torsdag 17 september 2015

Det blev en ny resa till Polen . . .

men denna gång i sorgens tecken, men även i kära glada möten.
Tyvärr är det alltid så att släkten träffas som mest vid begravningar.
Men ordspråket säger : Glädje och sorg går hand i hand =  Sant.


Kvällen innan min flygresa den 5 september
blev det riktigt vackert.
Denna vy mot norr, över ängarna och skogsbrynet ser vi hos oss,
 somrarna med vacker solnedgång
andra tidpunkter kan vara lika magiska,
ingen himmel är den andre lik
någonsin.


Denna himmel är väl inget märkvärdigt 
men ändå speciell.
Jag ser höstliga toner på himlavalvet och inser
att hösten gör sitt intrång.


Mot väster är det denna vy,
denna kväll en lätt dimma som börjar höja sig.



Det kändes precis som om naturen höll andan
och då gjorde jag det också.
Tyst stilla lugnt, och så fridfullt vackert
vem vill bo i en storstad.


Polen har 38 miljoner invånare, 4 gånger mer än i Sverige så det blir mer liv
och rörelse vart man än går. Givetvis fler bilar - olyckor.

Jag gick en promenad
och såg denna klängros som jag även kikat på innan
när jag var här sist i juni.
En remonterad ros med svag doft,
den är ljuvlig.



Kan man se med blotta ögat vad detta är för någon slags ros
eftersom det finns tusentals ros sorter på vår jord.
Det irriterar mig när namnet saknas,
själv är jag dålig på ros namn eftersom de har svår uttalade namn särskilt de franska.
Jag är glad att jag kan namnen på mina 
egna få rosor.
Den här skulle jag vilja äga.




Begravningsbyrån i samhället har en stor fin byggnad
där de även äger en blomsterbutik.
Gabin har 5 blomsterbutiker nu, när jag var i Polen som barn 
i slutet av 50-talet fanns det ingen.
Jag minns att många kom till min moster Maria som hade vackra rosor 
och köpte direkt från hennes trädgård.
De kunde få plocka rosorna eller andra blommor själva
av vad de önskade.
Många började så småningom plantera själva i sina trädgårdar
men det var inte det viktigaste i ett hushåll då.
Efter kriget fattades  ALLT. 


Begravnings huset har även en liten 'kyrklig lokal'
 man kan även kalla det kapell eller samlingslokal för eventuella
 'sista hälsnings' böner och sånger m.m.
En kvinna sjöng och spelade på gitarr flera mycket vackra sånger
som jag aldrig hört innan.
Det tyckte jag var mycket vackert gripande och enkelt.
Sedan tog vi alla farväl av kära Teresa.
Men själva begravningsakten hölls dagen därpå på kyrkogårdens kapell.
Kapellet var som en mindre kyrka, lagom stort med lagom
dekorationer vid altare och fönster.
Men blommorna var många.
Man kände sig mer närmare och närvarande både den döda
och gemensamt med sina släktingar.


Nedanför byggnadens trappa fanns en vacker plantering som jag
blev förtjust i.
Väldigt smakfullt gjort.

I mitten stor 'tant Eva' med sina kära släktingar
som hon inte träffat på många år.


Tomek min förste släkting som jag träffade året 1956 i Sverige.
Vi är kusiner, våra mammor var syskon.
Givetvis har vi träffats många gånger under åren,
mest var nog åren på 70-talet.
När vi nu äntligen träffades ville jag bara pussa och krama honom hela tiden.



Min käre lille Tomek nu har även du blivit en äldre herre,
men en stilig och rakryggad man.
Tomek och frun Hannia är advokater, de driver en egen 'byrå' med flera
 anställda, där även deras ende son Arek och hans fru jobbar.
Vilken intressant familj,
Tomek och Hannia har 4 barnbarn,
så nog händer det saker hos dem har jag hört berättats.



Kusin Zidde och Hannia.
Även de hade mycket att prata om efter begravningen.




Kyrkogårdarna i Polen är enorma med sina stora vackra gravstenar,
men de blir bara större och större.
De som sysslar med allt inom begravningar
de blir rikare och rikare.
Ja det är deras tradition att så ska det vara, men i mitt tycke
 absolut inget jag önskar mig.
Jag vill ha det enkelt, helst strö askan för vinden i skogen om man får.
Har  människorna levt ett enkelt stilla liv varför måste de ligga
i ett mausoleum då.
För mig känns det som om de tävlar vem som har det största och vackraste . . . . .
Kyrkan håller befolkningen i ett hårt grepp också.

Men vad har jag för rätt att kritisera,
ursäkta, jag bara luftar min tankar.


Men visst är blomdekorationerna vackra
och enormt stora.


Jag beställde en mindre bukett.
En duktig florist tog sig tid för mina förklaringar hur jag ville 
ha mina blommor m.m.
På mindre än 3 timmar innan begravningen fixade hon detta
fast hon hade andra kunder också.
Det kallar jag service.


Jag och min lille pojke Slawek.
Hans mor Teresa var min kusin som lämnade jordelivet.
Jag gillar honom verkligen, han är snäll, rolig och en duktig kock.
Jag måste gå en kurs hos honom.
Det han kan, kan inte jag.


Jag som verkligen gillar att skriva har helt plötsligt tappat 'sugen'.
Jag har så mycket att göra både ute och inne
som jag alltid tagit med en 'klackspark', allt har varit roligt och jag har
 inte känt en inre tvång till något.
Bara tagit dagen som kommit med ett leende,
men helt plötsligt så bara försvann
lusten till allt.
Vad jag gör ute nu är bara att sitta och prata med Herman och hönorna.
De försöker muntra upp mig, men icke det går,
men aldrig trodde jag att man kunde ha så kul tillsammans med
 sina höns,
'ha ha ha'  ja de är verkligen roliga.
Vår katt ser man inte röken av på dagarna.
Så jag gosar med dem i stället.

Kram/ Eva














16 kommentarer:

  1. Så fin "tant Eva" är på kortet. Aldrig roligt med begravningar, men visst är det konstigt att då träffar man släkt och vänner.
    Hoppas du snart får lusten och orken tillbaka. Saknar dig när du inte finns här på nätet. Du muntrar alltid upp mig.
    Mycket vackert i Polen där du har varit.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Många fina bilder... både innan du åkte och från Polen. Begravningar är oftast väldigt känslosamma och jobbiga, men även ett tillfälle att träffa släkten...
    Hoppas du får lusten åter och fortsätter finnas här på nätet... skulle sakna dig mycket om du slutar blogga...
    Ha det gott... så gott du kan!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Hej Eva, ich dachte mir schon, das du nach Polen zur Beerdigung gefahren bist. Ich hatte dich schon im Blog vermisst. Ja, Beerdigungen sind traurig, aber man trifft alle Verwandten wieder. In unserem Alter ist das so. Ich mag diese pompösen Friedhöfe auch nicht, daher werde ich einmal im Wald unter einem Baum begraben, habe den Platz bereits gekauft.
    Gutes wieder ankommen zu Hause....Stor Kram Marlise
    Gutes wieder ankommen zu Hause....SSusie på Stjärnarve hat einen neuen Kommentar zu Ihrem Post "Fahrradtour nach Kröpelin" hinterlassen:

    Har läst tillbaka och sett alla era underbara bilder på härliga platser. Men...jag blev besviken på att inte få se er bada någonstans!? *fniss'
    KRAM
    Susie



    Von Susie på Stjärnarve am 14. September 2015 um 17:46 unter Eifel via Öland eingestellt.

    SvaraRadera
  4. Hej Eva, ich dachte mir schon, das du nach Polen zur Beerdigung gefahren bist. Ich hatte dich schon im Blog vermisst. Ja, Beerdigungen sind traurig, aber man trifft alle Verwandten wieder. In unserem Alter ist das so. Ich mag diese pompösen Friedhöfe auch nicht, daher werde ich einmal im Wald unter einem Baum begraben, habe den Platz bereits gekauft. 
    Gutes wieder ankommen zu Hause....Stor Kram Marlise

    Lösch bitte den Kommentar davor, da ist mir mit meinem Tablet etwas durcheinander gegangen :-)

    SvaraRadera
  5. Ibland gör man trista resor, och ibland roliga. Du får försöka minnas den fina resan du gjorde tidigare i sommar. Så fina blommor du tog med dig hem, via kameran.
    Må väl! Kram

    SvaraRadera
  6. Hej igen!
    Just nu mår jag bra, inga bekymmer med kroppen, då är jag ganska uppåt och har en del energi....men peppar, peppar...I morgon kanske det är i gång igen...och då hamnar jag på botten. HAr tid hos läkaren 6 okt.
    Kramar i massor skickar jag till dig.//Anne-Lie

    SvaraRadera
  7. Vilka underbara himmelsbilder du bjuder på! Förstår att det var en både tung och rolig resa du gjorde! Hoppas du får energin tillbaka snart!!!!
    Stor kram!
    Lena

    SvaraRadera
  8. Men kära du, det är väl inte konstigt om du tappat sugen lite! Du är ju påverkad av att en i familjen gått bort. Och så har du träffat många släktingar som du inte sett på länge. Det finns säkert mycket att bearbeta o vad är då bättre än att gå i din älskade trädgård och pula och prata med hönsen? Lust och energi kommer nog tillbaka, ge det bara lite tid!
    Varma kramar

    SvaraRadera
  9. Så vackra bilder med underbar himmel. Älskar bilderna med dimma, det ser så vackert och mystiskt ut. Inte konstigt att du är lite ur gängorna när du sörjer nära och kära. Sånt får ta sin tid och din bästa plats är väl din trädgård där du kan hitta tillbaka till den energi som vanligtvis fyller dig. Intressant att läsa om din släkt i Polen.
    Fortsätt du din konversation med hönorna...kanske något nytt "hönsterapi".
    Kram och trevlig helg!
    RosMarie

    SvaraRadera
  10. Vackra bilder och vilka fina planteringar. Jag blev väldigt imponerad av kyrkogården. Här går det i sin vanliga lunk och än så länge är bollarna kvar på pläden.

    Kramen

    SvaraRadera
  11. Jag längtar till Polen. /Knatten

    SvaraRadera
  12. Förstår att det varit en sorgesam resa denna gången, men trots det visar du många fina bilder. Hoppas du snart hittar bloggarlusten igen. Vi är många som väntar här. Ha det så bar du kan. Kram

    SvaraRadera
  13. Ja, sorg och glädje går ofta hand i hand... Fina bilder du visar, de vackra vyerna hemifrån!

    Hoppas du snart får lusten tillbaka..!
    Och tack för grattiset!
    Kram Gunilla

    SvaraRadera
  14. Hej! Vilka vackra bilder du bjuder oss på.
    Alltid lika roligt att kika in här och alltid lika roligt att få kommentarer av dig.
    Tror nog stötvis alla känner så ibland, att både lusten och orken saknas. Inte så konstigt heller om du känner så nu efter begravningen . Låter som en klok och bra ide att gå hemma och prata med hönsen, du ska se att lusten kommer åter .
    Massor av kramar
    Anncathrine

    SvaraRadera
  15. Stötvis!!! Ibland ändrar telefonen så dumt , såg inte det, det ska vara tror nog att alla ibland...

    SvaraRadera
  16. Inte konstigt att du tappat lusten lite och känner så, en känslosam resa har du varit på och all ny sorg tar även fram minnen från gammal sorg man har i sig. Det tar sin tid för kroppen att ta sig igenom. Lyssna på den och ta dagarna som de kommer. Kramar <3 <3 <3

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar så blir jag glad.