måndag 13 november 2017

Hur gör jag mig själv lite gladare i november ...

      när allt nu ser så kalt grått och trist ut. 
Jo- då måste jag tänka positivt och det är inte alltid lätt när hjärnan tänker negativt,
för helst vill jag göra ingenting.
Men ingenting kan ändå vara någonting t.ex. läsa, skriva,  lära sig något nytt på datorn,
 leka med Ludde m.m. och som tur är detta inget betungande.
Men visst behöver man ha lite tråkigt också, för att veta när det åter blir roligt.                  
                  Trädgården är bortglömd, inget finns där att göra och inget vill jag där heller göra.
 Den enda färgklicken i trädgården är Purpurapelträdet som lyser upp med sina
 blodröda små frukter och visst blir jag glad av dem.

Bären kommer sitta kvar där tills de fryser sönder och skrumpnar
och de tål en hel del, det vet jag.
<<<
Jag hade väl kunnat göra något slags sylt på dem,
 men det har jag ingen lust till alls.
            Det roliga är att bara få titta på dem och när solen tittar fram blir de ännu rödare  
 och vackrare.
<<<

Rosorna lyser inte röda längre, den sista kalla frostnatten tog dem en efter en,
men jag hann ta några bilder till minne av en gången sommar.
<<<
Rosorna kämpade så tappert mot kylan,
men jag var inte beskyddande mot dem nu på hösten, jag bara lät tiden ha sin gång.
Det enda jag kan göra nu är att njuta av bilderna och tänka att till våren börjar nya 
  knoppar spira.
<<<
Jag är alltid seg på vinterhalvåret det vet jag och jag gillar inte mig själv nu,
därför har jag  'sagt upp'  bekantskapen på ett tag, ja fram till våren,
hi hi hi . . .
Rolf har inga deppiga stunder, bara när det regnar-spik och han inte kan såga i skogen
Ludde blir deppig när han inte får följa med honom till skogen, han suckar och gnäller . . . 
'Kvinna och barn'  (hund) får icke vistas i skogen där jag jobbar, säger han.
Då är det bäst att lyda, hi hi . . . 
<<<
Det bästa och roligaste för Ludde är att tugga sönder mattes tofflor och att tugga på skosnören,
   husses dojor har blivit massakrerade en efter en, men det var tillåtet av husse för de var gamla.  
Nu behöver vi nya innetofflor och dojor . . . 
Våran hatthylla har blivit en skohylla nu, ha ha . . . 
<<<
Dessa två bilder är tagna innan Ludde blev klippt hos hundfrisören och det var verkligen tvunget.
Jag fick icke röra hans päls innan, men nu efter frisörens klipp och trimning har han blivit lite mera medgörlig.
När jag sitter nedanför trappan vid min dator brukar han ställa sig i trappan och titta ner på mig,
sen lekar jag  'titt ut' med honom, han tycker säkert jag är fånig men jag tycker det är kul.
 Visst ser han väl gullig ut lille Ludde, han liknar en liten nalle tycker jag.
<<<
Så här ser Ludde ut nu, han har flera svarta fläckar på ryggen och lite här och var,
kanske han blir en Dalmatiner till slut, hi hi . . . 
Han ser en aning sur ut på bilden, det beror på att husse gick ut utan honom . . .
Jag måste trimma hans nos snart,  den blir ofta smutsig när han nosar på allt.   
<<<
I helgen passade vi våra barnbarnsbarn Leonard och Ofelia,
det var riktigt roligt tyckte både jag Rolf och Ludde, säkert barnen också.
Här ger Ofelia sin napp till vovven, hon tyckte synd om honom som ingen hade,
världens gulligaste hund med napp i munnen, 'fniss' . . . .
men sen gömde vi den för bägge två.
<<<
Givetvis skulle barnen och hunden leka och springa i trappan,
jag var mer eller mindre hysterisk, ha ha . . .
men Rolf sa att de är vana vid trappor så vi lät dem hållas under uppsikt . . .
När vi sen inte tjatade om trappan slutade de självmant,
men vilken rolig helg det blev för mig och tröttsam, hi hi . . . 
Huset såg sedan ut som ett bombnedslag, men det struntade jag i, bättre de skrattar än gråter.
<<<
Söndagen blev också solig så vi kunde ta en långpromenad med Ludde.
<<<
Sådana dagar i november behöver vi alla för dagarna är kortare och ljuset mindre,
är man vid vatten känns allt som dubbel glädje.
<<<
Det ljusa gör sinnet på gott humör, så känner vi nog alla,
särskilt jag som ogillar november.
Snart har halva månaden gått och advent nalkas med en massa ljus och glitter
som höjer sinnesstämningen.
<<< 
Om sex veckor vänder det igen, det är vad jag tänker på, det är midvintersolståndet jag väntar på,
det gör mina tankar gladare.
Tills dess dra jag täcket över huvudet och återhämtar mig, 
november är min viloperiod.
<<<
Vad gör ni i november,  gillar ni månaden ?

Tack alla fina bloggvänner för era kommentarer hos mig, ursäkta min tystnad.
Må väl/ Eva














17 kommentarer:

  1. Vad söt han är lilla Ludde! Liknar Lelle en hel del både till det yttre och annat. Han brukar också stå i fönstret och titta efter Husse när han är ute. Man får finna sig att vara nr två ha ha... Fast det är hos mig han ska ligga och trängas och sova. När han är lite dålig eller vill komma undan något kryper han till bina ben och han har insett att jag fattar bättre vad han vill än Husse gör. Ska skriva ett inlägg bara om Lelle snart. Jo november är väl ingen toppenmånad men faktiskt tycker jag det gått ovanligt fort och smärtfritt detta året. Och snart är det advent och då blir det roligare med ljus och lite julförberedelser. Ibland tycker jag att februari, mars och ibland även april kan vara värre när kylan aldrig försvinner eller när snön ligger kvar. Men du kan nog gott ha en viloperiod så mycket som du brukar jobba i trädgården.
    Ha en fin vecka!
    Kram RosMarie

    SvaraRadera
  2. Hej hopp,
    tack för fantastiskt fina höstbilder. Så vackert.
    Jag gillar mörkret faktiskt. Gillar att kunna tända ljus och mysa till det. Jag har dock vänner som liksom du tycker att mörkret är besvärligt och jag förstår att det inte är lätt.
    Du får ligga lågt under november. Ha ditt eget lilla ide och njuta av mannen och Luddes omsorger.
    Höstkram till dig från mig

    SvaraRadera
  3. November är väldigt vacker på dina bilder. Purpurapelträdets frukter lyser verkligen upp. De ser nästan ut som tomater. Och inläggets sista bild med Rolf och Ludde på skogsvägen är en fullträff! Härlig miljö, härliga färger och den lågt stående höstsolen som kastar långa skuggor. Fint!
    Det är många som ogillar mörkret, själv hör jag inte till den gruppen. Jag har alltid tyckt om de mörka månaderna, de är kravlösa och vilsamma.
    Söta ulltussen Ludde! Han är en gulleplutt. Ge honom en kram från mig. Och kram till dig också, Eva!

    SvaraRadera
  4. Din tystnad betyder nog att du haft annat för dig. Men vi vet att du snart är tillbaka då du pausar.
    Under november månad försöker jag att planera vad som ska göras inför julen.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Jag upplever dig som en glad och positiv person, men visst kan man bli lite deppig av mörkret. Tur du har Ludde och dina barnbarn.
    Något som jag blir glad av under vintern är alla fina fåglar som kommer till fågelbordet, just nu är domherren här, en riktig glädjespridare. Jag har inga problem med vintermånaderna, det som tar "knäcken" på mig och min kropp är när vi ska ställa om klockan. Då är jag inte människa på ett par veckor.
    Kram!

    SvaraRadera
  6. Jag har gått in för att gilla november detta år. Jag försöker alltid hitta på något trevligt att göra, som att hitta något nytt bakrecept eller ställa mig vid grytorna och slänga till några nya spännande maträtter. Ja, glädjas åt det lilla liksom. Och hej hopp, när jag var till sjukhuset förra veckan hade jag mycket bättre provvärden, så kanske både det positiva tänkandet och det att jag tagit det lugnt (alltså varit lite lat) har gjort sitt till. Nä, alltid finns det något att vara glad åt, och det ser jag ju att du också hinner vara mellan varven (åtminstone bjuder Ludde på dagens "höjdare"). Ha det gott!

    SvaraRadera
  7. Trevligt att se ett inlägg igen här hos dig - har saknat dig! nu har halva november gått ... snart är det jul och vips är vi på väg mot ljusare tider!
    Härliga bilder! Ludde är då ett riktigt charmtroll!
    Ha det gott!
    Kram

    SvaraRadera
  8. Så urgullig han är Ludde. Har han kommit i "trotsåldern" ännu, eller är han lika snäll fortfarande!?
    Här är det inte så kul just nu, jag har varit till sjukgymnasten idag och så där vansinnigt hoppingivande är det ju inte, men det är bara att fortsätta att cykla och köra med bakåtsträckningarna så får vi väl se hur det slutar. Rolle fuller år idag - men han firar inte. Det beror på att i morgon ska han till lasarettet och undersöka prostatan eftersom han hade väldans högt PSA-värde (risk för cancer sa läkaren). Så vi väntar med att fira tills i morgon så han åtminstone har gjort alla prover även om han förmodligen inte får svar förrän tidigaste om en eller ett par veckor.
    Amnnars har jag roat mig med att boka in en vecka semester i augusti. Vi hyr då en stuga ovanför Växjö, så då får ni komma dit och hälsa på.....
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera
  9. Ewo,
    z przyjemnością oglądam Twoje zdjęcia. Nie widzę szarych, deszczowych dni listopadowych. Prześlicznie wyglądają rajskie jabłuszka. O tej porze roku są prawdziwą ozdoba ogrodu.Twój piesek jest taki śliczny, wygląda jak pluszowa maskotka. Uśmiałam się gdy zobaczyłam Twoją wnuczkę jak częstowała pieska lizakiem. SUPER ZDJĘCIE!!!
    Serdecznie pozdrawiam:)

    SvaraRadera
  10. Härliga novemberbilder! Mycket som livar upp denna annars trista månad. Tror vi haft mer sol nu än i oktober... Här är det mest innearbeten, renovering av orangeriet, barnbarn och en hel drös med födelsedagar ;)
    Ha det gott, snart vänder det!!
    Kram Lena

    SvaraRadera
  11. Nu har ju halva november gått! =) Jag kunde gärna hoppa över de här månaderna det kunde få bli oktober och sen kunde mars eller april få vara nästa månad i ordningen! Jag sa så sent som igår att snart vänder det igen =) Längtar efter sol och ljus!
    Härliga bilder på Ludde och på barnen som har så kul. De längtar förstås efter massa snö att busa i, det blir ju lite ljusare med snö på backen. Nä, nu ska jag lägga mig och läsa en stund innan det är dags att bänka sig till Bonde söker fru. Elvis har redan intagit sängen, det ser skönt ut. Ha det gott! Kram

    SvaraRadera
  12. Ludde och Hjo-Hjo är på samma våglängd vad gäller skor och tofflor - de ska tuggas på. Apropå purpurapelträdet, gillar inte sidensvansarna bären lika bra som rönnbär?

    SvaraRadera
  13. Hejsvejs, kära novemberhatare, det är jag ju också! Mörkt mörkt, blött blött, nu efter några fina frostdagar så regnar det igen, suck. Nej inte finns det mycket att glädja sig åt nu. Men så kul de små hade hos dig. Är de hundvana hemifrån? Annars kan mindre barn skrämma livet ur jyckar, men Ludde kanske är av den tåligare sorten. Han är urtjusig när han är nytrimmad, dalmatiner, ja det vore väl nåt! Och det positiva för han med sig att ni måste ut o rasta honom oavsett väder...så han gör stor nytta när det känns som motigast. Jag tog min första rejälare promenad sedan jag fick mitt ryggonda idag, det gick långsamt och försiktigt men annars fick jag inte ont av det. Är man van att traska på varje dag så saknar man det. Och jag har tyckt så synd om Blinka som inte har bättre sällskap än en stukad matte...
    Det där fina trädet med bären, är de inga bär som duger till fåglarna? I så fall får du behålla och njuta av anblicken länge än.
    Alla har vi svackor, Rolf har tur som kan gå o hugga ner träd och såga, då blir man av med eventuella aggressioner. Men jag tror visst du skämmer bort honom året om...
    Kram på dej, snart vänder det!

    SvaraRadera
  14. Hej Eva,
    du kennst die Bremer Stadtmusikanten,
    das Märchen der Gebrüder Grimm, erzählt von deinem Vater.
    Kennt man es in Schweden sonst nicht?

    Schön, das du wieder gesund bist!
    Hast du dir doch den besten Monat (November) zum krank sein ausgesucht.
    Ich versuche auch irgentwie diese nebelige, nasse, dunkle Zeit herum zu bekommen.
    In 2 Monaten wird es schon wieder heller.....

    Liebe Grüße, auch an Rolf.....und einen Sonnenstrahl schicke ich dir aus der Eifel....
    Kram och må så gott, Marlise

    SvaraRadera
  15. Skriver en liten kommentar här till din kommentar i mitt senaste inlägg. Jo jag ser på Enkelstöten och tycker den är jättebra. Så tittar jag förstås på Vår tid är nu som också är väldigt bra. Sist blev jag galen på den elake källarmästaren. Dessutom har jag börjat titta på serien med Maria Langs deckare från 50-talet. Älskar miljön från Nora. Och tack, jag försöker ta hand om mig och nej, jag stressar väldigt mycket mindre numera och det känns bra det också. Det går att träna bort "måste använda tiden sjukan". Vårt hus är vad jag kallar kärringhus dvs 60-tals tegelvilla. Inte något stort hus (93 kvadratmeter) men lagom. När barnen var små flyttade vi runt i rummen och delade av vardagsrummet för att alla skulle kunna ha ett eget rum och så har vi inrett källaren och rummet du såg i inlägget var förr garaget. Vi använder faktiskt alla rum. Vardagsrummet lite mindre i veckan men på helgerna äter vi där och njuter av att vi nu har ett matbord där. I källaren har vi datorerna, tramporgel och mina sy/pysselgrejer, tvättstuga och så gästrummet du såg. Där sitter vi och lyssnar på musik, läser och fikar under vinterhalvåret istället för lusthuset. Jag är uppvuxen i ett hem där som du skrev finrummet var stängt, så i princip bodde vi 4 personer i ett kök och ett litet rum. När TVn kom öppnades finrummet och senare sov min bror där i en hopfällbar säng. Jag känner fortfarande glädje över det som för de flesta är självklara saker som värme, vatten, toa och tvättstuga något vi inte hade tills jag var 12 år. Jo jag vet, det finns de som undrar om jag är från stenåldern...
    Ha en skön helg!
    Kram RosMarie

    SvaraRadera
  16. Härligt inlägg och 6 veckor, ok, då kan jag stå ut :) Äh det går bra den här tiden också, snart får man tända adventsljusen och njuta av glögg också...
    Ha en skön helg nu!
    Kram från Titti

    SvaraRadera
  17. Puss, puss, puss på Ludde. Vilket gulletroll!

    Jag pysslar mig igenom november och december, förbereder julmarknader. Det kan nästan vara vilket väder som helst för jag är så inne i det jag gör. Blir jättesugen på att skaffa ett liknande prydnadsäpple som du har. Skulle bli fint i dekorationer. Dessutom ska kommande sommars trädgårdsreportage levereras och texter skrivas. Det är ledsamt att bara vänta på att tiden ska gå, som att vänta på att livet ska försvinna, men jag känner så väl igen mig. Hade alltid höstdepressioner förr. Ville inget hellre än att gå i ide och vakna till våren. Drömde om att krypa in under den stora granen på torget, bädda in mig i duntäcken och bara sova. Av en slump vände det.
    Jag uppsökte en Näringsterapeut/Homeopat, Patrik Söderqvist utanför Göteborg av helt andra orsaker. Brister och överskott i näringsbalansen rättades till med dietlistor och kosttillskott och på köpet försvann höstdepressionerna. Allt handlar om kemisk balans i hjärnan och övriga kroppen. Så helt fantastiskt att känna sig som en människa igen. Det är ca 15 år sen jag hade höstdepression senast. Konsulterar honom fortfarande på regelbunden basis och tycker det är så värt pengarna att även kunna njuta av livet vid denna årstiden. Att stoppa i sig kosttillskott på egen hand kan dock göra mer skada än nytta, förvärra obalanserna.
    När vi får tända adventsljusen blir det i vilket fall lite roligare både med och utan piller.
    Kram
    Anette, hälsa Rolf

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar så blir jag glad.