Älgparken i Ljunby . . . . .

blev vårat utflyktsmål torsdagen den 21 aug. Vi åkte småvägar dit så det blev en färd
över Bolmen också.  Jag brukar gå och prata med dessa vackra kor när vi hamnar här.

Dottern Tina undrade om jag inte hade sett kor förr eftersom jag fotograferade dem.
Denna dag var trafiken lugn, bara två bilar som skulle över med linjefärjan.
Jag glömde av mig, färjan började lämna kajen, hjälp . . . . vänta på mig . . . . !
Tack snälla han vände, tur för mig, ingen av mitt sällskap hade noterat att jag ej var med.

Mitt i överfarten på Bolmen gungade det riktigt rejält, det har jag aldrig varit med om innan.
Sen hade vi tänk ta en fika på 'Hägerns' cafe´ och restaurang men den var stängd.
Inte ens glass -kiosken var öppen,  dåligt !
Men det var fullt av campare vid Bolmsö strand.

                         En gammal ek blev ett konstverk av en häger, ( motorsågad).

Men i Tannåker på andra sidan Bolmsö där var lantbutiken med dess mysiga
café öppet.
Där har det varit mycket turister i sommar, ( mest tyskar, holländare, danskar).

Elinge Älgpark ligger ca 2 mil söder om Ljungby, i en lugn och lantlig miljö
med skogen och åkrarna som enda grannar.

Höjdpunkten i livet måste väl vara att få mata en älg, även om den är tam
och finns i inhängnad.
Givetvis har vi sett älgar i det fria hemmavid, t.ex. i vår trädgård ätande äpplen m.m.
t.o.m.  en hel älgfamilj som stått utanför altanen eller köksfönstret.
Men det här var någonting helt annat,  här kunde vi studera dem riktigt nära
ta på dem och ge älgarna en liten klapp (smekning)  det kändes helt underbart.

Dottern Tina och sambon Paul var helt överlyckliga, ja särskilt han.
Paul som är Irländare tyckte detta var årets 'höjdpunkt', ett mycket trevligt ögonblick.
Förra året i oktober när de hälsade på, fick han se en död älg som byns jaktlag
hade skjutit,
ja inte så trevligt precis, men han fick se hur stora de är i  'närbild'.

Jag pratade med alla älgarna, när jag pratar med djur förändrar jag rösten oavsiktligt,
de kommer fram och glor stort och undrar vad jag är för konstig person.
Deras mule är så mjuk och fin, den skulle jag vilja smeka länge . . . .
och klia dem bakom öronen.

Älgarna har en fin bra miljö här, allt är så bra välordnat för dem, hoppas de trivs här.

Paul hade svårt att slita sig ifrån dem, säkert hade han kunnat stanna här mycket längre.

Hallå Felix !  kan du titta hitåt mot mig. ? !  Du är en sådan vacker 20 taggare.

 Alces alces, kallas älgen i Nordamerika, och älg i Europa är den största medlemmen
  i familjen hjort.
 Ordet  "Moose" är från mus eller mooz i flera av algonkin-språk, som talas av vissa
 ursprungsbefolkningar i Amerika.
 Namnet betyder 'kvist ätare'.

 Felix Felix . . . .  !
 Låt mig vara, jag vilar middag nu,  och det är så skönt att få sträcka ut benen . . . .

 Men Felix jag vill gärna få klappa dig . . . . .

 NEJ  hör du inte vad jag säger . . . . . stör mig inte . . .. !

Du är så vacker tjejen . . . .

Ja det sa den gubben också,  det var så skönt när han kliade mig bakom öronen . . . .

 

 Jag förstår att det inte är kul när hornens bast börjar falla av men så är livet för er ungtjurar.
 Denna dag var det 100 %  älg.

Efter denna upplevelse begav vi oss till Ljungby centrum för en försenad lunch.

Staden Ljungby bjuder på mycket sevärdheter här,  för vi är mitt i sagobygden.
Sagomuseet är ett roligt och spännande museum för både barn och vuxna.

Strax utanför Ljungby finns en fantastisk handelsträdgård, jag blev tilldelad
tio minuter för mig själv, medan de andra slumrade en stund.
Jag var olydig för det blev tjugo minuter och fem växter och fullt i bagaget.

Inne i växthuset fanns denna underbara blomma, men i hastigheten är namnet borta.
Men vad gör det om hundra år.

Vi hade faktiskt tur med vädret också.

Trevlig helg hälsning/ Eva

Vädrets makter hindrade oss inte . . . .

från att gå ut i naturen. En ramsa säger ju att det inte finns något dåligt väder,
utan bara dåliga kläder. Så nu var vi rustade till max med paraplyer och regnställ.

Sen åkte vi iväg till Släthults Kvarn, bara ett antal kilometer ifrån där vi bor.
Tina och Paul (dottern med sambo) är här i två veckor och hälsar på.
Så vi måste ut och visa honom lite sevärdheter i Sverige.

Som vanligt blir jag stående och beundrar vackra stenar i skogen.
Ja stenar finns det gått om i Småland.

Dessa är då sprängstenar, verkligen supervackra. Paul menar att även de på Irland
har massor av stenar, ja jag vet väl det . . . . .

Hur många år ska det ta innan sprängstenarna blir överväxta med mossa ?
För visst är det super vackert med mossa som tagit över denna stora sten.
Det var riktigt trollskt i skogen här.

Här i Släthults Kvarn donade vattnet fram i ett 'vansinnigt' skådespel.
Vi förstod ju detta efter allt regnande på sista tiden.

Jag och Rolf var ju här förra hösten när det var invigning av den nya skogsvägen
till Kvarnen. Då var det inte mycket vatten i ån, men vädret var toppen.
Idag var det precis tvärtom, väldigt mycket vatten men sämre väder.

Men det viktigaste är ändå att det alltid är lika fridfullt och mysigt varje gång
man kommer hit. Men man kunde inte föra ett samtal här för det galna vatten dånet.
Men vi var ju inte heller på något  'kafferep' här.
Nä vi hade ingen fika med oss, konstigt . . . .

Hmm . . . . ja det var inte bara jag som ville fotografera här.
Dessa stenar har också varit nakna en gång i tiden.

Vi skulle bara göra ett kort besök här, men som vanligt blev det längre, konstigt . . .

En gång för länge . . . .  sedan fanns här ett sågverk, det är det enda som är kvar av den.

Inga paraplyet behövdes användas tack vare att vi tog med oss dem.
Men när vi gick därifrån kom de första dropparna, så jag drog upp luvan,
jag vet annars vad en droppe kan bli, ett skyfall på några sekunder.

Väl hemma gick jag in för att fixa kvällsmaten, de andra skulle gå och se
vatten-flöderna vid våran gamla kvarn i skogen.
Ja här var det precis lika 'dånigt',  bäcken hade blivit en älv.

Ja nästan kan man säga,  men skådespelet var fantastiskt sa de.
Hujedamej, gå bort ifrån kanten Paul.

Senare fick vi se en annan vacker målning på himlen.

Jag blir alltid lika fascinerad av regnbågen när jag ser den.

Alla dagar äro uppbokade med 'saker' vi ska göra när Tina o Paul är här.
Men det är ju bara roligheter.

Kram/ Eva

Vad blir det för mat . . . . . . .

den frågan hörde jag många gånger i sommar när barnbarnen var här.
Men vem orkade tänka på mat i den värsta värmeböljan som vi hade i juli.
Givetvis måste ändå kroppen ha något i sig även om det inte kändes så,
särskilt inte för oss gamle.

Svaret blev detsamma hela veckan, :  GÖR  VAD  NI  VILL ! Ni får bestämma.
Men gärna något glatt och något enkelt till lunch.

Se vad det blev, med olika variationer dag för dag.
Denna sallad innehöll, blandsallad, tomat, gurka, majs, purjolök, röd paprika,
russin, grekisk ost, burkskinka.
Tillbehör bröd - kullagrova (Ängelholm) ost.
Dryck -- livetsvatten.
Efterrätt -- jordgubbar och mjölk. (egna)

Flickorna Lina och Annies egna blandning, (de älskar sallad)

Ja inte åt vi bara sallad hela sommaren, givetvis blev det annan föda framåt kvällarna
när temperaturen blev lägre.  Den enklaste pizzan gjorde flickorna snabbt och lätt
på  'hönökaka' från Öckerö, alltså inget bröd gjord på höna.
Jag tänker på mina utlänska blogg-följare, så inte google translate lurar dem.

Alla gillar olika smaker, så det blev en blandning av både bananer, ananas, tomater, m.m.

Samma fråga igen :  Vad blir det för mat ? !  Gör och ta vad ni vill ! Farmor är lat !
De fick stöka till hur mycket de ville, för de fick städa upp själva efter sig.

Denna sallad innehöll isbergsallad, mangold, babyspenat, svarta oliver, valnötter,
även skinka och ost igen som de gillar. Sen dekorerades salladen med ringblommor
som de smakade på, men tyckte 'sådär', blommorna smakade nästan som ruccola - sallad.
Lina o Annie är inte rädda att smaka på något nytt, de är vana från alla resor utomlands.
De är duktiga på att hjälpa till i köket och gillar att laga mat.
Tacos gjorde de en annan kväll, det är deras favorit mat.

Varje dag blev det jordgubbar, bättre äta färska än frysta.
Fortfarande har vi några som växer till sig dag för dag.

Sen hade vi besök av dotter med familjen från Ängelholm och då blev det kalas igen.
Vi  'firade' 30 årig bröllopsdag den 14 juli, (nej inget hejdundrande party) bara lite för
skoj skull.
De som kom och grattade fick ju förstås jordgubbstårta.

Den jordgubbstårtan bakade barnbarnen Vendela och Ellen till oss.
Så även här slapp jag vara konditor och servitör, så ska det vara.
De som uppvaktas ska egentligen bli serverade, precis som vi blev.

Det var den godaste tårta jag ätit på länge, riktigt smaskens god.
Bara jag ser denna tårtbit minns jag smaken av den.
Bra gjort tjejer, den var mumsfilibaba god.

Sommaren var inte bara varm och het utan också mycket smakfull med fikastunder,
grillkvällar och många trevliga avkopplande dagar.


I skrivandes stund är det mycket vatten flöden över allt, men vi bor på en höjd,
så förhoppningsvis slipper vi någonsin få vada i vatten inomhus.

Kram/ Eva

Ut till skogen . . . .

eller upp till skogen gick vi alla fyra i torsdags.
Vädret den dagen var solig och fin, inget regn förrän till kvällen.
När det blev fika-dax bestämde vi att gå till skogs, i stället för att sitta i trädgården.
Det är vårat barnbarn Jennie o Cristian + lille Leonard som köpt hus i Norrahammar
med tillhörande skogstomt. Den skogstomten ligger i en backe eller kulle.

Så vi behövde inte gå så långt för att hitta skogen.
Vilken tur de har, för på skogstomten växer det blåbär, vi kunde bara sitta och plocka
där vi satt. Vi såg till att inte våra rumpor blev blåa av bären, *fniss*
Lille-man var mer intresserad av vad som fanns i fika-väskan -- bulle har han redan lärt sig säga.

Vad kan vara bättre än att få sitta i en skogsbacke och bara mysa ? ! ?
Ljumma vindar inga mygg och flugor här, egentligen den bästa tiden i skogen.
Man har trädgårdsmöbler i olika bekväma modeller m.m. men det bästa är ändå
att få sitta rätt på marken i mjuk mossa, man är ju rätt konstig egentligen.
Leonard uppskattade den lilla picknicken också, det var mycket godare äta bulle i skogen.

Ja det var jobbigt att ta sig uppför backen, men neråt gick bättre.

Deras hus syns bara taket på, precis nedanför i mitten på bilden.

Rolf hade motorsåg med sig så han fick jobba lite också den dagen,, en del träd skulle tas bort.

De skymmer utsikten mot skogsbacken

så det är rätt mycket jobb med detta, men så klart att han gärna hjälper med sådant jobb som han kan.

Jag gillar deras utsikt.

 

 

Det lyste lite rött här och där, jo minsann det var lingon, men inte trivs väl lingon
och blåbär tillsammans vad jag vet.
När blåbärens tid är förbi då kommer lingonen.

Ljungen blommade så vackert.

Solen kikar fram mellan träden och ger vackra solstrimmor på marken.

Det var så lugnt och skönt i skogen så man ville inte gå härifrån.

Deras skog är ju inte så mörk med en massa granar, utan här växer tallar som har
långa välsvarvade ben, *fniss*

Dagen gick fort när mycket händer, senare på kvällen blev det hemfärd,
vid ca halv 9 fick vi se en fantastisk solnedgång.
Den ville jag faktiskt fånga, men inte lätt när man sitter i bilen.

Skogen var 'ivägen' så vi svängde av till en mindre väg,  mot ett säteri.
Skynda skynda . . . .  innan solen gå ner.
Så  nära hemifrån och vi har inte kört till denna vackra plats på evigheter.

Denna kväll gav solens nedgång en fantastisk himmel.

När jag 'fotade' denna bild då började kameran jäklas med mig.
Varför skulle blixten 'gå på', det var ju inte mörkt och solen fanns rätt framför.
Jag kunde inte ändra på den heller, nej nu 'sjunger kameran på sista versen.'

Men visst är det vackert.

Den här vyn gillar jag.

Vilken tur att vi körde hit i rättan tid.

Himmeln brinner, eller så rodnar den av förtjusning när den hör min beundran.

Till denna plats måste jag återvända.

Inte visste jag att det var så här vackert i Småland.
Men nu vet jag . . . . . .

Vilken trevlig dag vi hade jag och min gubbe, och vilken avslutning.

Trevlig helg/ Eva