi hade ett på våra ägor i mitt föräldrahem där jag brukade klättra. Och jag kände precis till hur jag lättast skulle ta mej upp. Undrar om jag skulle klara det idag!?? Nä, det är nog bäst att låta bli! Har du förresten varit vid Skuru gata vid Eksjö? Det är en fantastisk plats jag kan rekommendera!
    Kram/Finas mammis

    SvaraRadera
  10. Ja där var vi faktiskt förra året 1 Maj, håller med vacker plats.
    Eva

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar så blir jag glad.