onsdag 13 augusti 2014

Månskensbönder . . . .


det är vi,  eller mest Rolf. Vi måste ha lite hö till våra djur i vinter och då blir man
tvungen att göra så här som detta inlägg visar.
Först hade Rolf självklart 'slagit gräset' med en gammal slåttermaskin
från ca 1970-talet.



På 50-talet var förfäderna 'småjordbrukare' med mjölkkor och grisar,
det var i den miljön Rolf och hans två systrar växte upp i.
Nu är namnet finare 'månskensbonde'.
Det finns kvar någon gammal 'lantbruksmaskin' från den tiden,
precis som den 'hästräfsan'.
Den har då givetvis används efter en häst men gjordes om för att användas
efter en traktor.
Traktorn är gammal och rasar snart ihop, men så länge den går får den jobba.




De allra hetaste dagarna i juli torkade höet snabbt. Att gå och räfsa 'för hand'
det hade varken jag eller Rolf någon ork och lust till, ja man orkade inte ens sitta
i skuggan då.
*fniss*
Gräsplätten är relativt stor ca 50 x 50 m. det räcker till höet.
Här brukade svärmor ha massor av jordgubbar och andra grönsaker m.m.



Bakom uthusen, (brygghus och lekstuga) finns en skogsdunge med höga träd,
som asp, ask, ek, rönn, hägg och två suräppelträd.
Den delen rör vi icke, den ska förbli skogsdunge.



För två veckor sedan bärgade vi höet, det blev dags att köra in det i ladugården.


Jag fick vara 'kör-riktare', (eller vad det heter).



Med tungan rätt i mun och ögonen i kors klarade Rolf av att precis på decimetern
på bägge sidor köra in kärran utan att riva eller stöta ner något.
Hmm . . . det var tack vare mig, *fniss*


Det fanns inte plats att gå emellan kärran och väggen där sonens prylar stod uppradade.


Men ännu är gubben rask det gäller att klättra upp i höet  (nej inte hoppa i höet idag)
och fästa spändbanden runt lasset.


Den gamla 'höhissen' fick komma till användning igen.


Hölasset hissas upp och den rullar iväg på en balk i taket mot gavelns ände.



Nytt golv har han lagt i sommar,  och en del nya golvbjälkar har det också blivit.
De varmaste dagarna var han här och jobbade och det var relativt svalt här inne då.
Förr i tiden var ladugården fylld ända upp i taket av hö, men då fanns det ju många
djur i hushållet.



Sen så lossar han bara banden och allt är klart,   det gick  'lätt som en plätt'.


Tummen upp för det första och enda hölass i år, det är allt vi behöver till djuren.


Titta, det blev inte något kvar i vagnen,  bara lite botten - skrap.
Bra jobbat gubben !



Kom alla mina små pullor galer tuppen, jag har en överraskning till er  . . . .


Se så fin höna- pönan är, det är en Skånsk blommehöna.



Det här är då våra djur, de är tvåbenta. En tupp och sex hönor är det fortfarande,
fastän en del av hönorna försökte ligga på ägg blev det tyvärr inga kycklingar i år.
Det är mycket trevligt att ha dessa tillgivna djur, det är Rolf som sköter om dem,
och det är hans fritidsysselsättning.
De fick en näve hö och hönorna blev så glada de ville 'gosa ner sig' på direkten, hi hi . . .


Som tack fick vi sex ägg,  uups . . . sju ägg, då måste tuppen värpt också, *fniss*


Så här går det till att 'hösta' för 'månskensbönderna',  och ungefär så här gick det till
på 'den gamla goda tiden' också.



Här är några bilder från 'förr i tiden'.
Rolf och hans far Gunnar. Lill-bonden står med händerna i byxfickorna
precis som sin far.


Föräldrarna Gunnar och Alva hässjar hö -  höbärgning på 50 - talet.


Alva i mitten med räfsan.



Rolf matar grisarna. Kan det vara grisen 'Trille' som han sitter hos.
Han blev barnens gose-gris, 'kelegris', de kelade med Trille som med en hund.


Traktor har Rolf kört som liten grabb, detta är en 'grålle', som de kallades för.


 Rolf och Lisbeth, det skiljer bara 18 månader på dem.
 Rolf och Ove Martinsson, de var grannar i många år.
 Kolla vilken häftig liten 'bonnapäjk' (bonde pojk). Hans son Tobias med familj
 bor i föräldrar-hemmet.




















Rolf brukar säga att: jag minns det som igår mina barndoms år.
Javisst går tiden fort.
Kram/ Eva












20 kommentarer:

  1. SÅ idylliskt. Inte många som slår höet på ert sätt idag. Och vilket bra teamwork när ni backade in på logen.
    (vi har samma problem när vi ska ställa in husvagnen i vår ladugård, trångt och eländigt är det. Och gubben och jag blir alltid osams när vagnen ska in. I år sa jag till honom att han få be dottern om hjälp, då backade de in vagnen på första försöket, annars får vi hålla på i flera timmar och ta traktorn till hjälp och putta in den. Alltså är det väl mig det är fel på)
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Åh, vad nostalgisk jag blir! Har själv upplevt höbärgning, som på den gamla goda tiden, när jag var barn! Min farbror körde med häst ända fram till 1980. När min bror tog över hans gård blev det gammal traktor och han kallade sig "pannlampebonde"....;-)
    Fina hönor!
    Kram Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Pannlampebonde" det uttrycket har jag (vi) aldrig hört förut. Det kanske finns olika uttryck i varje del av Sverige. När man är 'månskensbonde' då förta man sig inte, på grund av att det bara finns ett fåtal djur.
      Kanske för att man kan sitta i månskenet med sin kära och samtidigt mata djuren, *fniss*
      Förr i tiden fick bönderna slita med hela kroppen, nu finns alla hjälpmedel.
      Eva

      Radera
  3. Trevligt inlägg! Tänkte på detta med Månskensbonde....jag trodde man menade sådan rika personer som köper en jordbruksfastighet (tror inte man behöver tillstånd längre) som en investering och sedan arrenderade ut sin mark för tex höskörd......./M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nää rika är vi inte, kanske bara på pappret. Men vi arrenderar ändå ut marker till grannbönderna,
      det är ju nödvändigt annars tar naturen över. Av arrende blir man inte rik, inte i Småland. Bönderna behöver mer o mer mark och ännu mera djur för att det ska löna sig, men man undrar om det lönar sig i längden.
      Men jag känner mig ändå rik, så pass rik att jag inte vill sälja gården för inga pengar i världen.
      Pengar är inte allt, sägs det, (jo det är det när man inga har) men en egen plats är mera värd.
      Gården är sex ( 6 ) generationer, det är stort för mig och jag hoppas på lika många släkten efter mig (oss).
      Men jag förstår vad du menar, det finns de som gör så, investerar, men de har ingen känsla för gården.
      Eva

      Radera
  4. Så mysigt ni bor! Det får mig att minnas min farmor och farfar som hade lantgård när jag var barn. De gjorde precis som ni nu med höet.....och det var jättekul att hoppa i det. Kram

    SvaraRadera
  5. GILLAR! Ska visa Paul inlägget när han kommer hem. ;) Kram

    SvaraRadera
  6. Härligt! Vad kul det är att ha bilder och gamla saker från sin barn- och ungdomstid kvar att njuta av!!
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera
  7. Nu tog du ut mig på en riktig nostalgitripp. Mormor och morfar hade ju en liten gård i Småland och där var jag
    med om höbärgning i min barndom. Höskörden var verkligen en av sommarens höjdpunkter!
    Släktingar kom och hjälpte till och vi barn fick åka med på hölasset för att sedan hoppa runt i höt i ladan!
    Bäst var nog ändå stunderna då mormor kom med fikakorgarna som var fyllda med kall jordgubbssaft och nybakade bullar!
    Kram M.E

    SvaraRadera
  8. Ett intressant och mycket trevligt inlägg, som leder tankarna tillbaka till gångna tider.
    Hälsningar /SA

    SvaraRadera
  9. Kul att se livet på er gård som månskensbönder! Det uttrycket används även här om dem som har gården som "extrasyssla", men har andra förvärvsarbeten. Jag känner igen det småskaliga lantbruket från omgivningarna "på landet" i morfars sommarstuga i Kilsbergen i min barndom. Min man är uppväxt på en lantgård i Västergötland, som en av hans bröder driver nu med ett 60-tal mjölkkor + kalvar. Kul att se de gamla bilderna också!

    Så fina hönor ni har! Här är det fiskarna i dammen som är en del av makens fritidssysselsättning.

    Sensommarhälsningar
    Elisabet

    SvaraRadera
  10. Glömde ju säga att vi bor på landet med storbönder runt omkring. Närmast har vi bönder med svin respektive stort hönseri, men som tur är bor vi så att vi slipper dofterna därifrån, utom några enstaka dagar om året när det är fel vindriktning eller spridning av gödsel på åkrarna.

    Elisabet

    SvaraRadera
  11. Härligt inlägg! Som barn hängde jag mycket hos grannfamiljen som var bönder... hängde och hängde, var man där så hjälpte man till och jag kände mig stor och duktig när insatsen räknades. Så det har blivit en del hässjat och visst kommer man ihåg hästräfsan. Grållarna är väl nästan kultförklarade... Favoritbilden blir Rolf och pappa med händerna i fickorna. Superhärlig!
    Kul att se dina pullor också.

    Angående vitlöken så kan jag bara rekommendera dig att ta kontakt med Åke Truedsson och fråga hur han gör. Jag tycker det är en bra fråga.
    Åke har också skrivit en del i ämnet och håller kurser hemma hos sig. De franska lökarna importerar han och de är viruskontrollerade av leverantören. Hur han gör med sina egenodlade vågar jag inte säga. Jag gissar dock att han är betydligt noggrannare med växelbruket än konventionella odlare för att skydda sig mot sjukdomar. För när man väl har fått det här viruset lär man inte bli av med det. Konventionella odlingar väljer ju många gånger att ha kortare växtföljd eller till och med samma gröda år från år på samma ställe.
    Kram Anette

    SvaraRadera
  12. Det där med månskensbonne får mig att rysa. Är uppvuxen med en sådan, fast pappa och mamma hade 20 mjölkkor, ca ett femtio tal ungdjur.
    Tur att ni inte har det så.
    Kram

    SvaraRadera
  13. Som sagt, ett jättehärligt inlägg med massor av nostalgi för mig.. En av våra närmaste grannar uppe i Jämtlandsstugan är en riktig "månskensbonde". Medans vi var däruppe var det ett stort reportage om honom i Länstidningen. Han är en av de få som har riktiga fjällkor. Stora härliga kossor med vackra ögon..
    Du trodde visst att vi drack punsch till maten men så var det inte :)
    Snapsen till maten och punschen till efterrätten :)

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  14. Ooooo det ser såå himla fint och somrigt, lantligt ut det där!!
    Verkar lite arbetsamt för en med värk (Jag alltså) men underbart att se på bild.

    Vilka härliga gamla foton du visar...det är inte utan att man blir nostalgisk och lite vemodig när man tänker tillbaka på dessa tider <3

    Då har ni fullt upp nu i skördetider...förstår att det är härligt och en skön känsla att ha egna ägg också :)

    Ha det fortsatt gott vännen <3
    Kram Lollo

    SvaraRadera
  15. Blir riktigt sotis på folk som har egna höns. Vill ha!! Men vad gör jag med dem när jag flyger söderöver, ta med i resväskan? Ha det gott!

    SvaraRadera
  16. Duktigt jobbat Eva med bilder både från nutid och dåtid! Kram Berith!

    SvaraRadera
  17. Instämmer med inläggen tidigare...underbar nostalgikick med många minnen från barndomen. Uppvuxen på landet, dock inte på lantgård men släktingar och kamrater hade gård och vi hämtade mjölk hos en bonde. Mina föräldrar arbetade i sin ungdom som dräng o piga. Det är ett stycke svensk kulturhistoria du visar.
    Kram / RosMarie

    SvaraRadera
  18. Härliga bilder... vilken nostalgikick du bjuder på! Så mycket som känns igen från barndomens somrar :)
    Och de där skånska blommehönsen... vilka skönheter!

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar så blir jag glad.