Naturens under -----finns överallt.

Det stora vattenfallet ä något av det mest praktfulla som den kroatiska naturen har att erbjuda

Detta brusande dån var ett sövande ljud, (för min del) inte alls jobbigt för öronen som jag först

hade trott, men sen när vi kom bort därifrån märkte vi skillnaden, allt blev dödstyst.

Det är den här bilden jag skulle visa er innan, men ej försent ännu. Kolla in de "flygande"
fiskarna, ser det inte märkligt ut ? !  Vattnet är så klart att det ser ut som om de flög.
Sen strålade solen in bland träden, det var helt magiskt.

Förstår ni nu alla, att denna nationalpark hade så mycket att visa och ge oss människor        som en naturengåva, inga ord behövs mellan oss,  det är bara att tacka och ta emot av
                                                               naturens under. 
                                                              

Under dagens lopp förflyttar sig solen då blir det andra färger och nyanser på allt, skulle vilja se
höstens färger på träden här vid vattenfallet. Jag bara anar hur magnifikt vackert här är då.

                     Nu visar Rolf hur nära han vågar närma sig den vrålande jätten.
        Rötterna på trädet är ju verkligen "maffiga", trädet står oxå stadigt, konstigt nog.

Ja ja kan han ta sig dit, så kan väl även vi göra det, fast vi tar risker men vadå ! livet ska levas
                                                          och spännande var det.

                               Sen måste vi absolut vara med och föreviga denna platsen.

Det är alltid mycke folk på bron som står där o tittar på andra som badar och givetvis fotograferar.

Från en annan vinkel på höjden ser det verkligen härligt ut att bada, min baddräkt låg i resväskan,
                                                   där gjorde den ingen nytta, ack . . . så dumt.

                                                  MÄKTIGA  VATTENFALL.

Jag vill inte att dagen ska ta slut, vi hade många timmar att få njuta här, men tyvärr måste
även det denna dagen ha en ende. När man har roligt och trevligt går tiden jäkligt fort.

           Detta är en så kallad  "drivaxel"  till ett vattenkraftverk, en äldre modell till beskådning.

            Ett evigt sorlande ljud man hörde och fåglar som fortfarande gav sina ljud ifrån sig.
                          Jag skulle behövt haft ljudet med,  för att effekten skulle bli bäst.

                                 GULA  NÄCKROSOR BLOMMADE FORTFARANDE.

Ja detta var den bästa delen av vår resa tyckte vi, men resan är inte slut än. Vi har typ 2 dar kvar,
och möjligen tre (3) inlägg kvar på "resedagboken".  Ja man skulle kunna tro att vi varit borta
en månad på resande-fot, men så var inte fallet. Men vi hade önskat det, då hade vi inte suktat
efter mer, jo förresten det hade vi gjort ändå. Vi vill promenera många gånger här i Krka- national.P

Nu har ni varit med så länge, så häng på till slutet.
Kram må gott/ Eva


Ps. I kväll ska jag gå på bio med sonhustrun,  "Oväntad vänskap".