Ljus och servetter . . . . . . . .

det kan man göra massor av, om ni vill se ett enkelt pyssel så häng med här.

Jag har själv blivit lärd av Maria (knatten).

Man tager ett ljus i önskad storlek och längd, alltså ett tjockare blockljus.
 
Sen väljer man några favorit servetter som passar det tillfälle man ska göra det till.

Eftersom julen är i antågande, blir det bra med sådana servetter.

Ja sen börjar man att klippa den figuren man vill ha på ljuset, jag brukar klippa några mm utanför
bilden. Servetten har oftast tre skikt. Det är viktigt att bara ta det ena tunna skiktet av servetten.

                               Jag brukar blåsa på servetten så det delar på sig, det kan sitta hårt.

Sen en sked som man värmer över ljuset,  VIKTIGT att skeden ska vara den kupade sidan ner mot
ljuset.  Det blir oftast sot på skeden, tar man fel sida blir ljuset sotigt, ej trevligt precis.
Håll ca en halv minut mot lågan så skeden blir varm.

Håll fast figuren på ljuset och för skeden fram o tillbaka på figuren så den fastnar,smällter in i den.
Man får värma skeden många gånger under tiden man gnuggar in bilden på ljuset.
TESTA ER FRAM,  träna lite på ett annat ljus så att ni får in tekniken.
Håll inte förlänge på ett och samma ställe, då blir det en fördjupning i ljuset, det märker man direkt.

Det är lättare att klippa i servetten när den är normal, så fort man delat på skikten blir det tunt och
lite skört, men lättare att gnugga in i ljuset.


                                                     Här ser ni stjärnan som hade tre skikt.

När man fått in tekniken och rytmen blir det genast roligare med bilderna. Så roligt att man knappt
kan sluta, man vill bara göra fler och fler. Jag gjorde sju stycken på tre timmar, det blir fina gåvor.

Det ljuset som brinner med små tomtar på och  ängla-ljuset ska jag behålla själv, det blev lite småskador på dem.
Jag gillar änglar så det blir fler ängla-ljus, så istället för en blomma ger jag ett ljus som gåva.           Ska även göra några mindre ljus och dekorera efter behag, det hann jag inte med denna gång.

Pröva på ni oxå, jag lovar att detta är jätte roligt och det är kul ge bort en "sak" man gjort själv.

Ni som redan kan och gjort detta innan kan väl intyga att det är en trevlig avkopplande "lek".

Denna dag söndag är dimmig och grå, en typisk november dag.

Det blir att ta med Lina o Annie på en julmarknad i Hångers hembygdspark.

Trevlig söndag/ Eva

Sixten berättar och visar bilder.

Detta inlägg är lite speciellt till min unga Matte Martina som bor i NZ i staden Auckland.

Eftersom du inte kommer hem till jul, blir det väldigt tomt efter dig, så jag vill visa lite vad

som händer här hos mig.

Du vet hur det är när matte gett mig en ny leksak, då ska hon inbilla mig att den är levande.
Jag håller god min, det är lika bra. Det blev en ny hund som heter Fabbe, ja den skrämde
faktiskt halv-ihjäl mig en dag. Jag ligger och sover när jag hör en hund-jäkel skälla, plötsligt
kommer den rusande rätt mot mig, och hoppar upp på mig. Vad i alla glödhettaste  mrrr . . . .
Jag stack därifrån,  då hör jag matte skratta, jasså är det på det viset, lura mig,  inte alls kul !

                               Jag hatar när jycken slickar mitt öra,   stick iväg ditt äckel !

Det som mest irriterar mig är när man sover som bäst, hoppar den där Fabbe på mig hela tiden
Nej jag tycker inte om det,  inte alls, det är en mycket jobbig hund, och inte vågar jag klösa till den dumbommen heller. Matte fotograferar hela tiden, säger till mig att jag ska lee,
men jag har ingen lust att le på befallning. Om jag visar tänderna blir det när jag hugger
till den där jobbiga jycken i baken, då ska jag le även skratta högt om matte så vill.

Ja nu ler vi ju bägge två,  räcker det matte ?    eller ska du tortera mig ännu en stund till.
Min mun ler som du ser, men det gör minsann inte mina ögon, de tänker stick iväg stick iväg . . . .
Ojdå det verkar som om matte ska gå till köket, det blir väl jycken som får sig en mumsbit nu,
mig struntar hon i. Som tur är det alltid husse som fixar mat till mig, om han hade varit hemma nu
hade jag sluppit den här tortyren.  Japp nu försvann matte,  nuuu ska du jäkla hund få se
                                                -------------  på ett och annat katt trick !

En blixt-snabb höger med knuten tass rätt i jyckens buk, den tappar luften direkt. Sen en liten knuff
och Fabbe ramlar ur soffan,   ufff  där gick resten av luften. Jag släpar ut honom i örat ut i hallen,
han gnyr inte en enda gång, ojdå ! värst vad han är tuff den jäklen. Jag jonglerar några varv i luften
med honom, verkar som om luften kom tillbaka i lungorna för han börjar visst pipa eller nåt sånt.
Oj nu kommer matte igen, frågar vad vi gör,  hmm leker ser du  väl. Jag visskar i jyckens öra att han
ska le och se glad ut, men nåt konstigt är det med honom för ögon-vitorna syns på honom.
Och nu är matte på benen och skäller som en hund på mig, vad jag har gjort ? den knäppskallen.
JAG har väl inte gjort nåt !  Vem började, INTE jag, ALLTID får jag skulden, TYPISKT !
Oj oj vad hon gullar med den fjanten,  FNYS  ett sådant fjäsk för ett jäbbig hund.
Ha ha nu får jag åtminstone vara ifred ett litet tag,    Fnys  Mjauuu ! 

Titta här då,  vad som hände nästa dag, då fick jag flera nya leksaker. Har hon dåligt samvete nu ?

Jag fick två stora färg glada ormar, men de var inte så roliga länge.

Kom här goe lille Sixten säger hon,  titta så roligt du kan ha det, leka kurra-gömma i en korg.

Hmmm  ja varför inte, hmm jag känner andra katt lukter här, det är visst Jennies katter (Elin o Nicke)
som lekt i den här korgen innan.  Jennie skule slänga dessa saker men då "la" matte beslag på dem.

                                                     Jag får ärva rätt mycket av gamla saker.

Ha ha ha vilken konstigt gömm-ställe jag kan se rakt igenom den, nä nu ska jag ta mig en "katt lur".

Om sanningen ska fram var det mycket roligare att leka med den dumma jycken Fabbe,  *fniss*.

Blir ni förvånade, för det blev jag, för nämligen här på fönsterbrädan i köket får jag aldrig sitta.

Så en dag var det ett sådant regnande och tråkigt ute, då fick jag tillåtelse att sitta här, snällt va ?!

Det fanns inte en endaste varelse ute bara dessa flygande möss, matte sa att det heter fåglar, 

men det kvittar för det vattnades i munnen ändå.

Titta så nära de sitter,  men ändå så långt bort för ett gott "skråvmål".  Om jag tar en fågel blir matte

arg, men om jag tar flera möss blir hon glad,  hmm . . . vad är skillnaden undrar jag.

Husse köper mat för flera tusen till fåglarna på vintern, han kunde spara på det om jag fick chansen
att äta upp dem. De dummaste fåglarna är skator, de är så jobbiga för de mobbar mig varje dag.

                   Det här är en levande hund som oxå heter Fabbe, han tillhör en kollega till matte.

                 Matte tycker den är så gullig, men hon är ju storm-förtjust i alla hundar och katter,
                                                         och mig älskar hon mest, hi hi . . .

Men så mycket älskar matte mig inte  OM  jag ätit upp de läckra räkorna hade jag åkr  UT med
huvudet före. Men matte hade tur för jag blev mycket intresserad av vad rådjuren gjorde nära huset.

Och att få gå på bänken är strängeligen förbjudet, det vet jag, men jag brukar testa tålamodet på
                                            henne det är kul, hi hi hi . . . . .

Vi saknar dig Tina, men det är trevligt att få se och prata med dig genom skype, må så gott, puss.

Ja som ni ser goa bloggare så är vår katt en duktig en som kan så här mycke bus.

Kram och sköt om er/ Eva

Granris, mossa och kottar . . . . .

blåbärsris och lingonris,

finns det gott om i vår skog. För det behöver jag ha här hemma till jul-utsmyckning utomhus.

Det är bäst att förse sig i god tid, ingen vet vad vädergubben hittar på. En del år överraskas vi av

snö, precis när vi behöver allt till utsmyckning.  Men hur tidigt vi än börjar med förberedelsen, 

blir det alltid sista minuten ändå, det är rätt irriterande. Men i år ska vi vara klara i tid,

                                       hmm . . . . . så säger vi alltid  *fniss*

Två dagar med sol lyser upp vår mörka värld, då blir man lätt i sinnet och allt känns mycket roligare. Stövlarna på och ut i skogen med språng-marsch.



                         Ojdå kan det bli så vackert när solen visar sig på höst-vintern.

Några röda lysande bär ? (vilka) förgyller hela skogen så man blir glad, rött är verkligen sött,
men kan oxå vara surt. Dessa kan vara giftiga om det är Tidebast, men inga blad fanns kvar för
                                                analys, om nu det hade hjälpt, *fniss*.

Det var så skönt och vackert i skogen så jag glömde av mitt riktiga ärende, att få hem massor av
granris, mossa, kottar,blåbärsris och lingonris. Skogens djur, rådjur och två älgar gjorde oss sällskap "på håll", undrade vad vi sysslade med. Men till sist fick vi hem det som vi behövde.

Så innan advent ska jag visa er vad vi har "hittat på".

Nästa inlägg är det våran katt Sixten som ska berätta lite om hur livet ter sig här i Kvarna-ro.

Må fint till dess/ Eva

Ett ormbo av en massa "krimskrams". . . . . .

 det har jag i röran av alla skräp-smycken som jag samlat på mig under åren. Men det här är

är väl inget, det finns mera "krimskrams" lite överallt.  Jag är totalt hopplös !

Jag köper smycken titt som tätt för jag tycker de är vackra, men tyvärr använder jag dem ej

Varför kan man undra, varför köpa för att de ska "skräpa" här och där !?

Nej nu måste jag verkligen skärpa mig !

Jag bad om hjälp av Annie, när hon var här på höstlovet.   Det var en dum fråga !!!

Givetvis är det ju det roligaste en liten 8 årig tjej kan tänka sig, att få "pilla" ut hals-kedjor,

öron-hänger, ringar, halsband, armband o annat skräp.   Hmm "bråte" säger vi i småland,

men när jag köpte "det" så kallade jag det inte för "bråte". Vissa smycken är 30-50 år gamla.

Men jag vill inte slänga dem,  kanske för att det är gamla minnen och småtjejerna gillar

att "pilla" på dem då och då. Och nu fick hon gärna "reda ut oredan",  bra gjort Annie.

Jag har ofta fått smycken som present, det tackar jag hjärtligt för. Användnings-området

blir intensivt i början,  efter ett tag hamnar smycket tyvärr i skrinet.

Annie går verkligen in för sitt "jobb", hon suckade ibland och skakade på huvudet . . . . . .

                                                      vad menade hon med det !?

Smycke-skrin gillar jag oxå,  det ni ser är handmade by Poland, gjort i trä från Zakopane.

I den får man plats med rätt mycke "bråte",   den har varit min favorit länge.

Jo eftersom jag jobbar i vården är det inte lönt att jag har på mig något på veckan, ibland

när vi går på "finare" bjudningar ( som till slottet )  trär jag på mig något. Ibland till o med

något äkta,  men  "allt mitt guld" finns inte hemma, måste planera  besök hos "min bank"

* fniss*  och åter fniss . . . . .  och det är för besvärligt. Så jag låter bli och då går jag naken.


                                             Tack igen min lilla Annie, det gjorde du bra !

När  jag reser utomlands köper jag alltid nåt smycke även till barnbarnen.  Om det inte
blir smycken så blir det klockor, det finns så många läckra fina klockor som jag måste ha.
De klockorna använder jag ju inte till vardags  suck . . . . .
Min kompis Barbro hon är oxå en "klocko-man", hon har fler än jag, ( tävlar ej ) och hon är
smycke älskare. Hon om någon använder smycken, Barbro har långa fingrar o fina naglar.
Hennes händer är gjorda för att visas upp.  De händerna "gympar" hon varje dag med,
jo hon handarbetar, ett "sticke" i handen måste hon ha annars så är hon inte frisk.

Nej nu ska jag inte skryta mer om min kompis, för då kan hon bli mallig, men allt är sant.







Mitt nya "ägg-smyckeskrin" köpt i Riga i år,  i den har jag ett antal ringar  (ej äkta).

Den här ringen gillar jag, den liknar ett tigeröga och stenen skiftar nyanser som ett äkta öga.
                                
Spegel bilden visar ett annat öga, som jag ser det > ett tår-fyllt människo öga,  eller vad ? !

Är det fler som älskar smycken,  användes eller inte ?

Nu ska jag "kura skymning",  kram/ Eva

Jag gillar vackra stenar . . . . . .

därför går jag ofta med huvudet i backen och tittar efter stenar där det förväntas finnas sådana

Och jag har givetvis hittat många fina stenar under årens lopp, som jag dragit med mig hem

från utlandsresor. Det är ju helt galet,  men det är souvenirer som jag "samlar på", och jag får

begränsa mig varje gång. Verkligen välja rätt älsklings- sten,  det är en  STENKUL  hobby !

Det räcker inte att bo i ett sten- tätt landskap som småland, nej jag tar stenar från Sverige oxå.
Min man har oxå blivit lite smitta av det, han kan komma med fickorna fulla med fina fynd som jag
får sortera och godkänna. Här på en strand i Turkiet var det ett sten-paradis för mig, men alla var
vackrast, det blev ingen med sig hem, istället blev det fotografier som jag ska "hitta på" nåt med.
Men annars kan man säga att denna "strand" inte är något paradis.

Jag har inga kaktusar i huset, inte min "grej" men att få beskåda dem på andra platser det är trevligt.

Jag är en person som gillar att "ta på" olika växter, känna på "materialet"  fniss, och kaktusar är inte
precis "smek-vänliga" växter.  Men att se på dem på avstånd eller nära är faktiskt spännande.

Det tycker Lina oxå är kul, men hon ville gärna pilla på dem.  Låt bli peta inte på dem ! så lät det.

Men stenar fick hon gärna plocka, denna sten tog hon med sig hem, nåt litet minne sa hon.

                                                        hon kan väl aldrig bli som mig  *fniss*

                 Här fanns det större stenar till dekoration i rabatterna bland stora taggiga kaktusar.

Denna "gräs-plätt" var hur läcker som helst på kvällen. Olika ledljus lyste upp träd och stammar,
även stenarna var belysta så det liknade en porlande bäck

                    Här låg en grön orm, trodde jag först och hajade till,  för ormar är min  FASA.

                                                             En vacker kaktusblomma.

                                               Lustiga kaktus blommor skyddade med långa taggar.

                       Den här såg ju verkligen rolig ut, med lite fantasi kan det bli vad som helst.

                          Ja här kan man sitta i timmar och bara glo på stenar, det är ju hel knäppt !

Men stenar är inte "döa" ting, utan alldeles "levande"  för mig,  kanske för er som gillar stenar oxå.

                                               Den här finurliga kaktus- blomma är ur-läcker.

Det här är bara ett litet axplock av mina sten bilder, men en annan gång ska jag visa fler om ni vill?

Må gott i höst mörkret/ Eva

Mörk är november men ljuv är september.

Jag ser tillbaka på mina bilder och ser ack så grönt och skönt det var bara för två tre månader sedan.

Nu finns det inget kvar av det ljuva, bara mörkt, grått, trist, och regn varje dag,  ja det är november.


                                                            Men jag minns september . . . . . .

                             hur vackert allt blommade. Dahliorna var fina länge länge . . . . . .

                                En favorit är denna dahlian, den är riktigt mörk röd till nästan svart.

         Sen kom en frost natt, vi täckte över, det hjälpte föga, sen ännu en och ännu en . . . . . . . . . .
                  
         Se vad kyla gör med växterna  :((   efter några dagar blev det klipp, uppgrävning och torkning.

         Nu ligger alla i jordkällaren i vintervila en bra plats för dem, så har det varit i alla år.

Denna stam-hortensian (höstsyrén) köpte jag år 2011 på Fagerhults plantskola på en aktion.

 

 

Så småningom börjar hortensian ändra färg,  det är jätte fint tycker jag. Men jag vet att det finns

rosa hortensior och blåa men finns de på "stam"  det är frågan ? !

Nu har höst-syrenen verkligen ändrat färg, tyvärr är det inte min favorit färg, men en viss tjusning
kan det väl vara. Jag klipper inte ner blommorna de får vara kvar till fåglarnas glädje.

Denna oranga ölandstok, är jag väldigt tokig i. Den är en marktäckande lång-blommande glädje.

Vi planterade den år 2009 och den har växt till sig ordentligt,  verkligen en tacksam buske.

Fortfarande har den lite blommor kvar men ack så svaga färger, men jag klandrar den inte.

Innan frosten kom planterade Rolf vår klot-rönn, denna plats blir bra tyckte vi, oxå köpt i Fagerhult.

De har mycket bra kvalitet på sina växter, fast en aning dyra, men så blir det bra oxå.

Ofta eller nästan alltid får vi på-hälsningar av rådjurs familjer, de är inte rädda ett dugg. Nu kollar de om vi har något i trädgården som de kan smaska på, ja då fanns det massor av äpplen. Vi tog det vi skulle ha, resten fick de äta upp, de kom tre gånger dagligen exakt samma tid punkt tills äpplena var
slut på träden. Som mest har vi räknar in åtta st rådjur och det var kanske tre familjer.

Ja nu blev jag på bättre humör, det räckte att titta på färg-glada bilder då blev jag piggare i sinnet.

Nu skutt i säng och bokläsning. Må fint/  Eva