En trädgård kan vara ett paradis på jorden . . . . .

men även ett nödvändigt 'ont',

om man inte har tid .

Dessa bilder är från Polen, det var första veckan i november.

Jag hoppas innerligt att mitt kusinbarn Slawek känner

glädje när han sköter om sin 'släktgård'.

Men jag vet att han har ett eget liv med jobb, hus och fru
 i staden Lodz, 10 mil från denna gård.

Slawek har fått hjälpa sin sjuka mor i många år med trädgården

och huset m.m.

De sista 2-3 åren har modern Teresa åkt in och ut på sjukhus

där fick hon sin vård, men i huset fanns hunden Kajsa

och en trädgård som behövdes tittas till.

Nu är Teresa i himlen men Slawek har fortfarande en massa jobb och  huvudet
fullt av tankar på vad och hur han ska göra med 'alltet'.
Jag skulle inte vilja vara i dina kläder nu, men tro mig, jag förstår din
situation och det enda jag kan säga är :

Skynda långsamt - pospiech powoli.

De bästa råden till dig själv får du av att vara i trädgården,

där kan du vrida och vända på alla dina tankar.

Sen har du den snälla hunden Kajsa

som behöver din kärlek.

Huset jämte är kusin Mireks.

I en trädgård tjusas vi av naturens dygnsrytm och årstidsväxlingar.

Varje dag är det som att glänta på dörren ut i friheten

och man undrar hur blir dagen ?

Vad vill trädgården ha av mig, vill den vara ifred eller vill den ha sällskap.

En trädgård har all den skönhet som vi skapar

och vi är alla biologiskt beroende av den.

Både rika och fattiga, friska och sjuka, unga och gamla 

behöver naturen omkring sig,

även djuren.

I den stora trädgården med olika slags träd konkurrerar naturens fria växtkraft
med människans egen önskan att styra och 'forma',
det behövs klippas, sågas och rensas.

I somras när det var enormt hett var det skönt att vistas i denna delen av trädgården,

skuggan här gav svalka och syre.

Nu på hösten kändes det mer syresatt, -

- luften bar ljuden av löv i rörelse fast det var helt stilla.

Här tyckte vi om att gå jag och Kajsa,

hon med nosen i löven, sniff sniff . . . och jag med näsan uppåt,

tittade på vilka fåglar som fanns kvar här ännu.

Fast jag inte kan alla fågelnamnen så fanns här fåglar som jag inte sett hemma i mina trakter i Sverige.

Vad vore livet utan ett husdjur - 

djur är också människor - det är min åsikt.

Jag saknar dig kära lilla Kajsa.
Så roligt vi har haft i 3 veckor.
Det var svårt att få en bild på Kajsa, varje gång jag hade kameran
i handen vände hon bort huvudet.
Jag försökte ta bilder i smyg men hon var observant,
när hon lade öronen bakåt, lyfte lite på tassen och huvudet åt sidan
förstod jag vad hon menade.
Här ute i trädgården fick jag ändå chansen att få en bättre bild,
tog fram kameran ur fickan och tryckte av blick snabbt.

Varje morgon när vi var själva i huset (husse var i Lodz)
så väckte Kajsa mig med en slick över min näsa.
'Upp med dig nu, jag behöver gå ut och kissa', menade hon.
Så jag skyndade mig, behövde inte 'klä upp mig', men självklart någon
 trasa på mig, eller helst morgonrock.
 Den enda grannen som skulle tycka något negativt var min kusin Mirek
eller hans fru. Men jag förvarnade dem, *fniss*
Och när vädret var så fint många dagar med + 15 gr, då kunde man gå lättklädd.

Kajsa och jag lekte 'kurragömma' i skogsdungen,

det tyckte vi båda var roligt.

En dag när hon sprang mot huset (det var frukost tid för henne)

jag ropade på henne, hon vände sig om, frågande ?

med öronen vackert uppe.

*Klick*  där tog jag bilden på henne, hi hi . . . 

Nu kan jag zoma in bilden från min kamera och då ser man hur vacker hon är.

Där lurade jag dig Kajsa, hi hi hi . . . .

I en trädgård kan vi njuta av förändringar i tid och rum

man blir lugn och mår väl i själen.

Denna delen av trädgården växer det många fruktträd.

Här tog jag varje morgon ett härligt hårt syrligt äpple och satte tänderna i det,

en ljuvlig sötma spred sig i gommen.

När jag nu skriver detta känner jag tankens goda smak och det drar ända upp mot öronen på mig.

Så ljuvligt god den äppelsorten är (inget namn)  . . . 

Det finns många olika sorters städsegröna växter,

De växer ju långsamt så det är bra att planera och plantera dem allt efter som de växer . . . 

Jag gillar också olika sorters barrväxter,

som silvergran, ädelcypress, Tuja, Dvärg-Bergtall, sockertoppsgran m.m.

Alla dessa har andra namn på Polska, men om jag kunnat det latinska namnen hade man vetat.

En del träd hade stora långa stammar, kanske de fanns här när jag var barn.

För jag vistades mycket här fast vi inte fick på grund av  att det fanns 

en damm här.

Det som fachinerade mig var de många grodorna och ynglen som fanns här.

En damm är väl ändå en tillgång i en trädgård, man kan ha en 

vattenpump och bevattna växtligheten vid torra perioder.

Sen drar sig många olika fåglar till vattnet och andra kryp 

som gör nytta i ekosystemet.

Hmm . . . även mygg och knott . . . .

Alla som har frukt-träd vill säkert se dem digna av härligt stora

klasar av frukt.

Det blev en mindre skörd i år på grund av lång torka,
men det räckte ändå till hushållets behov.

Slawek fick lite hjälp med att räfsa löv, men det var så obetydlig lite

och han är pedant tycker jag, varje litet löv ska bort.

Helt onödigt, lite måste maskarna få, och det är även bra gödning

under äppelträden.
Men jag vet, du gör på ditt sätt och jag på mitt, hi hi . . .

Så när han räfsade rent passade jag på att leka lite.

Äpplen som jag plockat ner från träden samlade jag ihop

och gjorde 'äpple-hjärtan'.

Det var mycket roligare, hi hi hi . . . 

Här sitter jag mitt i natten (jag en nattuggla, ho ho) och drömmer mig tillbaka till Polen

och är väldigt sugen på äpplen . . .

En ny dag är på gång, måste släcka alla mysljusen och bädda ner mig.

Ha en trevlig 2:a advent.

Hej hej/ Eva

Rondellen i vårt samhälle är invaderat av möss . . . . .

detta året,

 varje år är det något nytt djur som ockuperar den enda rondellen

i Smålandsstenar.

'Mitt i vägen' står den, *fniss*

mitt på Nissastigen

och denna väg är intensivt trafikerad året runt.
Bilden nedanför syns anrika Göstas Konditori som har funnits på samma plats
sedan 1936.

I bakgrunden ser man den 'viktigaste' byggnaden i samhället,

TORGHUSET, byggd år 1989.

Där finns bank, Biograf, festlokaler, turistbyrå m.m.

 Duktiga kreativa personer som gör ett stort jobb med att smycka ut kommunens rondeller

till jul och påsk.

En stor eloge till dem.

Visst är väl våra rondell-möss söta ! ?

På  'skyltsöndagen' fick

 lyckliga barn rida en runda på de fina hästarna.

I bakgrunden syns Kindbloms-huset som är K-märkt.

Nalle Puh heter fina hästen.

Vi gick in på 'Sekund Hand' som vi alltid brukar göra på julskyltnings dagen,

Varje år bjuder de på kaffe och hembakat och vi satte oss där plats fanns,

bland möbler och annat ....

Där blev det en mötesplats av nya och 'gamla' bekanta.

Tomten han sjöng julsånger och 'vickade' på

rumpan, hi hi . . .

Räddningstjänsten 'visade upp sig' för allmänheten

på 'trekanten' i byn.

Givetvis blev det riktigt välbesökt av småbarnsföräldrar, 

ögonen lyste på ungarna.

Visst skulle killarna bli brandmän eller ambulansförare m.m . . . .

Vid midnatt slog ovädret till, 

allt på en gång.

Blix-dunder-regn-snö-hagel-kraftiga vindar,

då kom stormen  GORM.

Huset gnällde och knakade men stod kvar,

Inte kunde man se något genom fönstret, allt blev som en vintervärld.

Men vi klarade oss utan strömavbrott

så vi klagar inte.

Hur blev 1:a advent för er och stormen Gorm ? !

Kram/ Eva

Idag firas en älskad författare på Google . . . .

som ni alla ser på 'klippet',

det finns flera olika bilder som förflyttar sig 'vart efter som' . . .

Jag tog mig tid att se på alla för jag är barnsligt förtjust i 'tecknat'.

Just dessa bilder sa mig ingenting

men när jag 'klickade' . . . kom författarens namn och bild fram.

Javisst det är och var min älsklingsförfattare

till böckerna om Anne på Grönkulla.

Lucy Maud Montgomery.

Idag den 30 november är det 150 år sedan hon föddes.

Jag läste dem alla, fast jag ägde bara två

och jag såg alla filmerna.

Nu blev jag riktigt 'sugen' på att få se dem igen,

det var böcker och film som passade mig  'på pricken'.

Tack Lucy Maud för dem.

Är det någon mer som gillade dessa böcker ?

Må väl kram/ Eva

Till Norrahammar åker vi ofta . . .

tack vare att vårat barnbarn Jennie har bosatt sig där

tillsammans med sambon Christian och deras två barn.

Innan dess har jag aldrig varit i Norrahammar.

Denna dag i oktober gick vi en skogsrunda

runt deras tomt m.m.

De köpte hus förra året och håller på att renovera vart efter tiden finns.

Deras tomt är lagom stor för en barnfamilj som inte hinner 'trädgårdera',

men det finns en tillhörande skogsbacke som de gillar.

Norrahammar ligger ca 10 km sydväst om Jönköping.

Kommundelen ligger i Tabergåns dalgång och upp på slänterna.

I tätorten bor det ca 4 500 människor.

Uppe på deras tomt finns en skön utsikt över bygden.

Denna stigen går  kraftigt uppåt, men det är lättare att gå brant upp

än tvärtom.

Gm.morfar gick först med Ofelia i famnen,

sist kom vi sakta efter . . . .

Vi hittade fortfarande en massa blåbär som vi smakade på,

men tyvärr, blåbären hade mist sin smak.

Väl uppe på en mera normal skogs stig tog mamman över lill-tösen,

så skönt att sova under bar himmel, 

inte behöver man ha en 'babybjörn stol' så här går bra.

Här i denna skogs delen finns flera stigar både bredare och smalare,

lätt att gå på och inga snubbel -rötter. 

Gammal som ung har kul och vi lekte självklart 'kurragömma'.

Vi måste komma tillbaka hit och försöka hitta tomten,

vi tror han finns i denna fina skog.

Tittut lilla dockan, vad har du vaknat upp till  ! ?  . . 

Självklart vill Ofelia vara med i 'svängen',

sitta i storebror Leonards knä när mamman Jennie ska ta bilder.

Lilla dockan for som en vante en hit en dit

men med ett leende ansikte.

Sen gick vi hem till dem för att fika,

det brukar vi som oftast göra i skogen,för Leonard gillar det.

På denna sidan om berget 'tomten' är det lättare att ta sig både upp och ner.

En naturlig stig trappa.

Om man ser en vattenpöl vad gör man då ?

Nej det visste inte grabben,

då visade gammel- mormor Eva hur man gör !

Hoppar så det skvätter härligt omkring sig, hi hi hi . . . 

Så nu kan Leonard detta,

och hans mamma sa till mig :  men mormor det var väl onödigt !

Kanske, men det var skoj att busa, hi hi . . . .

Det var denna dag i Norrahammars vackra dalgång.

Naturen i min närhet i byn där jag bor . . . .

mellan väst och öst,
är en liten promenad på ca 1 kilometer.
Går jag från öst till väst är det mycket uppåt och backigt,
denna knäckta ek står på den högsta punkten
mellan 2 byar.
Eken har stått så här länge på detta vis på grund av att kattugglor
har ockuperat stammen.
Men efter varje vinterstorm blir stammen mindre,
nu tycker jag den ser livsfarlig ut och borde rensas lite på höjden.

En av våra grannar har vackra vita kossor,
de är så nyfikna som alla kor är och hade de kunnat tala
så tror jag samtalsämnet hade varit
typ så här enkelt,
*fniss*
. . . . . . .

Vart är du på väg min lilla flicka frågar kossan mig

med djup röst ? . . .

Jag ska gå hem och äta lilla kossan.

Kan jag få följa med dig ? . . .

Nej tyvärr lilla kossa det går inte . . . . .

Men en annan gång då !?

Ja det får du gärna.   

Ett gammalt mjölkbord är höst pyntat

hos grannen i väst.
Just nu är alla löven borta.
<<<<
En poesidagbok har jag i min hand,
där finner jag många underbara dikter som jag bjuder på idag.

De blåa stenarna i fuktgrön mossa

och flak av frost, där skuggan ruvar kall

och på en kulle björkarna,

som blossa mot rymdens glans av någon hård metall

-- jag tycker om att gå i dessa kända

och kära marker denna tysta timma

och hälsa i en backes solskens-imma,

den långa sommarens allra sista slända.

Gunnar Silfverstolpe  

Lär mig, du skog, att vissna glad

en gång som höstens gula blad:

en bättre vår snart blommar,

då härligt grönt mitt träd ska stå

och sina djupa rötter slå

i evighetens sommar.

<<<<

Lär mig, du fåglars glada tåg,

att draga hän med fröjdfull håg

mot obekanta stränder.

När allt är vinter här och is,

jag till ett evigt paradis

från köld och töcken länder.

Adam O

Kulna höst med regn och töcken,

bara backar, torra trän,

ängar magra som ett öcken,

tomma fält och fågelskrän,

isbelupna kärr och hagar,

mörka gång och hala stig,

långa nätter, korta dagar --

så det blir.

Olof von Dalin

Ensam jag skrider fram på min bana.

Längre och längre sträcker sig vägen.

Ack, uti i fjärran döljes mitt mål !

Dagen sig sänker, nattlig blir rymden.

Snart blott de eviga stjärnor jag ser.

Men jag ej klaga flyende dagen.

Ej mig förfärar stundande natten.

Ty av den kärlek, som går genom världen,

föll och en strimma in i min själ.

Erik Gustav Geijer

Evigt, gyllne sol, densamma,

låter du, omätlig spridd,

dina röda strålar flamma

deras guld kring fältens vidd.

Carl Gustav af  Leopold

Vad gör det, att skymningen breder sitt flor ?

Hon är tankarnas vän.

Vad gör det, att solen går neder ?

Hon kommer i morgon igen.

K.A. Nicander

Du tysta natt, du ljuva dvala
då knappt ett enda liv sig rör,
då kan jag med mig själv få tala,
och ingen därav missbruk gör.

Olof von Dalin

Nu har jag 'bombaderat' mitt inlägg med 7 vackra dikter,

som jag tyckte passade in bland bilderna.

Jag skulle bara skriva en enda, men jag hade svårt att välja,

för jag älskar poesi och dikter.

Ni som gör detsamma, varsågoda och njut.

Kram/ Eva

Jag och Alexander . . . .

den 25 oktober, då blommade min älskling så här vackert.

Sen reste jag bort tre veckor,

vad ser jag när jag återvänder ? !  Jo fortfarande blommar det

 i trädgården.

Stora knoppar på olika rosor, ringblomman lyser,

 smultron kan avnjutas m.m.

Nej inte ser det ut som november när man ser allt detta,

kanske bara själva känslan är höst-vinter.

 

<<<<<

Att det snart är advent är ännu svårare att fatta

i varje fall för mig !

Denna fina bukett får ni alla bloggläsare av mig.

Tack för era rara kommentarer och email, jag blev glad över dem.

Jag har många bilder att sortera efter min 3 veckors resa, det tar tid.

Sen fixa klart det nyrenoverade rummet som ska bli gästrum.

Det roliga återstår att välja tapeter, färg, golv, gardiner, m.m.

Må väl kramar/ Eva