Från stenåldern till 'stengården' är det inte långt ....

bara ca 14 000 år, då var Skandinavien täckt av tjock is,
men det började bli varmare så växtlighet och djurlivet förändrades.
Människorna som kom därefter var inte trångbodda,
det fanns gott om plats och mat (djur) 

Så här gick det till när man flyttade stenblock på den tiden.
Det var många män som tillsammans fick göra mastodont jobb.
Stackars arma människor, tänk vad de fick slita !

 

 Denna bild är tagen på ett museum på Irland. 

  

JAG  HAR  EN  PLAN  !

I början på september år 2013 började det stora projektet av stengården.

Precis på denna plats, fanns en byggnad som inhyste ett 'utedass',
vedbod och hönshus.
Detta revs någon gång i mitten på 1980- talet.
Jag ska leta fram gamla bilder på det.

Handkraften är nu mycket lättare att utföra med en röjsåg,
man tar till vara på alla hjälpmedel man kan få.

Här har vi också haft en avstjälpningsplats för trädgårdsavfall,
men inte hushålls sopor.
Efter många år har vi kommit närmare och närmare denna
så kallade jordhög.
Till sist tröttande jag på detta 'blickfång', något måste ändras . . . .

Griplastar-kranen gjorde ett stort jobb med att rota upp jord,
rötter och stenar, ett så kallat förarbete.

Det ser tomt och trist ut på platsen nu, vad har jag för plan ? ! 
Ja på ett ungefär visste jag vad jag ville, men hur . . . . . .

Först och främst var det att dra fram en massa stenar, helst så stora som möjligt.
Visst fanns här stenar, många som hade använts som husgrunds-stenar till uthuset.
De låg gömda lite varstans i skogsdungen och gräset hade växt upp och dolde dem.
Det fanns flera i skogen också som vi hade sett långt innan dessa planer.

Ingen ritning går jag efter, det blir som det 'faller' sig.
Bara första stenen är nedsatt så kan vi bilda oss en tanke.

Tanken fanns på ett ungefär vad jag vill ha, många diskussioner mellan oss,
ibland hade jag rätt och ibland fick han rätt, *fniss*
När han inte fattade min tanke, tog vi en längre paus.

När vi väl kom igång så gick det snabbt utav bara farten, hi hi . . . .
Vilken sort av sten vi skulle ta blev också lite 'hipp som happ'.

Utan den gamle traktorn hade det fått bli så här som på stenåldern,
men att hitta alla dessa villiga 'sega gubbar' nu hade inte varit lätt.

Även denna bild är tagen på museet.

Jag var den som fick sköta hydraulik-spaken, sänka så stenen kom i rätt läge,
och Rolf hade många andra idéer.

Att gräva ett lite lagom hål för att ställa ner stenen på var viktigt.

Där ser man en 'seg gubbe' som inte ger sig i första taget.
Det gällde att tänka ut bra metoder för att flytta en större sten på bästa sätt.
Stenen längst fram har jag oxå 'paxat' för, det är 'bara' att dra fram den till rätt plats.

En tumstock eller timmer-måttband behövdes även här . . .

Jag 'sänker' och Rolf passar in stenarna.

Vi lämnade detta i början på april och reste till Irland den 9/4
Vi var borta 15 dagar men när vi kom hem hann vi inte börja
 'greja' i trädgården.
Men vi var jätte nöjda att vi hunnit göra så här mycket på några få veckor.
Jennie o Cristian hade köpt ett äldre hus som skulle renoveras,
och vara så gått som inflytningsklart sista maj.
Så många dagar i Maj månad åkte vi mellan vårt och Norrahammar - Habo.
Maj månad var inte nådig för någon av oss.

 

När vi kom tillbaka från Irland hade naturen exploderat i grönt
Häggen stod i full blom, kvällarna doftade bedövande starkt,
nästan  'too much'.
     Kolla vilka vackra stenbumlingar vi har hittat.

                       Rosa-röd - Gingseng från Irland.

Vi jobbade effektivt, när man väl kom igång kunde man knappt sluta.
Roligt var det också för man var liksom nyfiken på  'hur blir detta'.
Det var nästan som att lägga pussel, fast man gjorde sina egna 'bitar'.
Annars gillar jag inte att lägga pussel, jag är för otålig, det ska gå undan.

Dessa stenar blev över och inte kunde man göra sig av med dem,
så då gjordes detta också.
Tillsvidare planterade jag vad som fanns hemma i trädgården,
jag delade många plantor och tog även smultron och planterade dem
så jorden kunde 'binda' sig.
Smultronen trivs där, för fortfarande i november blir det några bär.

Av en större planta av Funkian 'hosta' blev det fem stycken mindre,
som också växte sig större.
Den vita Marguerite är oerhört tacksam, den väljer jag alltid varje år
för att få glädjas ända långt in i november, den växer där ännu.

Sakta men säkert gick arbetet framåt, men i juli månad när vi fick
värmebölja blev det ett långt vilande hopp.
Men det störde inte oss, vi hade liksom ingen brådska.

Under tiden som stengården ändrade utseende kunde vi också
ändra oss med mindre detaljer.
Det var bra att få en betänketid också.

Vi är oerhört förvånade att vi hunnit göra så pass mycket detta året ändå.
Mer bilder med svettigt arbete kommer snart igen.

Kram/ Eva

 

 

 

 

 

 

 

 

.

Det går en zebra i vår trädgård . . .

den har ett roligt 'läte', jag fattar inte om det är glädje tjut eller något lockrop
om jag ska komma eller vad . . . ? !
Det är bäst att titta efter vad som händer . . . .

ÄSCH !  Det var ju bara hon, min tvåbenta zebra med rosor på sina stövlar.
Hon skulle ju aldrig sätta på sig sådana djurbyxor, eftersom hon tycker det räcker
med alla andra fri -släppta tvåbenta djur från zoo.
MEN  nu går hon där ändå och säger att dessa är bara för hemma- bruk.
Kan man verkligen lita på det, hon ändrar sig ofta, ett aldrig kan bli ett kanske.
Hälsningar från tvåbenta zebrans man/ Rolf

Zebror är ett undersläkte till hästdjur, kusin med åsna och häst.
Zebrors syn och hörsel är mycket bra, de kan rotera öronen nästan i alla riktningar.
En zebra kan bli 30 år, det går inte rida på en zebra.
Jag tycker att zebror är mycket vackra speciella djur.

Ett skämt som kan vara lite lurigt . . . .

Ze bra gör jag - fast ibland använder jag läsglasögon - om det inte räcker
då tar jag förstoringsglaset, *fniss*
Trevlig helg/ Eva

Är det försent att . . . .

gräva ner - plantera detta gräs. om någon vet vad det heter vore jag tacksam.
Jag har också helt och hållet glömt av dessa två 'grästuvor', nu ser de inte ut så här precis.
Jag tog bort dem ur krukorna och ställde dem tillfälligt vid lekstugan för att senare
gräva ner dem på lämpligt plats.
Krukorna står redan inne på vinterförvaring, men de två stackars växterna har jag försummat.
Totalt glömt av dem . . . . .

Detta hände någon gång i september, så nu borde jag väl ha tänkt ut rätt plats
för dem, men icke . . .
Se vilka vackra blommor detta gräs har, det finns ju så många olika sorters gräs
och tyvärr har jag inte hittat dem ännu på google.
Jag är glad jag fann dem innan snö och frost anländer.

Jag har mer och mer blivit förtjust i olika gräs- sorter, det trodde jag aldrig . . . .

Må väl/ Eva

Jasså är det november nu . . . . .

hmm . . . det kan man knappt tro, för petunian blommar fortfarande.
Den har blivit nerklippt tre ggr. sen jag planterade den i Maj månad, och i augusti då
klipptes det rejält för petunian var hög och ranglig. Då tänkte jag faktiskt slänga dem,
men då blommade häng-lobelian jätte vackert, tyckte att det var lite tidigt för tömning av lådorna.

Jag håller petuniorna vid liv så länge jag kan, det ger mig mycket sommarkänsla
och blom -glädje. Här inne får de även mera chans att slå ut.

Jag flyttade dessa tre blomlådor till altanen (inglasad) där det finns mera
dagsljus och värme.
Vid mer soliga dagar öppnar jag upp fönsterna och ger dem även frisk luft, *fniss*

Likaså Mårbacka pelargonen får stå här inne, men även ute på altan trappan
vid varmare dagar. Flera rosa pelargoner har gått till vintervilan.
Hmm . . .  ja typ mer som höstvärme.

Jag har tre sådana vita krukor och den ena står kvar för att där blommar ännu petunian,
som jag inte hade hjärta att slänga ännu.
I de två andra krukorna hade jag Tujor som jag planterat för alltid vid 'stengården'.

Ringblommor har självsått sig igen  här o där 

men nu låter jag dem få vara.

 

Husarknappen har blivit min stora favorit de senaste åren,

den är tacksam, lättodlad och blomvillig

i alla väder.

Givetvis älskar den solen bäst,

liksom jag.

 

Kungsnejlikroten är en gammal god vän

som följt mig här på gården.

Den är mycket tolerant och härdig växt

som börjar blomma på våren och med av- klippt överblommat

kommer den igen hela tiden

ända fram till nu -

och lyser upp november behövligt.

Även svärmor hade den i sin trädgård och jag ser lite spår av den

lite varstans. Det är positivt,

enlig mig.

 

Något som också är vackert är den röda stenen.

 

Då återstår att visa två bilder, gissa vilken bild jag gillar bäst ? !

Trevlig Allahelgonadag - helg.

Kram/ Eva

Blad faller ner som tårar . . . .

en efter en faller de ner och lägger sig som en varm matta på gräset.
Jag tycker det är vackert där de ligger, men löven blir liksom för många,
så man måste räfsa upp lite.
Det blir en hel del över till maskarna ändå, vi räfsar aldrig kliniskt rent, *fniss*

För två veckor sedan såg det ut så här, men bilden förändrades för varje dag.

Då stod trädgårdsmöblerna fortfarande framme och några soliga dagar gjorde
att vi satt där med en mugg kaffe och te.

Barnbarn med flera under olika dagar fram till denna veckan har avlöst varandra
med att räfsa och träffa oss farmor.farfar, mormor o morfar .
Förvånande att de bara ville räfsa frivilligt -- men de kanske har samma 'sjuka' som jag,
För jag kallar den 'räfsasjukan',  *fniss*

Ja, jag gillar att räfsa, men det skadar inte att få lite hjälp ändå.

Av lönnträdet blir det väldigt mycket löv, men jag vill ändå ha detta trädet kvar.
Är tacksam för att svärfar planterade lönnen (troligen i början på 60-talet),
kanske någon av närmaste släkt har bättre koll på det än Rolf.

Denna syn är den vackraste på hösten här på gården enligt mig.

Hade himmeln varit klarblå och solen riktigt skinande då hade lönnen
brunnit som en eld.
Men nu blev det inte så dessa dagar vi räfsade, men det kommer väl fler med åren.
Flera solrosor kämpar med att få slå ut, men jag undrar om de orkar göra det.

Idag körde Rolf lövhögarna till skogen, resten som faller ner får då
som sagt maskarna.

Jaha så här stod jag och glodde när han krattade upp och inget kunde jag göra
mer än glo, men jag fick frisk luft.
Som man ser kryckor, varför ! ?  Äsch, egentligen en bagatell som urartade sig.
Förra veckan fick jag ont i knäet, jag hade inte gjort något, alltså 'latmasken'
som kröp ut.
Det blev värre för varje dag, jag trodde det skulle bli bättre men det blev tvärtom.
Igår tisdag till min läkare där hon sände mig omedel-bums till akuten, de trodde propp
eller cysta. Som tur inget av detta, utan inflammation i knä och någon muskel,
det gjorde så jä... ont, kunde inte stiga ner på benet, minsta rörelse höll jag på att svimma.
Givetvis en massa prover, morfinspruta där bak, som gjorde mig både yr, illamående
och lullig. Men det viktigaste var att värken mildrades, tiden blev bara 5 tim. på akuten.
Så nu en två veckors medicin kur, jag ska röra mig måttligt -lagom är det Svenska ordet.
Kryckorna är min 'livboj', känner att jag måste använda dem tills det värsta är över.

Då skulle hösten vara slut enligt mig, alltså oktober ut,  men se vad jag fann !
Javisst smultron, som kanske inte är så söta nu men ändock så växer de.

Idag pratade SMHI om hur varmt det är i Sverige, ja underligt är vädret !
Men så har det väl nästan varit i alla tider - att vädrets makter kan ingen rå på.

Må väl/ Eva

Har du sett en sådan katt . . . .

en vanlig 'medel svensson bonnakatt' ? !  Säkert har du det !
Men inte min (vår) katt mer än på bild. Ja det är en mysig, rolig, knepig,
klok och dum katt.
Han heter Sixten, när han gör en rivstart blir det snabbt som blixten.
Han gillar också min groda som är en 'vetevärmegroda', han får låna den ibland.

Särskilt när jag har använt den och grodan fortfarande är varm,
då spinner han så det låter som ett spinneri,  *fniss'
Sixten dumbom säger jag rätt ofta i ett speciellt tonläge, då vet han precis
vad som gäller.
Han blir inte glad när jag tar grodan ifrån honom, det ansiktsutrycket säger många
människo- ord om man kan läsa kattspråket, hi hi hi . . . .

När Sixten lägger sig på denna stol, då vet vi vad som gäller.
- Han vill vara ifred - stör mig inte - rör mig inte - denna plats är endast för mig.
Här tillsammans med de grekiska katt-kuddarna, (handmade i Poros 1990)
och det Svenska äkta fårskinnet och nallen är det mysigt gott att vara.
Sixten är ingen sällskapskatt, helst inga småbarn med höga röster,
då sticker han och gömmer sig, även när man får gäster är han inte villig att visa sig.
Nä det ska vara lugn och ro med bara husse och matte.

Ofta är Sixten borta över nätterna, men han är nog inte så långt hemmifrån.
På landet finns det många 'hemliga' sovplatser, dem använder han när det är
musjakt säsong.
Men den jakten verkar vara året om och Sixten trivs ute i det fria och friska luften.
Han är gladast när vi är i trädgården och jobbar, då vill han också vara med, helst busa
och skrämma slag på mig med ett hopp på ryggen. När jag illvrålar, då fnissar han . . .

Sixten dumbom vad gör du nu, låt nu bli småfåglarna, gå och fånga möss i stället.
Hmm . . . ser ni blicken, vad säger den ? ! Just precis . . . . katt-språket är inte så svårt.

Det hände liksom så att: Sixten smyger på en blåmes som sitter och dricker vatten
i den skålen.
Fågeln är lite skymd av att det ligger en hortensiablomma där, men han ser att det
rör sig där.
Katten smyger närmare och gör sen ett lång hopp upp mot skålen, missar förstås fågeln
men får en rejäl vattenskvätt rätt i ansiktet, sen gör han en blixtrivstart, ha ha ha . . . .
Jag vrålskrattar för det var veckans roligaste *miss*.
Nu var det min tur att fnissa Sixten, hi hi . . . . och det var inte lika kul, tyckte han.

Lilla Blåmes så fin du är, stackars dig som flög in i fönsterrutan.
Det händer liksom dagligen att småfåglarna flyger in i fönstren, de får en lätt hjärnskakning,
ligger still en stund och flyger iväg sen. Ibland måste jag rädda dem från katten,
när han är på gång precis där de ligger.
Denna lille lyfte jag upp och satte på en rosgren, han var lite vimmelkantig
men klarade sig bra.
Jag passade på att ta några närbilder som jag annars inte kan ta eller få i detta skick.
Min kamera Canon är bara 5x zoom.
Men viktigast är att jag gillar att fotografera.

Vilken härlig vecka är på gång, full-rulle med barnbarn som kommer och hälsar på,
i olika omgångar. Vänner och bekanta med sina barn som ska räfsa löv.
För det är den årliga 'räfsar-klubben', som ska träffas och ha det trevligt.

Min Header inte är som jag riktigt vill ha den, jag ska lära mig fixa själv.
Åhnej nu har jag 'fjepplat' bort alla mina bloggar jag läser, hur har jag lyckats med det ? !
Nu blev jag både ledsen och arg, grrr . . .

Må väl/ Eva